torsdag 24 juli 2008

Hem hem hem

Sista kvällen i Götet träffar vi Kinakalle. Han hyr vår lägenhet och vågar väl inte säga nej, stackarn, när Jäl ringer. Kinakalles pappa är musiker och har spelning på Allsången i Slottsskogen så vi går dit. "Det är alltså här alla pensionärer hänger nu när ungdomarna har invaderat Skansen" konstaterar jag nöjt. Efter en timme är det slut. Då är pensionärerna trötta efter att nästan ha skrattat ihjäl sig åt de torra ordskämten som hon, kvinnan som håller i det hela, har dragit.

Vi går på ungdomshak Kontiki vid Botaniska. Alla utom jag och Jäl ser ut som Håkan Hellström på kokain. Kina-Kalle har på sig en grönrutig sjal. Jäl blir rysligt avundsjuk. "Kolla, Kina-Kalle har på sig en picnic-duk runt halsen" viskar Jäl elakt till mig. Men efter några öl tigger han till sig att få låna sjalen. För att han fryser säger han. Jäl bestämmer sig för att han ska köpa en egen sjal. Bara så där. Först hån, sedan härmapa. "Man kan väl ändra sig" menar han. "Det tycker jag är stort. Att man kan ändra sig" Jag och Kinakalle fnissar.

Dagen efter åker vi hem. Årets varmaste dag och Twiggy har inte air condition. Toppen. I Ulricehamn stannar vi för att jag måste bada. Jag håller på att tuppa av av värmeslag. Jag springer i: plums plums låter det och semestermagen ser gravid ut. Jäl är rödflammig av värme men vägrar att doppa sig. Vi är nämligen på en camping. Och det vet ju alla att på campingar kissar ungarna i vattnet. Och det finns ett överflöd av dem. Ungar alltså. Herregud, de kanske till och med bajsar i vattnet. Påhejade av sina husvagnsägande föräldrar.

Alltså är det bara jag som badar. Det är jättehärligt. Men lite långgrunt så jag ser ut som en säl där jag plaskar runt. Att man alltid kan behålla värdigheten, det tycker jag är viktigt.

Vi lyssnar klart på Imorgon när kriget kom av John Marsden. Ska inte avslöja något ifall det är någon som vill läsa/lyssna på den. Men jag avråder. Tummen ner till den. Big time. Det är till och med lite pinsamt, att tillsammans med sin kille behöva höra på när någon tonåring ägnar sig åt petting på ljudbok. När boken är slut kommer vi fram till att det antagligen bara finns en australisk författare, det är därför boken har blivit utgiven. Eller så är vi för gamla. Vi har redan glömt hur det är att vara 17. Vuxna nu liksom. Typ.

2 kommentarer:

Felicitas sa...

Åh, jag tycker att det är helt fantastiskt underbart att du är tillbaka på bloggen!! Jag skrattar så mycket åt dina inlägg, du är underbarast! :D
Pöss!

emster sa...

Ohh, vilket smicker. mer mer mer!! :-)

Tack!

PÖSS & KJAM på dig med!!!