Sanndröm!?

För första gången har jag drömt om bröllopet!

Jag drömde att vi kom dit försent. Det skulle börja 14,30 men vi kom inte dit förrän 17,36 och då var de pissed på svenska kyrkan, som inte alls var något mysigt litet kapell på Manhattan utan ett Las Vegas-Elvis drive thru kapell. Och jag hade glömt mina skor på kontoret och fick springa (!) dit och hämta dem. När jag kom tillbaka var jag så stressad att jag bara satte på mig ena skon. Jag hade inte rakat benen och nylonstrumpbyxorna envisades med att åka ner hela tiden, till slut hade de förvandlats till vanliga strumpor och gick sönder. Inte nog med det, min klänning var borta så pappa köpte en ny åt mig i shoppen i Elviskapellet. Den var vräkig och i guld och alldeles för stor i bysten så mina boobs trillade ut hela tiden. Och så hade vi glömt att säga till fotografen att vi var sena så han hade redan dragit och Felicitas hade glömt sin kamera i Sverige så det blev inga kort överhuvudtaget. När jag trodde att nu kan det inte bli värre insåg jag att jag hade glömt hindersprövningen "någonstans" och alla fick sätta igång och leta. När vi väl hittade det (i innerfickan på min kavaj) så upptäckte jag att Jäl hade bestämt sig för att gifta sig som cowboy och stod där i fula jeans (typ Crocker) och asful jeansjacka (också typ Crocker), vit t-shirt, svart skarf runt halsen och cowboyhatt. Dessutom hade han krympt ihop 30 centimeter och var numera kortare än mig.

Efter bröllopet hade vi panik för vi hade glömt att checka in på hotellet och vi hade inte bokat någon restaurang och...

Jag vaknade helt kallsvettig.

Måste beställa den där hindersprövningen. Och hitta en klänning. Och göra en packlista. Och boka restaurang. Och maila fotografen. Och ta upp det här med cowboytemat. Och...