Kavajens förbannelse

Jag hade kavaj på mig idag.

Jag brukar inte ha det. Tycker att det är rätt "b" så att säga. Vill inte se ut som någon strikt, töntig konsult i dräkt och svinrygg. Don't think so liksom.

Kavaj kväver kreativiteten.

Jag hävdar bestämt.

Men idag: det var snorkallt och jag frös och skulle på möte (kan inte lita på att de har varmt på mötet) och hade bara jättestooor, tjock kofta med mig. Lösning: tar på mig min lilla mörkblå Tigerkavaj som har hängt oanvänd på min plats i över ett år.

Struttar iväg på very important möte.

Och de ba: lyssnar.

Tror typ att jag är man och lyssnar.

Och jag får värsta personlighetsförändringen och går tillbaka till min plats och öppnar ett exceldokument. Lägger in formler, alltså matematiska, och räknar ut grejer som jag visar i diagram!

Jag: en tråkig nörd.

EN NÖRD!

Ni förstår ju paniken, folket. Paniken! (Den red mig! Det var hemskt. Jag var rädd.)

Så jag tar av mig kavajen. Stökar till skrivbordet: lägger papper överallt. Spiller lite kaffe. Krear fram några jinglar. Back to normal. Puh, puh, puh.

Så kavaj och de lyssnar...

I don't care!

Kavaj: så inte värt det!

Inte värt det alls.