Stabo

Jäl har blivit våldtagen. Hans kropp är besudlad. Vi är chockade och börjar komma ihåg varför vi bor i stan. Där händer inte sådana här hemska grejer.

Äckliga, äckliga fästingar som suger blod och vill smitta min fina kille med snubbiga sjukdomar! Vi är såklart tvungna att bränna alla kläder och ställa in Jäl i duschen. Fifan. Det är vidrigt med landet!

Nästan inga kräftor fick vi heller. Är så besviken. Det är ju inte det att man blir ledsen tycker Jäl utan det är på ett helt annat plan. Ända in i själen liksom. Men vi sparade ändå kräftorna för vi tänker att Påsen har nog aldrig sett en levande kräfta. Påsen, s i c k e n stabo. Så nu har vi några kräftor i en hink på trappen. De är så dumma djur va, håller på och bråkar. De borde hellre fly än illa fäkta. Vi garvar åt dem, de fattar inte att vi tänker koka dem med vatten, porter, salt, en gnutta socker och mosters krondill. Hahaha. Snart är ni dödens lammungar, pucko kräftorna!

Det kommer lite kompisar hit snart. De gamla vanliga: Phille, Påsen, Felicitas och de andra. Det är ganska kul, Felicitas tror att "vi ska till Östgötaslätten på kräftskiva på kvällen". Fniss. Landet ligger i Sörmland. Inte i Östergötland. Men hon hajjar väl inte. Hon är ju faktiskt från Skåne.