Vart man än vänder sig så är de där – översittarna! Kommer tillbaka från ett möte och min plats är omgjord. Några andra i gruppen ska också sitta här nu.
Jag får inte rum. Det är helt omöjligt. Jag är totalt instängd och kan knäppt vända mig om. Det ser helt muppigt ut. Och sladdar överallt. Jag är skitförbannad. Mongoplats!
De som skall flytta hit har fått värsta stora utrymmet. Oh, vad fina platser de får. De har gjort min plats värdelös. Inte ens en hemlös skulle vilja ha den. Jag börjar snart grina. Står inte ut. Det är alltid jag som är utsatt. Varför är det alltid världen emot mig? Alltid. Vad har jag gjort? VAD?
Det är så orättvist, orättvist, orättvist!
Fan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar