Vi har jätterolig diskussion på jobbet. Eller jag tycker att det är kul. Alla som är mammor är superarga. Men jag är inte mamma så jag kan ha en liten annan approach till det hela. Vi snackar om att köpa ut. En mamma funderar på att köpa ut till sin nittonåriga son. Han sköter sig så fint och hon kan eventuellt, kanske, möjligtvis tänka sig att köpa en liten flaska till honom.
Flämt.
Ramaskri.
Moralpanik!
Åh he-rre-guuuud!! Och hon kallar sig mor?
5 kommentarer:
Ojojojoj. Berätta då inte att min mamma köpte ut till mig när jag var tretton. För du ser ju hur det har gått för mig! *varningsexempel*
Ha ha. Jag bad den 11 årige sonen i en fransk familj att köpa ut vinet när vi gick och handlade i Frankrike. Gick hur bra som helst..
(På nåt sätt trodde jag att de skulle stoppa mig bara för att jag var en 16 årig svenska..)
Felicitas: din lilla alkis!
Ninde: Det är inte klokt att det sitter så djupt, att vi inte får. Varför skulle han i butiken bry sig liksom?
Ha,ha exakt. När jag undrade om det verkligen var okej för mig att handla förstod de inte ens frågan i Frankrike. Lite annan syn där än här. Visserligen ingen höjdare att småungar verkligen super. Men liite sunt förnuft skulle inte skada moralpaniktanterna...
Ninde: Nä precis. Moralpanik är blä!
Skicka en kommentar