Hej hej doktorn

Nu har vi varit på St. Görans. Läkarna vet inte riktigt vad det är för fel på Jäl. Mer än att han har en infektion i kroppen. Kan vara något med gallan. Och så ger proverna utslag på gulsot. Vi är mycket förvånade. Vi gissade blindtarm. Han ska tillbaka imorgon för fler prover. Jäl fick någon slags nervös chockreaktion när vi var där och nyser hela tiden nu. Han menar att han blev akut förkyld! Mm, visst...

Den här sjukhusvistelsen ger mig en liten inblick i svensk sjukvård: St. Görans är helt nedgånget. Färgen på väggarna flagar. Möblemanget i väntrummet är från kriget. Jag tänker att det är så här det ser ut i ett baltland. Inte i Sverige. Det ligger gamla människor som är tre andetag från döden överallt i korridoren. Det rumlar runt en fyllegubbe på kirurgen, han kallar sköterskan för älskling. Hon är inte så nöjd med det. Fast han verkar själv tycka att han är en riktig charmör. Det sitter en liten tant på en pall utanför sköterskans rum. Hon kan inte förstå varför hon inte får åka hem!? Ser inte syster hur trött hon är? Hon är faktiskt åttioett år!

Varför ska gamla alltid berätta sin ålder? Tänk om jag gick runt hela tiden och sa: Jag är faktiskt tjugonio år, hör herrn det? Tjugonio år och här ska man behöva sitta? Ska det vara så här? Va? Va!?

Nu måste jag ta hand om min kille. Han behöver mig!
En grej bara: Det tog faktiskt inte så lång tid. Och alla var mycket trevliga. Det är väl inte så illa?