Jag har dragit det här med att följa efter Jäl ett steg längre. Kanske att jag ligger lite över gränsen. Man måste ju testa gränser.
När Jäl går på toa skuttar jag efter och ställer mig utanför. Trycker ansiktet mot dörren och jamar. Rätt likt en riktig katt faktiskt. Om jag får säga det själv. Jäl blir skitsur. Han skriker att jag ska gå därifrån men jag får ett skrattanfall och kan inte röra mig ur fläcken. Jag skrapar lite på dörren. Som en liten katt som vill komma in. Jäl ilsknar till på riktigt. Kan jag sluta vara så barnslig och bara gååå?!? Det får mig att skratta ännu mer. "Mjau, mjau, mjau" kraxar jag fram. Till slut brister det för Jäl. Typ Falling down och han rusar ut, ger mig onda ögat och lägger sig i soffan.
Nu vägrar han att gå och lägga sig innan jag har somnat. Det är mitt straff.
Jag tycker att jag var rolig!
4 kommentarer:
Jag är ingen Cocker Spaniel, du är ingen katt!
Mjauuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuu!
HAHAHAHAHAHA åh herregud. Har precis hittat till din blogg och jag skrattar så jag gråter! Jag gör exakt likadant. Skrapar på dörren och så. Sen gör det inte pojkvännens sak lättare att vi har en liten frostad ruta i vår toalett dörr. Där kan man trycka upp näsan, så att man från insidan ser näsborrarna.
M: Skönt att veta att vi är två!! Välkommen hit!
Skicka en kommentar