Marit

Igår var jag och Ia på Marit Bergman, vi drack vin och man fick ta med sig det in i salongen. Det var gott vin men det blev svårt att klappa i händerna när man höll i vinglaset. Det blev typ som att man klappade så där "fint" och lite snobbigt. Inte som vi brukar klappa, typ lite mer "tjoho yeah". Efter konserten hängde Marit i baren och vi tittade jättemkt på henne och log stort. Men Marit såg oss inte utan bara fortsatta att hänga med sina kompisar. Marit drack rött vin. Vi drack vitt. Och bartendern tyckte kanske lite synd om oss för han bjöd på både vin och japanmix. Mums. Sen kom det en kille och frågade nåt, kommer inte ihåg vad, och sedan frågade han hur gamla vi var och vi var helt coola och bara "ah men gissa då". Han var helt oförskämd och sa att vår stil/modet skrek att vi var -79:or och speciellt mitt hårband var typiskt 79-tjej och jag blev helt ställd. Ser jag ut som trettio flämtade jag, helt chockad/sårad. Han verkade inte tycka att det var ngn stor grej, sa typ att han var värsta idrottskändisen men sen visade det sig att han spelade squash så då dissade vi. "Idrottskändis", ha-ha-ha (skrattar så löjligt)!

Men Marit var bra. Söt, fin, rolig och så himla duktig! Jag grät två gånger, näsan blev helt svullen och röd.