Vi är på väg till handelsträdgården som ligger några kilometer från "landet". Åker förbi föreningsgården och mamma berättar om hur det var "förr i tin", då när hon var liten. Då hade de bio på "föreningsgårn", tjugofem öre kostade det och mamma hade fått en krona av morfar. Hon löste biobiljett för tjufem öre och köpte sedan godis för sjuttiofem öre. Morfar blev helt vansinnig och skällde ut henne som sjutton. Mitt framför alla kompisarna. Det glömmer hon aldrig. Det är sådant som sitter i för alltid. Så himla opedagogisk, morfar. Men gott godis var det och varför fick hon en hel krona om det inte var meningen att hon kunde få köpa sig lite gotta?
En annan historia:
De hade ett flygplan nere på sjön och om man betalade så fick man flyga med en stund. Men mamma hade inga pengar och inte hennes lillasyster (moster) heller. Men så var Eivor Karlsson där. Hon jobbade hos morfar på gården och då lånade mamma helt enkelt pengarna från henne. Så att hon och moster kunde få flyga. Morfar blev helt vansinnig och skällde ut både mamma och Eivor Karlsson som sjutton. Mitt framför alla kompisarna. Det glömmer hon aldrig. Det är sådant som sitter i för alltid. Så himla opedagogisk, morfar. Men flyga fick hon och det hade hon ju inte fått göra om hon inte hade lånat pengarna från Eivor Karlsson och satt morfar som pant. Smart ju.
Obs. True stories.
2 kommentarer:
Marit är bäst! ( och det är obligatoriskt att sjunga "this is the year" varje nyårsafton!)
Ja hon är bäääst ingen protest.
Skicka en kommentar