Gud vad jag är deprimerad. Jag orkar inte med det här! En manlig (helt uppskruvad) kollega kom precis förbi och ryade om att vi måste ha lunchmöte. Lunchmöte. Och det nu nu nu! Gå igenom saker som min chef sagt inte är aktuella förrän efter DR, förrän efter tjugoen olika jävla infobrev som ska ut, förrän efter kundtidning, förrän efter New York. Men nej då. Nu brinner det och är skrik och panik. Blir så jävla frickin trött och arg och less och SPYFÄRDIG!
AHHHH!
Jag. Har. INTE. Tid.
Det är vidrigt när allt går emot en.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar