Jebus. Ibland är jag så himla glad för att jag är tjej. Alltså, jag är alltid glad att jag är tjej för det verkar så äckligt att ha en svettig snopp mellan benen. Men idag är jag extra glad. Inte för att det har hänt ngt speciellt men jag liksom sitter här i soffan och reflekterar lite medan min kille hänger i köket och lagar cykel. Först rapar han. Sedan lägger han en liten prutt. Och så tappar han saker. Svär lite (kuken!) och så hummar han en hel del (hmm?...hm!...hmmmmm!?!?!). Och så frågar han mig hela tiden: jag trodde du ville gå på promenad? Jo det ville jag men du fixar ju med cykeln. Det gör han eftersom han inte visste att jag ville gå på promenad.
A men asså hallå!
Typisk manlig logik.
Han "vet inte" om jag vill gå på promenad (fast jag frågade) och så börjar han "meka" med cykeln varpå jag börjar wappa/surfa/facebooka/blogga eftersom jag antar att han inte vill gå på promenad och då frågar han om jag inte ville gå på prommis!
Vad är uppe med det liksom?
Så då svarar ju jag att jag vill det. Och han ba: ah men nu går det inte. Mekar.
Man hajar ju "nada" av logiken. Så himla typisch manligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar