Inga konstigheter. Eller?

Färjan är tillbaka. Lika jobbigt som förra gången. Alltså, det är gulligt. Men jag vrider mig för att det är så pinsamt. De som åker är fortfarande helt störda och mongo. De som jobbar är lite... jag vet inte, men det påminner lite om "Snickeriet". Typ stelt och lite utvecklinsstört. Det är lite akward att kolla på liksom.

Men det som är mest utvecklingsstört/akward är att min kille typ är kär i Håkan! Så fort de filmar Håkan är Jäl helt "åh han är så söt, jag önskar jag var kompis med Håkan".

Jag kanske inte tycker att Håkan är så himla söt för hallå, det är jobbigt att Håkan inte skäms. Han fattar liksom inte att det ibland är beklämmande och fruktansvärt att se honom filosofera om varför det inte blev någpt med Emilia från förra säsongen. Hon verkade vara en kanontjej tycker Håkan. Men det var hon inte. Hon var en dumfull bonnebrud från typ... Tranås el dyl. Fast till och med jag smälter lite när han erkänner att han känner sig lite ensam. Och så tittar han ut över relingen. Puppy eyes... Ni hajar.

Det är då Jäl piper till i soffan om att Håkan är så söt, så snäll, en god människa, säkert en bra vän och hur rolig som helst att umgås med. Jag tycker mest att Håkan verkar needy. Han är säkert en sån som ska ha full uppmärksamhet. Hela tiden. Ingen annan får vara i centrum. Och vi har redan en sån i vårt gäng. Nämligen jag!

Jäl tänker att han ska söka jobb på färjan så att han och Håkan kan hänga. Jag vet inte om jag ska vara orolig. Är Jäl knäpp på riktigt? Är Håkan hard competish? Kommer han att försöka sno Jäl ifrån mig? Frågorna hopar sig. Och inte kan jag skriva in till Bullen och fråga vad jag ska göra...