Första dagarna som 30+

På allmän begäran ska jag uppdatera bloggen.

Jag har haft mina första dagar som trettioåring. Det känns så vuxet. Inte alls som jag. Som ngn annan. (Märker att jag har blivit mkt filosofisk nu när jag är 30+)

Men i alla fall. Igår, när vi skulle sova, låg jag och funderade/reflekterade över mitt liv, hur det har blivit, vad man har åstadkommit mm. Ni vet hur det är. Och så låter man tankarna vandra fritt.

Då kom jag på att på lördag ska jag på Blogger Boot Camp.

Paniiiiik!

Ni vet, när man var ung, dum och oerfaren. Då bara anmälde man sig till en massa saker. Tänkte inte alls på konsekvenserna (bruten lårbenshals är till exempel mkt vanligt i min ålder och jag ska gifta mig nästa månad så det passar inte så bra just nu). Men då, förut, man bara: nä men jag ska anmäla mig, det blir kul.

Men asså, jag är ju gammal, smart och erfaren nu. Det kommer inte bli kul. Det kommer att bli överjävligt. Det kommer att bli fruktansvärt.

Jag vill inte.

Alltså.

Jag. Vill. Inte.

För jag kommer DÖ.

Sen kom jag att tänka på att jag är gammal nu. Även om jag har fortsatt att cykla mot rött och peka finger till kärringar som sölar över övergångsställen så har jag fått en massa ”fina linjer” (rynkor). Det är vidrigt. Och så blir man slapp i kroppen dårå (boot camp med norsk liten soldat kommer inte att hjälpa).

Min kille kommer inte ens vilja ligga längre nu när förfallet är här.

Jag kommer att bli en rynkig, gammal gumma som inte får ligga! En sån som "torkar ihop där nere".

Så sorgligt.

Men åter till ämnet: Boot Campen. Det blir döden, men jag får i alla fall träffa lilla Väskdamen 442 IRL. Och det ska bli alldeles underbart!