Skriva

Jag har alltid njutit av att skriva och bestämde mig tidigt att det var det jag ville göra. Jag skulle bli journalist men hade inte tillräckligt bra betyg. Jag valde att läsa marknadsföring på högskolan. Det var egentligen inte helt rätt för mig. Alldeles för inriktat på forskning. Dessutom passade inte miljön mig, så stel och förutbestämd.

När jag gick på gymnasiet gjorde jag en del inlämningsuppgifter i svenska åt kompisar. De fick alltid femma/MVG. Jag har aldrig fått högsta betyg för något som jag har lämnat in. Jag tror inte att jag upplevs som den typen av elev. Inte tillräckligt seriös på ngt sätt. Jag är besviken på de svensklärare jag har haft. Jag tycker inte att de har uppmuntrat mig, de har inte sett vad jag kan.

När jag skriver vill jag freestajla, jag vill inte följa regler och grammatik. Om jag skriver ett inlägg utan stor bokstav efter punkt är det för att jag vill få texten att verka rappare, som att den har bråttom. Jag tycker om särskrivningar, det blir roliga små ord som liksom hoppar fram. Jag gillar att stava fel, det får fram ljud och känslor.

Det värsta jag vet är när folk skriver "fint". Fyfan vad trist det är. Fullt med klyschor och oftast jävligt kass. Lika illa är det med de som skriver "akademiska". De är välutbildade och har lärt sig att skriva formellt. De tror att de är så duktiga men har ingen fantasi.

Jag önskar att någon hade berättat för mig om folkhögskolor, inte som ett sätt att "läsa upp betyg" utan som utbildning. Jag önskar att någon hade berättat för mig att det finns något som heter copywriter. Så här i efterhand tror jag att det hade varit min grej.

Någon gång ska jag skriva en bok och det är totalt skitsamma om den blir utgiven eller inte. Att skriva en bok är den ultimata utmaningen för mig. Det kombinerar något jag är bra på (att skriva, eller egentligen  att uttrycka mig) och något jag är ganska dålig på (att slutföra saker).

Jag gillar verkligen att skriva. Det är så skönt att bara få ur sig. Jag kan komma på saker i kön på Ica och springa hem för jag måste blogga om det. Jag älskar att sitta och fundera på om folk förstår ironin om jag har två utropstecken. Förstår ni?

Jag är väldigt glad att jag har bloggen och att jag har er som faktiskt läser det jag skriver. Mycket, mycket tack.