Känner mig illamående. Har aldrig mått fysiskt dåligt av en film förut. Ställde mig i duschen och grät, hulkade, lät näsan rinna, kved. Hur kan man förgripa sig på ett barn?
Jag tänker på Dejan, hur hon följer mig med blicken, så där intensivt. Hon reagerar på allt jag gör, litar blint på mig, trycker sig mot mig, rör vid min kind, greppar mitt hår, skrattar så att hon kluckar när jag gör pruttljud på hennes mage och hals. Hon kastar bak huvudet och kvider av skratt när jag kittlar henne i ljumsken. Hon vet inte vad ondska är. Jag älskar henne och vill skydda henne för alltid.
Hur kan man göra ett barn illa? Hur blir man en sådan människa?
Det finns människor som är föräldrar i själ och hjärta men som aldrig får ett barn att ta hand om, att älska. De har all sin kärlek att ge. Att bara få smeka en babykind! Det är orättvist. Hur kan det få vara så, när barn far illa? Hur kan barn få vara hos människor som utnyttjar dem när allt de vill är att bli älskade? Hur kan livet få vara så orättvist?
6 kommentarer:
Jamen FY! Jag och Alice pappa såg den filmen när hon var typ 2 månader och vi ba' titta helt konstigt på varandra när filmen var slut. Det är helt ofattbart. Och sjukt. Och så får man ont i hjärtat.
Sånt som var fruktansvärt att se och höra innan har blivit helt olidligt sen jag fick barn. Precis som du säger; det blir en fysisk reaktion. Det drar och sliter i hela kroppen och gör bara ont och när man tänker att det alltid finns något barn som far illa så vet man inte vart man ska ta vägen. Verkligen grina-duschen-läge.
Kände precis som du, Emster. Sen e d konstigt, för man orkar inte tänka, går vidare I vardagen... Skyddsmekanism, big time! Men för barnen finns ingen möjlighet att gå vidare, att sluta tänka. Känner mig som en usel människa... Julklappstips: ge bort hjälp åt utsatta barn.
Ja fy fan, den är vidrig. Bra, men vidrig.
Vi hade ett föredrag med en av Interpols utredare av sexbrott mot barn förra veckan. Visserligen jobbar jag med ämnet alltid, men vissa gånger blir man mer påmind än andra om hur djävligt livet är för många barn. Trots allt anmäls ca 15 övergrepp på barn per dag, i Sverige.
En bra föreläsning gick nyligen på UR med en tjej som berättade hur hon hade haft det och RKPs utredare av barnporr-brott. Här är länk till hela programmet, men scrollar man ner på sidan kan man välja enskilda avsnitt om man vill det. http://www.ur.se/play/160547
Ida: ja man tänker bara på sin lilla och kan inte fatta att det finns idiotiskt folk gör sina små illa!
Sofia: så är det verkligen.
Glitterflickan: man måste ju liksom vara närvarande i den där vardagen. tur är väl det!
mirijam: true dat.
Åsa: Mår ff illa av att tänka på att det händer i verkligheten. Känns mkt bra att vet att du jobbar på att movterka det! kanske kollar på länken senare. just nu är jag för känslig! kram
Skicka en kommentar