en annan jag

Idag känner jag mig lite låg. Nästan lite ledsen. Inget allvarligt men lite klump i halsen så där. Jag antar att det är normalt att ibland bli lite deppad när man har en liten och man sover sämre? Jag tycker verkligen att det är helt fantastiskt att vara hemma med Daisy, det är det roligaste ever och det är en ynnest att få vara med henne varje dag, få henne att skratta (hon gör det nu, vet ni) och följa hennes utveckling. Men det är utmattande också. Jag är alltid lite spänd. Alltid lite på min vakt: mår hon bra, vad är det där för prick, hostar hon - är det RS! sover hon OK för mycket för lite, äter hon ordenligt, när åt hon senast etc.

Från att ha varit jag, till gravid med en ny kropp till nyförlöst och återigen en ny kropp. Och så lilla huvudet som ska hänga med. Ibland blir jag avundsjuk på Jäl som går till jobbet på morgnarna, kan äta lunch i lugn och ro och känna efter hur den smakar. For fucks sake, han kan bajsa ifred. Det är klart att det är en omställning för honom också. Men det är lättare att göra alla de där sakerna som han gjorde innan. Jag vet att när Daisy slutar amma så blir det lättare. Då kan jag också vara borta en dag. Kanske ta en massage, gå till simhallen, bada bastu, äta lunch ensam på stan, göra ingenting, sitta på ett café och läsa en bok, kanske till och med gå länge, länge inne i bokhandeln! Just nu blir jag lätt stressad (när åt hon, när åt hon?).

Jag har finaste familjen. Ni måste förstå, jag garvar så sjukt mycket åt Dejan varje dag. Hon är verkligen rolig. Jävligt skön unge om ni frågar mig! Och jag älskar Jäl - min fina, fina man - så otroligt mycket. Just nu gräddar han pannkakor åt mig (lördagslyx) och imorgon ska jag få sovmorgon: han och Mike ska ta långpromenad med barnen så att jag och Äpplet kan lata oss, äta frukost, lyssna på radion. Jag tänker klä mig varmt och sätta mig på balkongen, dricka mitt morgonkaffe där.

Men just nu är jag lite låg. Jag vet inte varför. Det är väl bara en sån dag. En vacker dag. Men med en liten trött klump i halsen.