Orolig

Jag håller på att utbilda mig till sjukvårdare – paramedic (asså jag googlar). Jäl ska nämligen springa Lidingöloppet på lördag och han har inte tränat. Han tränade fem gånger under en veckas tid i maj, fick ont i benen och la sig på rygg hela sommaren. Nu har han korpat fotboll med jobbet lite hipp som happ på mornarna och tänker att ”det fixar sig”.

(Uppenbar trettioårskris)

Vill inte bli änka efter endast fyra månaders äktenskap. (Im not cut out for ensamhet) Alltså måste jag lära mig ABC (andningblödningchock) eller det där när man slår på bröstet och kysser offret emellanåt.

Vet inte hur det ska gå. Han kommer antagligen vara svettig och jag tycker att manssvett luktar ”sådär” och gillar inte att bli ”kladdig”, tycker dessutom att blod är äckligt och har svårt att prata med chockade personer. Testade det en gång när Björn slog i huvudet efter ett ”jump” i Vallan i Frankrike. Vet iofs inte om hjärnskakning klassas som chock men kan tänka mig att det är lite lika. Jag ba ”vad heter du?”. Han ba ”öhhh..” Jag ba ”din födelsedag!?”. Han ba ”öh… 7 juni… eller nej… jag vet inte?”. Fick panik och ba ”HJÄÄÄÄÄLP MIIIIG!”. Ingen hajade för de pratar bara franska i Frankrike. Jag pratar mkt begränsad franska (”vollä vo kåtje avek måa assesoar”, ”baguette”, ”sjö ma pälle” osv).

Nu är vi iaf i Sverige, jag förstår språket och kulturen.

Men jag är riktigt orolig. Lilla gubben, hur ska det här gå…