Duktig flicka, nej tack!

Vi har en liten diskussion, jag och chefen. Jag tycker att jag är en lättsam skit som inte tar livet/jobbet på alltför stort allvar. Jag kan skaka av mig saker lätt som en plätt och jag blir inte stressad. Jag är inte överdrivet kvalitetsmedveten och har inte nördigt höga krav på mig själv. SÅN ÄR INTE JAG.

Men chefen håller inte med. Han ba "du måste lära dig inse att du inte ALLTID måste lägga ner 100 % på allt. ALLT måste inte bli perfekt. Du måste inse att du är lite känslig och lätt blir stressad. Sluta ställ så höga krav på dig själv!"

Och jag ba "vem fan pratar du om?"

För jag kan verkligen - v e r k l i g e n - inte förlika mig med det här "duktig flicka" syndromet. Det finns massor med A-människor som äjsar livet och jobbet och ser ut som movie stars och aldrig tappar masken/tålamodet och gör skitsnygga konsultpowerpoints. Men det är dem det. Inte jag. Jag ställer inte höga krav på mig själv och jag gör inga långa power points med en massa modeller och shit.

Chefen försöker typ "glöm inte att du fick en stressrelaterad panikångestattack förra hösten. Du måste inse att du påverkas väldigt mkt av vad som händer runt omkring dig."

Men asså, det är så svårt. För jag ser typ ner på det här "duktig flicka". Tycker uttrycket är helt VIDRIGT. Och jag tycker inte att jag är "högpresterande". Jag tar inte åt mig när chefen ba "du överlevererar". Jag tycker inte alls att jag överlevererar.

Den extremt kloka kvinnan som sitter brevid mig brukar också hinta att jag inte ska "sitta för länge" med ditten eller datten. Hon säger att ingen är tillräckligt smart för att se skillnaden. Hon kanske har rätt. Men å andra sidan sitter jag aldrig för länge med nåt. Jag är snabb på att leverera.

Jag är inte en högpresterande, duktig flicka med för höga krav på mig själv.

Som när jag och Miss Baglady och Bollan var på feministiskt seminarium. Då var hon Mia Törnblom (eller vad hon heter, ni vet den där "självkänsla nu bruden") där och pratade till alla "högpresterande". Folk runtomkring började humma och nicka igenkännande. Jag blev helt kall inombords. "Jag har kommit fel" tänkte jag. "Jag borde inte vara här, de vill ha duktiga flickor här och det är inte jag. Jag passar inte in här, jag borde gå innan ngn fattar att jag inte är som dem".

Jag tycker verkligen att det här är SKIT. Jag vill skrota hela uttrycket och jag vill aldrig mer höra talas om det.

Ta bort det.

Snälla.