Going executive

Min kompis betsy är så rolig. Hon är väldigt ”executive” av sig och skriver korthuggna, kalla mail. Ni vet, som en chef. Inte som jag som måste gulla till mina mail med smileys och anekdoter från kaffemaskinen eller ngt annat skoj. Sån är inte Betsy. Hon är mer ”Ja.” eller ”Nej” och så får man bli needy och ba ”men vad menar du? Är du inte kär i mig längre, jag trodde vi hade en connection”. Då fattar Betsy att hon har gått för långt och skickar ngt snällt tillbaka.

I alla fall.

Eftersom Betsy är så friggin corporate och chefig ska hon hjälpa mig att sluta va sådan jävla mes. Jag typ vet inte hur man pratar med chefer för jag bara skojar tvångsmässigt med dem och säger saker som ”Nämen Lars, vad gööööör du” när de ska presentera ngt och alla ba ”eh, shit vad gör hon”. Så har man ju sämst lön på hela stället också. (FUCK)

Så nu ska jag lära mig lite corporatiska. Betsy ska bli min coach. Jag ska bli professional. Mkt coolt.

Så jag och Betsy håller på och mailar om en dejt. Alltså, när hennes executiveskola ska börja. Mailkonv:

Emster:
Men du måste hjälpa mig ju!! >>är needy, mkt dålig egenskap<<

Besty:
Jamen det är bara att komma över en kväll. Du är välkommen när som helst.

Emster:
Kanske på torsdag? >>vill inte tränga mig på, förutsätter att jag alltid stör<<

Betsy:
Ja kanske

Emster:
Eller när kan du då? >>panik, hon VILL INTE att jag ska komma<<

Betsy:
Jamen jag kan då. Ville bara verka busy. Du vet Märkvärdig.

Emster:
Du är så rolig. Du borde blogga. >>tvångsmässigt gullande<<

Betsy:
mmmm. Tror inte jag kan. Kan inte vara rolig under press. Blir typ som när vi spela spel på ditt land och jag bara ville komma på koola saker men bara kom på typ Carola, Elton John och Charlotte Perelli. Blev nörd inte kool.

>>hehe, minns detta med glädje, skönt att andra också är töntar - innerst inne!<<