Rapport från sovrummet

Okej, hej igen. Nu är jag förvisad till sovrummet. Sitter på sängen och bloggar. Typ som en gullig liten tonåring, ni vet. Men i alla fall, det var ju inte det jag ville. Och gud nåde dem om de inte blir klara till Idol!

Reflektion om "styrelsen": det bor fula människor i vårt hus. Jag gillar inte fula människor. Speciellt inte fula som får vara med på teve. Sånt gillar jag inte alls. Inte för att man måste vara snygg. Men man kan iaf typ försöka. Hatar när tjockisar visar magen/har för små kläder på sig. Inte för att jag tror att den fula i vårt hus får vara med på teve. Asså, jag känner inte igen fejset eller så.

Åhhhh, nu framstår jag inte så som jag egentligen är. Nu tänker ni så här "men va fan säger hon? är hon typ kungsholmens jävla anna anka eller?"

Nej, det är jag inte. Jag är fkn fabulös och underbar och rolig och smart. Och det är ju inte så att jag hatar fula människor. Hata är ett starkt ord.

Men jag måste nog förklara vad jag menar med "ful". Annars kanske ni bara "OMG nu slutar jag läsa hennes blogg för hon är ju körd".

Ful är ngn som ser ut som ett jävla rövhål i ansiktet. Dvs ngn som ser ut som att de har bitit i en citron. Såna som inte LER när de hälsar utan bara ser SURA ut. Vad har jag gjort för att förtjäna att mötas av en jävla citronfeja?

Asful är ngn som dessutom har en snorkig uppsyn, som går omkring och ser ut som om de tror att de är bättre.

JAG BLIR SÅ JÄVLA PROVOCERAD!

Och nu sitter det en sådan i mitt vardagsrum. På min stol. Och kladdar med sina fettiga fingrar på min kaffekopp.

Gud, jag blir helt svettig av ilska när jag tänker på det.