Pappa ringde nyss. Det var därför jag tappade den arga känslan i förra inlägget. Jag kunde liksom inte koncentrera mig på att vara arg fullt ut när pappa berättade en sån classic mammahistoria. Mamma är ju bara för rolig. Jag fattar inte hur hon lyckas (misslyckas) jämt.
Hon är hos Majsan och så hade hon på sig såna där små strumpor typ "socks" eller vad det heter. Ni vet såna som inte syns när man har skor på sig. Mamma tog av sig dem. Vet inte varför, men iaf. Då åt Majsans hund Douglas upp mammas strumpor. Han ba "åh svettiga strumpor, glufs glufs". Och han är ingen jättestor hund, utan en liten fladdrig/spattig fjärilshund (eller vad det kallas, jag vet inte).
Mamma och Majsan och Douglas fick åka till Bagarmossens djursjukhus och fixa. Nu sitter de hemma hos Majsan och tittar på hunden. Och Majsan skulle på teater ikväll. Blir nog inget med det nu.
Morsan alltså. Priceless.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar