Häromdagen såg jag och Jäl på Här är ditt liv. Jag tror det var det första programmet, Mikael Persbrant var gäst. Ingvar kidnappade Mikael på en racingbana. Han låtsades vara tysk. En tysk som pratade med svensk brytning och som skrattade precis som Ingvar Oldsberg. Men Micke gick på det. Sedan satt han där och pöste i fåtöljen. Invgar ställde snälla frågor och Micke log och kramade gästerna som kom in. Oj oj oj, är du här? Det var länge sen. Och fast vi inte har setts på många herrans år är känslan varm och banden mellan oss starka.
Det kändes falskt.
Om jag var med i Här är ditt liv, skulle Ingvar kidnappa mig på ett möte på jobbet. Han skulle låtsas vara en av de otaliga analytiker som ska gå igenom uppföljningen på en kampanj. Han krånglar till siffrorna, drar orimliga slutsatser och säger att kampanjen var kass. Att den hade negativ bäring. Jag blir förbannad, svär över siffrorna och kräver vidare analys. Då tar Ingvar av sig peruken och vi skrattar gott åt mitt temperament. Dumma lilla jag gick på den lätta.
När vi kommer till studion är jag chockad över att det är så många i publiken, att de ler så kärleksfullt mot mig och applåderar så hårt. De ställer sig upp, tycker att det är fantastiskt att jag är där.
Sen skulle vi prata om mitt fab liv. Hur jävla fucking framgångsrik jag är och hur många som ville komma till programmet och vara med och vara min special friend. Alla ville sola sig i min glans. Hela svenska folket älskar ju mig så vem vill inte ha ”a piece of the cake” så att säga.
Sen skulle ngn slags viktig person komma in och ge mig ett diplom. Och ngn annan skulle komma och säga att jag fick bli författare hos dem. Att jag får pröjs och kan sluta jobba och bli författare på riktigt.
Sen skulle Majsan komma in som sista gäst och vi skulle minnas hur det var på den gamla goda tiden när vi kollade på det riktiga Här är ditt liv när jag var liten och vi bestämde att jag skulle vara med i programmet och Majsan skulle vara gäst.
Efteråt är det världens efterfest på ngt coolt hak. Miss Li spelar. Vi dricker oss apfulla och jag och Miss Li blir bästisar och går på toa tillsammans och beställer drinkar som vi spiller på mattan och över fula killar som vill hänga med oss. Vi ba skulle inte tro det. Hej då miffo.
Dagen efter är jag inte ens bakis, är bara ursnygg och har gått ner tio kilo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar