I huvudet på mig

Ibland blir jag trött. Blir ni trötta? Jag blir sådär lite matt i ögonen och det svider och så vill jag sucka djupt. Jag fryser. Ingenting inspirerar och jag är en person som behöver vara INSPIRERAD. Det är värsta fel när inte jag vill prataprataprata och fikafikafika och ba babbla en massa. Jag tycker att det är så orättvist när jag måste vara trött och tycka att saker är ORÄTTVISA och EMOT MIG och när man har tråkigt och bara tänker att framåt är jävligt långt borta och man tvingas leva i det fucking nuet..

Vad är det med det här jävla nuet egentligen? ”Lev i nuet” säger alla. Varför? Jag lever nästan jämt för nästa helg, nästa semester, nästa lön, nästa trisslott. Det är vad som får mig att göra saker idag. Fixaplockastäda inför festen på lördag osv. Köpa solkräm till Greklandsresa o dyl.

Asså leva i framtiden, i drömmen, är fab. Men ibland fastnar man i livet just nu. Och det är väl ok ibland. Men inte när det är höst (ännu en jävla årstid) och livet inte är så rättvist mot en – korr – MIG.

Oj, nu slog det mig: jag har hello kitty högtalare på jobbet, jag gillar inte ens hello kitty. Men de är små söta kissemissepissar och jag fick dem på min möhippa. Ett kärt minne. Där kan man också leva. I minnena. För så är det ju också, det som var jävligt roligt för tre år sedan är typ astråkigt nu och de man kände på gymnasiet kanske är hur b som helst att hänga med nu och man ba får kramp när man måste säga hej så man gömmer sig bakom en pelare eller nåt för att slippa höra om deras boring förortsliv. Man vill minnas dem som de var då, när de var kul.

Idag skrev jag en statusuppdatering på facebook. Jag skrev: emster r 1 ql .
Jag är så jävla ironisk och kul. Ni fattar va? ”emster är en kul prick”. Och så är jag ju det. Men det var bara Bettans lillebror som kommenterade. Och han skrev att jag var en ”nerd”. Alla andra ba *låtsas jobba*

När jag har meddelande på min telefon på jobbet är det en röd lampa som lyser. Den lyser nu. Varför måste den lysa NU när jag inte har ngn lust att lyssna av den.