Fler killkompisar

Jensa, ni vet han som kände den där tjejen som inte vågade bajsa, han fyller trettio idag och har partaj. Jag och Jens har känt varandra sen vi var sex, sju år gamla och började skolan. (Love you Jens). När vi gick i fyran slog han mig allt han hade över magen med en innebandyklubba för att jag sa att målet inte gilldes. En annan gång satt jag och fnittrade med en tjej i klassen och då trodde Jens att vi garvade åt honom så han välte skolbänken över oss (asså jag är inte en sån där tjej som tar stryk, jag rippade honom med ett hopprep en gång som hämnd och kallade honom "bög", visste inte vad det betydde, inte han heller men han blev helt TOKIG och jag ba "haha, där fick du!). Och en gång på rasten blev han arg på mig och sköt en fotboll mot mig, typ dunderhårt. Han missade men träffade rutan istället. Den gick sönder. Jens föräldrar fick peja. (haha)

I femman fick inte Jens komma på mitt party för han hade utegångsförbud efter att ha jagat sin lillebror med en yxa och försökt hugga honom i huvudet. (Jag fick presenten ändå. Örhängen. Jag hade inte hål i öronen. Det är ju tanken som räknas.).

När han skulle fria till sin före detta tjej och hon dumpade honom, hämtade jag och Freddan upp honom (i skrynklig skjorta, felknäppt,håret var fett och stripigt. Han hade stora pilotbrillor och luktade en halv dags gammal fylla. Champagnen de skulle ha firat med hade han i ena handen. I den andra handen hade han en systemetpåse med nya strumpor och några öl.). Det var inte vackert. Och när mitt ex var otrogen och helt cp-elak på midsommar, var Jens den som var där för mig.

Nu kanske ni har fått helt fel bild av Jens. Han är underbar. Jävligt rolig. Kanske tokig. Men extremt underhållande. Har definitivt bättre koll på temperamentet nu ("thank god").

I alla fall. Tokig eller inte. Som ni hajar går vi "way back". Och nu fyller han trettio. Och har fest.

Hela gänget är bjudna.

INTE JAG! *snyft*

Felicitas bara "ses vi på Jesn party på fredag?" och jag ba "ehhhh. neee. Jag är inte bjuden!"

Asså, vad är det med mina gamla killkompisar nuförtiden undrar man ju! Jag tänker ju inte direkt ringa och fråga om jag är bjuden! Hallå liksom.

Men lugn. Allt är inte så nattsvart som det verkar. Visar sig att Jens har försökt kontakta mig. På mitt gamla nummer. Han har ba messat och messat (gulle) och trott att jag har dissat. (Vi hörs endast sporadiskt nuförtiden eftersom han jobbar på annan ort i veckorna och är så jävla slut på helgerna att vi typ aldrig hinner ses.)

Pratade med honom nu. Det var skitdålig täckning (han bor i förorten) så jag fattade inte riktigt vad han sa, Men jag tror att det typ var "love you, kan du inte komma hit".

Så nu undrar jag om jag ska det.

Jag är typ pank. Har ingen present. Måste åka taxi både till förorten och hem (orka), Freddan har åkt hem (hade med sig Fralle). EJ är i småland ("skördefest", haha). Felicitas och Krill är på väg hem (hmm).

Jaaaa, alltså. Det verkar ju som att festen håller på att... ja inte vet jag! Men inte fan är vi tjugo längre. Då hade Freddan varit kvar, jag hade redan varit där (full) och det hade slutat med att jag, Jens, Freddan och Phippa hade åkt in till ngt sunkigt alkishak på Söder, suttit i baren, druckit Jack och bråkat. Det hade varit toppen. TOPPEN! I say TOPPEN, folket!

Äh, shit. Nu tog det typ aslång tid att skriva det här inlägget. Ingen idé att åka dit längre. Det är ju aslångt till förorten.