Where the action is

Gud vad spännande det är att bo i stan. Igår, precis innan vi skulle gå och lägga oss, så var det ett himla liv. Bank och spring och allt möjligt. Två polisbilar stod utanför. Jag försökte tjuvlyssna från balkongen men jag hörde ingenting. Men om t v å polisbilar står utanför så borde det ju vara stort. Särskilt med tanke på att vi bor mittemot Kronobergshäktet. Varför tar de bilen liksom? Jag förväntade mig minst en insparkad dörr imorse men det var lugnt. Såg bara hon tanten med hunden som hejar hela tiden och alltid kollar upp på vår balkong och vinkar häftigt om man sitter där. Jäl får värsta svettatacken av grannsämja. Fast lite trevligt är det ju.

Men nu undrar jag vad det var som hände. Kanske mord?

På nationaldagen hade vi front row, första parkett, när alla busslaster med smånassar skulle in i häktet. Shit vad vi glodde då, jag, Jäl och Ia. Vi satt där ute och bara myste, drack vin och åt popcorn. Och försökte gissa vilka tidningar fotograferna kom från.

Vad är det med fotografer egentligen? Varför har de alltid en sån där ful fågelskådarväst? Blir man mobbad annars?
Typ:
”Kolla, han har ingen fågelskådarväst. Vilken tönt!”
”Ja, verkligen. Kom igen, vi slår honom!”

Är tillbaka på jobbet. 120 nya mail i inboxen. Magkatarr för mindre alltså. Vi är så få här. Jag fattar inte att alla människor kan ha semester precis hela sommaren. För det var knappt några här när jag gick och det är inga här nu heller. Det mest märkliga är väl att affären fortsätter att rulla fast ingen är här och sköter den. Som en stor snöboll i nedförsbacke. Poff! bara när det smäller. Då blir det fart på cheferna.

Har gått upp nästan tre kilo under semestern. Fan. Så nu har jag bokat in mig på pass hela veckan. Ska äta smart också. Ni såg ju bilden. Det behövs. Nu måste jag jobba. Hejhej.