A skriver i en kommentar om mitt inlägg om det nyvunna bloggintresset:
"Widget?
Bloggat i två år snart och har ingen aning om vad en Widget är...:-)"
Då slår det mig. Det är liksom inget skämt.
Jag har en missbrukarpersonlighet.
Ni vet, går in för nåt stenhårt. Blir helt obsessed. En skitjobbig materiallirare som inget kan men som ändå ska vara med och prata och visa. Skaffar allt. Typ som Joey i Vänner när han låtsas ha en Ferrarri. Sån är jag. Jag har skojat om det hur länge som helst. Men det är inget skoj. Det är på riktigt. Som när vi hade stegmätartävling på jobbet. Jag hann knappt jobba för att jag var tvungen att räkna steg. Kolla att ingen annan fuskade. Snacka skit med de andra att det inte var rimligt att Gunnar hade fått så där många steg (fler än mig alltså). Gå fram och tillbaka till kaffemaskinen för att få fler steg. Hetsa och håna alla som låg efter mig (det tar faktiskt mer tid än man tror att gå runt och håna folk). Om jag väntade på hissen så hoppade jag tills hissen kom. Det är sant! På jobbet!
När vi spelade curling med jobbet, då skulle jag börja på curling. Kollade upp klubbar och så. Jag såg liksom en inre bild när jag vann OS. Sveriges nya gullegris. Kunde knappt prata om nåt annat än curling. Satt uppe hela nätterna och kollade på curling på OS sen. Fullkomligt frossade i curling. Äckligt.
Jag blir så där engagerad. På gränsen till vad som är normalt. Det är inte med flit. Jag försöker vara cool. Spela lite ball, som att jag inte bryr mig. Men det går inte. Jag är säkert en sån som ni hatar på jobbet. En sån som skickar gruppmail med smileys. Som man inte vill hamna i samma lag på kick offen med. Som man bara vill ge på käften. Det där med stegmätartävlingen till exempel. Ingen annan brydde sig ju. Förutom jag som stolt spatserade runt på våningsplanet och var totalt överglad för mina steg. "Tagga ner, tönt, tagga ner" tänkte alla andra när jag gick förbi (och raderade ilsket mitt gruppmail med en bild på någon liten kattunge som hade somnat på tangentbordet).
6 kommentarer:
Haha... Du är inte ensam...
Jag vet någon som anmälde sig till en fäktningskurs efter ha sett Arn-filmen och ville bli riddare. Fäktningen var jag på en gång... :-)
Haha, töntvarning på den faktiskt. Nu känns det lite bättre, tack A
;-)
Tönt? Hade jag fullföljt och blivit riddare så hade du aldrig vågat säga det...
Och knappast så att curling är skitcoolt...:-)
Jo, jättetöntigt. Curling är iag en OS-GREN! Det är inte riddare.
Men fäktning... Och ingen kopplar överbeskydderi till fäktning. :-)
Men jag tror att Arn fäktades med svärd och inte med en sån där liten värja eller vad det är?
Skicka en kommentar