nojig hönsmorsa

Så fort jag inte känner Truls på några timmar blir jag helt nojig. Mår han bra? Har det hänt ngt? Har han blivit lam? Frågorna hopar sig.

Det är faktiskt inte så kul att ha gått från bekymmerslös citytjej till hönsmamma på så här kort tid. Mitt psyke har inte riktigt hunnit med. När Truls inte hör av sig - regelbundet - med en vänlig liten buff blir jag så orolig. Jag försöker "peta" på honom på magen. Jag liksom "trycker till", ganska hårt och länge, så att han ska bli sur/vakna/undra vad som står på och buffa. (Jäl säger att jag är taskig och borde låta honom sova men jag kan inte låta bli). Ibland gör han inte det och då kan inte jag prata om ngt annat, tänka klart eller ens fungera innan Truls buffar.

Barnmorskan har sagt att de sover rätt mkt i magen.

Men i alla fall!! Man blir orolig.

Jag har kommit på, och det här är lite taskigt mot Jäl, men Truls är blyg för Jäl. Om Jäl är i närheten, vill Truls helst inte buffa. Jäl har bara känt Truls en gång. Själv har jag ju bergis känt honom tusen gånger.  Truls kan hålla på hur mkt som helst och rumla runt och ha för sig saker där i magen, jag kan lägga handen på och känna utifrån, men så fort Jäl ska göra blir Truls stel som en pinne och ba *blickstilla*

Jäl är såklart jättebesviken. Han fattar inte varför Truls håller på så här. Han låtsas ju uppenbarligen sova när Jäl ska hälsa lite!

Jag är iaf glad över att jag har kommit på det här. För när Truls inte buffar på ett tag och jag blir så där hemskt förtvivlad och tror att ngt är fel, så kan jag bara gå ifrån Jäl en stund så att Truls kan buffa i lugn och ro.

Guuuu vad bra det är med bloggen! Att man kan skriva av sig så här. För ni ska veta att det är faktiskt inte helt lätt. Man är ju så rädd att det ska bli fel. Som att sätta på sig skorna tex! Känns ju som att man klämmer ihjäl ungen där inne i magen. Jag får hög puls, blodrött ansikte och andningssvårigheter - måste ha skohorn till hjälp för jag når inte riktigt annars, eller når gör jag väl men det är obehagligt - och det känns som att jag mosar Truls. Ibland buffar han faktiskt till lite irriterat, typ "flytta på dig tjockkärring!" Men man kan inte klämma ihjäl bebisen. På samma sätt som att bebisen inte kan strypas av navelsträngen. bebisen trasslar ALLTID ut sig säger BM.

Har köpt sittpall till hallen idag, för att underlätta skopåtagning i framtiden. Trött på att bli svettig av att knyta skorna!

Åh, nu buffar Truls! *lycka* (Jäl är ute och springer)