Stresshantering

Min stresshantering går inte så bra. Kan inte hålla mina egna deadlines. Att gå hem tidigt är mycket mer tricky än jag trodde. Hade verkligen bestämt mig för att gå redan klockan fyra. Mjukstarta efter förra veckans bryt. Skröt lite inför de andra. "Alltså jag tänkte gå vid fyyyyra idag. Senast fyra".

Kom därifrån fem i fem...

Men jag gick ju i alla fall tidigare. Och jag satt inte kvar med slutkorr för ett DR som snart ska på tryck.

Började tjuta på vägen hem för att en morfar var ute och gick med sitt barnbarn som satt i rullstol. Så otroligt sorgligt. Svenskt höstmörker och en gullig morfar som ställer upp. Stackars barnet, han ville säkert ha värme och ljus. Kallt att sitta i rullstol. Det bara knöt sig. Var tvungen att hulka. Visserligen kände jag mig lite snurrig av den lilla kopp glögg jag fick av Mickis på jobbet.

Sen gick jag förbi ett fint par med en liten bäbis och de var så gulliga så då grät jag en skvätt över att de hade det så bra, att det var så fint att se dem tillsammans. De var så harmoniska. Och stackars morfaren som säkert måste ställa upp jättemycket för att hans dotter minsann inte har det så lätt! På toppen av allt detta kom det en fransk superfin låt i Ipoden och då grinade jag lite över att texten var så vacker. Fast jag har ingen aning om vad hon sjöng. Jag kan ju inte franska. Jag var tvungen att gå en extra omväg längs med Norr Mälarstrand för att lugna ner mig.

Sedan, efter Vänner var jag så frusen. Orolig i magen och frusen. Så jag tänkte att nu, nu ska jag slå två flugor i en smäll. Bli varm och lugn. Jag ska bada (och samtidigt skriva ny lista på vilka som ska bjudas på bröllopet - mm, effektivitet!). Det gick jättebra. Tills jag skulle gå upp och släppte ut pluppen och insåg att det är stopp i avloppet och allt vatten bara flöt ut över golvet och vägrade att åka ner i avloppet.

Alla mina kläder låg på golvet. Och Jäls gympaskor. Och en tidning.

Åh, jippie. Vad avslappnad jag är nu. Härliga tider.