Sova

Jag har börjat läsa en bok om stress på inrådan av kollega A-S. Boken heter Ur balans och jo, det är väl kanske precis det jag har varit. I och för sig är allt bra nu igen. Oh så bra! Gladgladglad. Men man kan ju alltid ge det en chans. En bok är en bok och jag gillar ju böcker.

Första stycket gör mig så uppjagad att jag sitter och kämpar med att hålla tillbaka en tår. Får lägga ifrån mig boken. När man tror att allt är lugnt igen! Det är så orättvist.

Stycket:
Som många andra småspringer jag nuförtiden i stället för att gå. Jag talar fort, äter fort, träffar många patienter, avverkar många möten med kollegor. Det finns också en stor familj att umgås med, mängder av böcker, rapporter och e-post att läsa.

Snyft-fan-helvetes-tår-jävel!

Jag. Orkar. Inte.

Jag vill inte småspringa – jag vill bli skjutsad fram i rullstol. Jag vill inte tala fort. Jag vill faktiskt inte tala alls. Jag vill inte äta fort – jag är inte hungrig. Jag vill inte träffa folk, jag vill inte gå på möten och jag orkar inte umgås. Jag har inte kraft att läsa – det finns 165 oöppnade mail i min inkorg och jag vill ge bort dem i julklapp till vår VD. Varsågod!

Jag vill inte göra.

JagvillintejagvillinteJAGVILLINTE!

Jag vill bara sova. Give me sleep.