Idag har jag jobbat med min bok! Skrivit synopsis. Fortfarande bara på kladdpapper och inte så sammanhängande. Men ändå. Jag kreerar. Kommer på massa grejer hela tiden som ska vara med. Får ändra. Har skrivit i bläckis, det går inte att sudda, får försöka att skriva pyttelitet på sniskan på pappret för att det ska få plats på rätt ställe. Kluddar över, slänger papper. Börjar om.
Imorgon ska jag börja skriva på datorn.
Nu dricker jag ett glas rödvin och njuter av att vara författare. Så ska jag presentera mig från och med nu: Oh, jag? Jag är författare. Icke utgiven of course. Lider. Det är svårt. Jobbigt att vara så full av histotier och poesi som jag. Och ingen som ser ens potential, ingen som ger ut mina verk. Stackars mig, yada yada yada...
Jag är inne i en kreativ process. Det är mycket krävande. Tänker därför bli omöjlig att ha att göra med. Ska köpa svart basker och randig halsduk. Färga håret svart och börja gå på café och dricka te. Lyssna på Edit Piaf. Kanske borde man börja röka. Det är creddigt. När man är lite plågad borde man helt klart röka. Gula blend. Ska definitivt köpa ett paket att ha med i handväskan. Kan lägga fram på bordet på cafét så att det ser ut som att jag är plågad och poetisk. Där sitter jag liksom, i svart basker och kluddar i ett slitet anteckningsblock. I bläck. Och lider.
Fast min bok ska inte vara plågad och poetisk: jag har bestämt att jag ska skriva chick lit. Boken ska handla om två tjejer. Båda tjejerna ska vara jag. Ena jag är singel och värsta karriärbitchen. Sjukt rolig men kanske inte så mjuk. Den andra jag ska vara ihop och inte vara så intresserad av karriären. Jag tänker att den mjuka jag kanske ska gifta sig i vår.
Så nu behöver jag hjälp med vad jag ska heta. Och så ska det finnas en tjejkompis i periferin, typ jobbkompis som är "allierad" till karriär-jag. Och så ska det finnas en Jäl och en anti-Jäl åt mjuka-jag. Och två killar åt karriär-jag. Inga mesiga namn.
Ny definition på mig själv:
Outgiven och opublicerad men ännu ej refuserad.
Fortsättning följer...
5 kommentarer:
Haha! Du är bäst!
Ena killen ska heta Jack!
Jack är en sån där kille som den coola jobbtjejen hänger med. Han har mörkt hår i lite Mc Dreamy stil ( du vet, greys anatomy. ja, ja, du VEET!)Jack har också slitna jeans ibland. Svarta. Han är sådär slarvigt modemedveten men ovetande om det. Jobbigt rätt och nonchalant. Synd bara att han är så ybercool och självsäker att tillochmed jobbbitchen tycker att han börjar bli lite för bra. Man kan inte lita på honom! Han är så mycket player att han inte ens behöver låtsas som att han inte är det. Och fastän tuffa jaget är ganska playig själv så tar han sig under ytan, den där Jack..och är helt fel och helt rätt på samma gång. Du vet?!
Som bäddat för chicklit. Varsågod och låt dig väl smaka!
Ha,ha storartat "tänker därför bli omöjlig att ha att göra med", ha ha sjukt bra formulerat!
Klockren beskrivning av den lidande konstnärstypen där. Men du, inte Blend va? Tror man måste röka något mer intellektuellt. Som franska Gauloise. Helst utan filter. För man vill ju gärna dö i förtid. Bli legend. Få sina alster omtryckta och bli kultförklarad i och med tidig bortgång...;)
F: Nä du är!
Sofy: Du = inspirationskälla! Jack it is. Blev lite småkär i honom...
Ninde; De där ciggisen blir mina nya!!! Tack för tipset! :-)
Em: Ja, suck... det är ju det värsta. Även om han är påhittad är han så lätt att fastna vid. Man kan liksom inte låta bli att le, fastän man vet att han är dangerous goods och det aldrig kan sluta bra.
Well.. Å sen en motpart till honom då. om är snäll och stöttande. Som fixar och trixar. Men som nånstans i mitten får nog och nästan bryter upp!!! Han visar att han inte kan ta hur mkt skit som helst...och så måste de två världarna/töserna snart förenas igen. Phu. Svettigt. Men det där grejar ju du.
Tips. Rödvin. Och så kan du läsa lite Birro, nu i den kreativa och svåra processen, om du vill gotta ner dig i den alltså. Slå sen ihop det med lite rosa tuggumidoftande Emma Hamberg så är du hemma. Jag köper!
Skicka en kommentar