torsdag 20 november 2008

Insikt

Jag har suttit och läst lite här på bloggen. Inser nu i efterhand att jag rätt ofta har skrivit att det har varit sjukt mycket på jobbet, att jag har varit stressad, att jag har uppvisat symptom på stress, att Företagshälsovården har rekommenderat mig att gå en stresshanteringskurs, att jag har varit moody och blivit arg och börjat grina för minsta lilla. Und so weiter i all evighets evighet.

Vad smart jag är. Så grymt impad av mig själv som sitter här med datorn i knät varje kväll och gnäller av mig men inte en enda gång tror att mitt liv är på riktigt. Tror jag att jag skriver om en påhittad karaktär?

Pinit. Läge för skärpning. Nu ska jag bli eftertänksam! "Hur mår jag? Hur känner jag nu? Måste jag göra det här? Kan jag göra på något annat sätt? Är jag trött?" Bla bla bla ni fattar.

En helt annan sak: Igår var jag med mamma på Ikea. Då köpte jag (läs fick av mamma) pepparkakor. Sedan dess har Jäl verkligen svullat pepparkakor. Jag har inte tagit en enda. Nu finns det en kvar. Och jag bara säger det. Jag säger det till er: min kille kommer ta den. Han kommer bara möla i sig hela jävla pepparkakan. Lovar! Och han följde inte ens med till Ikea! Så himla dåligt!

2 kommentarer:

A. sa...

Han var väl hungrig? Låt Jäl vara. Och dessutom så blir man snäll av pepparkakor. Det är därför han lämnar en till dig.. :D

emster sa...

Jag förstår logiken. Han behöver tre kilo pepparkakor för att bli snäll. Jag behöver en ynka pytti pepparkaka.