Dålig dag. Dålig dag som fan

Asdålig dag. Kanske sämsta dagen ever. Får mail med "slutgiltig version för kännedom" på en DR-enhet. Den har blivit ändrad (utan att jag fått veta det) och är inte alls lika bra längre. Blir så sjukligt upprörd att jag bums sätter mig och skriver ett svar av typen "Ursäkta mig men JAG tänker INTE godkänna den här skithelvetestexten". Nita får komma och stoppa mig. Jag skakar av ilska. Men vi fixar, trixar och nu kommer texten att bli najs igen.

Glömmer bort att jag ska klippa mig. Kommer på det fem minuter innan min tid börjar. Det tar minst en kvart att gå till den engelske lille farbror som jag ska klippa mig hos. Så jag kutar. I curlingkängor och Fjällrävenjacka. När jag kommer fram ser jag ut som "Svetlana med lökringarna". Som en tokig kärring.

Är kissnödig hela tiden jag är där men vågar inte fråga om jag får låna toan. Efter klippningen tänker jag att det är bäst att jag tar bussen hem så att jag inte kissar på mig. Hittar ingen buss. Fattar inte var busshållplatsen är. När jag har gått halvvägs hem kommer jag på att jag salongen ligger en minut från en t-bana. Jag skulle ha tagit tuben! Börjar svettas av ilska. Fortsätter att gå. Blir så kissnödig att jag nästan blir hysterisk. Springer in på ett hotell och låtsas vara gäst. Bestämmer mig för att gå hela vägen hem. Lika bra.

Är extremt hungrig. Så hungrig att jag är asarg. Kan inte fatta att jag var så dum att jag inte tog med mig frukt till frisören. Har värsta blodsockerfallet i världshistorien. Ringer Jäl (som är på innebandyträning). Ringer TRE gånger för att fråga om han har tagit fram någon mat. Han svarar inte (för han är ju på innebandyträning). Blir skitsur över det. Kommer hem. Det luktar sopor. Bara det faktum att det luktar sopor gör att jag utvecklar nya lökringar under armarna. Hyperventilerar lite. Jäl ringer. Han har tagit fram falukorv.

Äckligt.

Jaha vad kul, då får man äta avfall när man är tjockishungrig. Jag steker korven. Det luktar sopor och avfallskorv. Det är vidrigt.

Jäl kommer hem. Jag får ingen puss. Lackar. Han frågar om jag är sur. Jag säger att det är jag verkligen inte! Vi pratar lite om bröllopet. Tycker olika om en grej. Då brister det. Jag f l i p p a r. Totalt. Och Jäl är fan inte klok. Han säger emot! Han framhärdar, leker med döden god damn it! Sedan är allt lite som i ett töcken. Jag minns inte riktigt, men av någon anledning så höll jag min klocka i handen. Jag slänger den (det hårdaste jag kan) i golvet och skriker att ingenting är fan klokt i huvet och jag UÄÄÄÄÄ orkar inte!!! Jag stampar in i sovrummet och drar täcket över huvudet (och gråter, kalla bittra tårar). Jäl kommer in och visar att min klocka gick sönder.

Sedan går han på promenad.

För han orkar inte med mig.

Det var ju han som kom hem och bråkade...