Jag gick Norr Mälarstrand hem. Det var vackert. Kallt men härligt. Ni vet, nästan lite vemodigt: Snön som faller tyst, änderna som simmar lugnt i vattnet. Stadens ljus över Söder.
Fick lite "Mio min Mio känsla". Ni vet när han sitter på parkbänken med sitt äpple som han har fått av den där tanten i affären. Det är snorkallt ute och han är så himla lycklig över sitt äpple. Man fattade ju inte riktigt det där när man var liten. Man ba "kunde inte tanten gett honom lite godis istället?" och mamma ba "men det är väl bättre med ett gott och saftigt äpple!" och man ba "not really". Men nu ba: vackert! Vackert och vemodigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar