fredag 31 oktober 2008

Jag svullar

Går in på min egen blogg var femte minut och tittar på kattungarna. Kan inte få nog. Jag är som kakmonstret, fast jag svullar kissemissar istället.

Dagtv

Fortfarande lite obalanserad. För fem minuter sedan satt jag hopkurad i soffan och grät okontrollerat. För att Alex och Stevie (i McLeods döttrar) ska få barn, en liten pojke. Jag visste inte ens att de är ihop! Tänk vad mycket man missar bara för att man är på jobbet på dagarna.

Min fix









Fluffiga små mjauar. Söta kissekatter, ge mig ge mig.

Jag behöver NU!

Flämt!

Ge mig...

Arg lapp

Alkiskärringen har återigen dragit hem en karl och spelat musik på högsta volym.

Jag vaknade.

Klockan tre.

Helvetes jävla galna kärringjävel!

Det gav mig tid att tänka igenom ett och annat.

Så på allmän begäran, här kommer ett förslag på en arg lapp:

Fyllekärring!
Bifogat på detta papper finns ett rakblad.
Känn dig uppmanad!

/ Dina grannar som - till skillnad från dig - inte är helt slut i huvudet


Nå? Tillräckligt arg ton?

torsdag 30 oktober 2008

Maskeraden som kanske inte blir av

Vet ännu inte om jag kommer att kunna gå på maskeraden på lördag. Kroppen är orolig och rastlös, hjärnan är trött och mör. Om en kvart ska jag möta min kille (världens bästa kille) vid Slussen och så ska vi gå på Myrorna. Ska tjacka nya coola outfits.

Jag ska vara hippie. Med demonstrationsplakat:

"USA ut ur Vietnam"

"Make love not war"

"Krossa kapitalismen"

och

"Free love!"

Och så ska jag ha en hemmarullad ciggis bakom örat - och hoppas på att alla tror att det är en fetingjoppe!

Coolt va?

Vad gör man inte?























Åh, myspys, pluttinutt, rosa moln, mjau, fågelkvitter, gull gull.

jagmårbrajagmårbrajagmårbrajagmårbrajagmårbra

Det är säkert!?

(Alla bilder från Lillemor J)

Igår klockan 15.15

Jag och Nita står borta hos Cissi och Mallan och diskuterar nytt säljstöd till en av våra säljkårer. Vi tycker lite olika, det blir lite högljutt. Men av någon anledning är jag ganska tyst. Jag känner mig matt. Helt plötsligt känner jag hur det börjar pirra i vänster hand. Den somnar och fingrarna svullnar upp. Jag tar av mig ringen. Får knappt av den. Det börjar göra ont. Jag slår handen mot knät. "Fan" säger jag. "Min hand har somnat". De andra tittar upp på mig. Då känner jag att hela armen börjar somna, det pirriga vandrar uppåt, efter ett tag har baksidan på huvudet somnat och det börjar vandra ner på vänster sida av ryggen, ner på rumpan, ner på baksida lår. Det gör ont. Jag kan knappt röra mig, jag kan inte greppa med handen. Känslan är obekant och jag börar att bli rädd. Jag får rådet att ringa Företagshälsan. Det här låter ju bara för skumt. Jag ser att de andra nästan tror att jag hittar på. Men det gör jag ju inte! Jag lommar iväg ocg ringer. De vet inte alls vad det kan vara (vem är chockad?) och rekommenderar mig att uppsöka akuten.

Ser på skärmen till datorn att ett mail från Jäl trillar in. Jag läser det inte utan trycker på svara på en gång. "Går till Cityakuten nu" skriver jag och trycker på sänd.

Jag får inte luft. Hela min värld brakar samman. Jag viker mig framåt och tårarna rinner okontrollerat. Jag drar efter andan men får inte in någon luft. Jag sjunker ihop på golvet, jämrar mig, gungar kroppen i en icke existerande takt. Precis då kommer chefen in. Han tar tag i min arm, drar med mig in på hans rum. "Vad händer?" frågar han mig. Jag bara skakar på huvudet och tårarna fortsätter att rinna. "Jag vet inte" svarar jag sanningsenligt. Jag förklarar att jag var på väg till cityakuten när han kom för det pirrar i vänster sida. Vänster sida är borta!

Nita följer med mig. Väl där kommer Jäl inspringande (min bästaste bästaste Jäl). Jag får komma in till läkaren efter bara några minuter. Han konstaterar rätt snabbt att det inte är något medicinskt. Det här är stress. Jag har fått en panikångestattack. Jag bör stanna hemma några dagar. Bara ta det lugnt, OK?

Jag.Har.Fått.En.Panikångestattack? Vad menar han? Jag förstår inte.

Jäl tar mig under armen. Vi går hem. Vi går för jag vill få frisk luft.

Jag mår så illa. Jag har så ont i huvudet.

När vi kommer hem går jag och lägger mig. Kan inte sova. Har aldrig haft sådan huvudvärk förut. Efter en timma kravlar jag mig till badrummet och spyr.

Jag är så matt.

Jag är så ledsen.

Jag är inte jag. Det här är inte jag. Var är jag nu när jag uppenbarligen inte är här?

Hjälp.

onsdag 29 oktober 2008

And here are the results of the Emster jury

Felicitas har nominerat mig till att bli en ny fräsch kvinnlig bloggare på Mix Megapol. För hon tycker att jag är så underbar. (Mm, jag är underbar!). Är sjukt stolt. Gry ska välja ut de fem bloggar som hon gillar bäst och så får man rösta.

Jag får prestationsångest. Jag vill impa på Gry.

Hej Gry!

Du är så bra…

Välkommen hit – kul att se dig. Du är precis lika snygg på bloggen som i radion! Sjukt snygg alltså – du behöver verkligen inte retuscheras. Fram för naturlig skönhet. Heja, heja.

Jag fattar ju att du är totalt busy woman. Men jag måste insistera, ja jag insisterar, att du stannar en stund. Chilla Gry. Relax! Ta en kopp kaffe, lägg upp fötterna på skrivbordet och lär känna mig. Läs mig Gry, läs mig! Åh Gry, överge mig inte nu när vi precis har träffats. Jag kan erbjuda dig allt du vill. Jag ger dig allt jag har Gry: självförtroende, dåligt självförtroende, självinsikt, förnekelse, glädje, ilska, rebellfeminism, humor (eller var det humör), Peter Jihde, gnäll, lycka, tårar, skratt, orättvisor, civil olydnad och kanske det bästa av allt – skvaller om mig själv.

Du är så bra Gry, sa jag det? Och om du ändå inte gillar mig (snälla gilla mig) tycker jag att du ska läsa lite andra kvinnliga bloggare som är coola:

Felicitas – pluttinuttbloggen med en massa kramar, kärlek, älsklingsgryn och ekologiska tips. En blogg som gör dig glad.

Ninde – Bitsk bloggbejb på äventyr i Storstaden, alltid med glimten i ögat.

Miss Upsey Daisy – finurlig, kattälskande tjej från Götet. Mycket humor och självinsikt.

S (plockepinn) – Rappa, humorisktiska inlägg. En feel good blogg helt enkelt.

Karro – Småländsk pärla med många fina bilder.

Har kanske glömt någon men sådant är livet...

Hej då Gry. Jag hoppas att vi ses snart igen… (hint hint)

Det var då själva...

Försöker att göra en länk. Det fungerar inte. Why?!?

Kan man ringa Lilla Karamellen med en fråga om sin blogg? Hmm. Känns inte helt rätt. Ni får helt enkelt vänta lite på nästa inlägg. För om jag testar att göra länk en gång till och det inte funkar slår jag näven i skärmen, skriker rakt ut och sparkar ner närmaste mellanchef!

Testing etta tvåa etta tvåa

Hörs jag?

tisdag 28 oktober 2008

Skvaller i huset

Jäl var på styrelsemöte igår. Det är lite som ett kafferep där de skvallrar om oss boende i huset. Jäl fick reda på att den manliga idiotgrannen är en periodande fyllekärring som "inte är klok i huvudet". Vi är uppmanade att fortsätta stampa ilsket i golvet och att gå ner och skälla ut henne och vid behov. Och ringa soc om man upptäcker små rädda barn som är instängda hos häxan.

It's a promise styrelsen!

Look at meeee!!

Chefen är tillbaka efter sin pappaledighet. På en gång blir jag som en liten unge som står brevid och vill ha uppmärksamhet: Vet du vad, vet du vad, vet duuuu vaaad? Hoppar lite hysteriskt för att försäkra mig om att han verkligen lyssnar. Han är tålmodig. Lyssnar duktigt och förfäras med mig, håller med, suckar på de rätta ställena, himlar med ögonen och intygar att jag verkligen gjorde rätt. Bra gjort Emster. Jag myser. Heja mig!

I två timmar får jag hålla låda. Åh, vad härligt det är att få prata non stop så länge! I LOVE IT!

måndag 27 oktober 2008

No respect!

Jag håller på att bli galen. Värsta psykbrytet.

Jag känner ett enormt hat. Ett gränslöst renodlat hat. Det är min vidriga granne. Jag vill utsätta honom för extrem och grym smärta. Och ja, jag antar att det är en han för en tjej beter sig bara inte så här. Grannen är värd att få dåligt självförtroende och darra som ett asplöv när jag går förbi. Jag vill att han ska bajsa på sig av rädsla när han ser mig. Och så vill jag göra som på dagis – hota med att min pappa faktiskt är polis och om inte grannjäveln gör som jag säger kommer min pappa att a) bruka övervåld och b) låsa in honom tillsammans med ena riktiga fulingar som tvingar honom att ”tappa” tvålen i duschen!

Så… "Kära" granne:
Sluta spela hög musik mitt i natten! Vi andra (som inte är utvecklingsstörda miffon) har ett jobb att sköta. Och i dessa tider måste man vara skärpt på jobbet. Annars kan man få kicken. Det är hårda tider. Men det kanske en snyltare som du inte fattar! Jag fick faktiskt ett utbrott i natt och började skrika rakt ut eftersom du inte fattar vad ”bank, bank” i golvet betyder. Du bara bankar tillbaka. Idiot! Det är inte Morse jag håller på med. Jag fick gå ut och lägga mig på soffan! Jäl tassade ut till mig vid halv två och viskade att nu har du tystnat, jag kan komma in igen. Men nog fan började du spela igen så fort jag hade lagt mig tillrätta.

Jag avskyr dig oh du vidriga, vidriga lilla man! Försvinn!

söndag 26 oktober 2008

En helt vanlig lördag - ett helt vanligt jobb

Jag är tillbaka! Hårdare, coolare och tuffare än någonsin förr. Pang pang!

Eller egentligen är jag mest trött. Jag har för mycket smink på mig och ljuset är för starkt. Det rinner från ögonen hela tiden. Och tårarna får mig att bli täppt i näsan så det rinner därifrån också. Mycket sexigt.

Eller vänta, jag sa fel förut. Det heter inte smink - det heter make (mejk). Så säger man i alla fall om man är i branschen. Och det är jag. Ja i modellbranschen alltså. Är numera professionell supermodell. Ska var med i "riktig" kampanj. Och, ja, modellbranchen är tuff. Man måste ha skinn på näsan liksom. Till exempel så vet jag nu att jag måste ha mer make, för annars blir jag helt grå och bara försvinner. Mitt ansikte sticker liksom inte ut. Kan vi fixa mer make kring ögonen? Jag syns ju INTE?!" Vi makar mig mer kring ögonen. Sotigt ska det vara. Jag ser ut som en svartrockare. Men ingen fara, det ska vara så. Det är frääääscht! Fast jag kan absolut inte sitta så där. Det ser ut som att jag har typ fem centimeter korta ben. Kan jag sitta skräddare istället?

Eh? Annars är jag ganska nöjd med mina fem centimetersben, gråa framtoning och osynliga ansikte...

Stylisten springer fram kanske femtusen gånger och drar i kläderna, viker upp ärmar, eller bara rättar till mig. Make- och hårtjejen rusar konstant fram och tillbaka och använder en hel hårsprayburk i ögonen på mig. Ibland har hon med sig puderborsten också. Piff piff.

Jag, Felicitas, Lott och Lotts bebis Fralle är med i kampanjen. Jag är en brud - för jag ska gifta mig i vår. Lott är mamma för hon har precis fått Fralle. Fralle är bebis för han är ju det. Och Felicitas är snickare för hon bygger sitt drömhus. Kampanjen ska ha trovärdighet förstår ni. Vi ska vara oss själva. Upphottade, lite snyggare versioner av oss själva.

Ett foto har tema "julkort". Vi sitter i för stora herrpyjamasar bland en massa stuperstora paket och myser. Käckt. Som en hälsning från din amerikanska favvo tv-show. Typ "God jul önskar tjejerna i Days of our lives". Fotot ska föreställa juldagsmorgon. Vi ska se förväntansfulla och inbjudande ut. Fralle har på sig rödrutiga punkbyxor och en liten tomteluva. Han ser bedårande ut. Som en liten boll i mammas knä. Man hajar ju redan nu att han kommer att hata oss när han blir äldre och inser vad vi har gjort mot honom. "Hur fan kunde ni?" kommer han att fråga. Och då kommer vi bara nypa honom i äppelkinderna och säga att kan han tänka sig att han har varit så där liten och söt? Att då var han minnsann inte så kaxig. Nöjd så länge mammas bröst var i närheten. Och var det inte det så tyckte han att det var jättemysigt att suga på tant Emsters finger istället. Och vilken liten solstråle, inte en tår på hela dagen. En proffsig liten boll. Log på beställning nästan...

onsdag 22 oktober 2008

Ur form på bloggen

Min bransch har det tufft just nu och det är inte så kul stämning på jobbet. Jag mår inte så bra. Eller fel, jag mår bra men jag tänker så förbannat mycket på saker som jag inte kan påverka och det gör mig tokig. Jag är i en, för mig, helt ny situation och jag känner mig splittrad. Jag vill skriva rakt ut hur allt är. Jag vill verkligen. För det är precis det bloggen handlar om för mig. Men jag kan inte. Och det gör mig ledsen. Jag har inte ord, jag har inte lust och jag har inte mod.

Jag måste få älta lite. Äta soppa med min kille och gosa i soffan. Träffa mamma, luncha med Bollan. Gå hem på fredag efter jobbet och inte möta någon omvärld. Jag vill älta och jag vill vara för mig själv.

Jag har ett mentalt svart band runt armen. Och en klump i halsen.

Så jag gör som Blondinbella. Jag tar en blogtime out.

Men den kommer inte att vara länge, det lovar jag er. På lördag börjar nämligen jag och Felicitas en "ny karriär" och då tänker jag vara glad igen. Och blogga om det på söndag. Ni kommer att dö! Ni kommer att säga som Carman när hon fick veta: Eh, har du sett dig själv?

tisdag 21 oktober 2008

Brett

Jag och Jäl är på Chinateatern. Brett Anderson ska spela. Vi är förväntansfulla. Kanske mest jag som obsessade över Suede något enormt på nittiotalet. Han var jättesexig då. Jätte verkligen! Han kommer säkert att vara det nu med. Och som han sjunger! Åh vad bra det ska bli tänker jag. Precis vad jag behöver efter en förskräcklig dag på jobbet.

Brett kommer in. Han ser lite uttråkad ut. Och gammal. Och inte så sexig. Inte sexig alls faktiskt. Usch, det här börjar inte bra. Brett sätter igång. Sjunger gudomligt. Men efter fyra exakt likadana låtar som dessutom är väldigt deppiga börjar jag tänka på jobbet igen. Och lågkonjunktur. Jag är trött. Och Brett fortsätter att sjunga samma låt om och om igen. Jag kollar klockan. Kvart i nio. Då meddelar Brett att han ska ta en paus. Så gammal har han alltså blivit. Han har ingen aning om att han har sjungit samma låt i fytriofem minuter. Men nu är han trött och måste ha paus. Jag frågar Jäl om vi ska gå. Men Jäl vill inte. Det kanske blir bättre. Vi stannar. Jäl säger att är inte Brett en blandning mellan Mads Mikkelsen och Fredrik Wikingson? Jo mest Fredrik. Vi undrar om de två inte är bästa kompisar för Brett verkar ha lånat Fredriks jeans.

Efter pensionärspausen fattar Brett att alla egentligen bara vill höra gamla Suedelåtar. Han kör några stycken och vill att vi ska stå upp och klappa och sjunga med och så. Han påpekar det flera gånger, att vi får göra det om vi vill. Jo, vi hajar, men du har blivit gammal, grå och har fula jeans och vi har haft en skitdag och vill inte ställa oss upp när du inte ens anstränger dig! Nu har jag tröttnat på dig Brett. Och du, jag vet inte ens var jag har din autograf sen sist vi sågs. Nu går jag och min kille hem. Hej då Brett. Hej då forever!

Drama queen

Okej jag kanske var lite väl dramatisk i förra inlägget så jag redigerade det lite. Men jag säger ändå det: det känns att det är lågkonjunktur och jag har haft en förfärlig dag på jobbet.

Kanske blir det bättre imorgon.

Knytnäve i magen

Hela avdelningen blir kallad till extra personalmöte. Samma dag. Det är viktigt står det. För att verkligen poängtera detta skickas kallelsen två gånger.

"Extra personalmöte idag. VIKTIGT!!"

Hjälp!

måndag 20 oktober 2008

Nu säljer vi Ferrarin

Skulle vara skönt att lösa topplånet liksom.

Så Ferrarin får gå. Sötebrödsdagarna är över. Det är hårda tider nu. Finanskris. Det skojar man inte bort. Och vi gillar ju inte ens bilar...

Hmm. Nej, just det. Det var ju bara Jäl som drömde att vi hade en Ferrari. Vi har ju en Clio. Nolltrea. Som ingen vill ha dessutom.

Inte riktigt samma sak.

Oh my lord

Kanal 5 har ett program som började för några veckor sen som heter Färjan. Det handlar om människor som åker finlandfärja och helt felaktigt tror att det är tufft. Det är inte tufft, det är pinsamt.

Kanske har de fått denna vanföreställning av personalen som jobbar på båten som också helt felaktigt tror att det är tufft. Eh? Nej. Felfelfelfelfel! Det är i alla fall inte tufft om man heter Glenn, är kock, norrlänning och raggar på tjejerna i köket. Och tror att man är charmig. Fast man inte är det. Man är faktiskt lite kräkframkallande. En tönt, som vi säger på svenska!

Eller om man heter Håkan, är förvuxen bartender och tror att man kommer att få ligga. Kanske att man får ligga med snorfulla kärringar från Årjäng som är ifrån man och barn för första gången på tio år. Kanske att man får ligga då Håkan. Men om man ser ut som att man har köpt allt i Jack n Jones-butiken så får man verkligen inte ligga på land. Djeezus. Visst det är lite kul när Håkan sjunger med i dansbandslåtarna men alltså... Öh, du Håkan: Åttiotalet ringde, de vill ha tillbaka sin stil.

Men ingenting slår passagerarna. Oh my lord. De här människorna får mig verkligen att känna mig hellyckad. Som ett jävla geni. Som ett geni som dessutom är snygg. Och hanterar alkohol sjukt bra.

Måste komma ihåg att se nästa vecka igen!

Måndagar klockan tjugonollnoll. Kanal 5. Färjan. Check it out. Riktig självförtroendehöjare.

Pretto-tv

Gud. Nu är Jäl sådär pretto igen. Kollar på tv-program där man lär sig saker. Det är om rymden. Så tråkigt att det kryper i kroppen. Jag pallar inte. Dessutom är alla skitfula och jag hatar när fula människor är på tv. Jag borde få vara på tv. Inte fula människor som pratar om tråkiga rymden.

"Du kanske kan lära dig nåt" säger Jäl.

Tillåt mig att hånskratta! Ha ha ha! Är det därför jag är den ultimata Trivial Pursuit champ? Vinst varje gång liksom...

Jag är fullärd - ge mig sitcoms!

fredag 17 oktober 2008

Ring (inte telefon - smycke)

Mamma berättade igår att Moster undrar om jag vill ha mormors superfina syskonring med härliga diamanter i vitt guld som vigselring. Mosters fingrar har nämligen blivit lite för feta så den ”bara ligger nu”.

JABBADABBADOO!

Fashion victim

Eftersom jag verkligen verkligen behöver det (och som tröst för Pippiklänningen) handlade jag två par stövlar på lunchen igår. Men de var på rea så de kostade nästan ingenting alls. Bara sextonhundra. Värsta kapet!

Fast i och för sig har vi väldigt dåligt med pengar den här månaden.

Och vi ska ju spara...

Hmm.

Fan. Jag kanske inte borde ha gjort det. Det är ju asmycket pengar!

Men nu är det gjort. Gjort är gjort kommer aldrig mer igen.

Bäst att sätta på sig dem på en gång så man inte kan (bli tvingad att) lämna tillbaka.

IT

Jag och Lilla Karamellen har haft väldigt mycket kontakt på senaste. Idag fick jag till exempel panikringa eftersom mitt Internet fuckade ur. ”Det där uppe” och ”det där nere ”försvann. Man kunde liksom inte se vad man hade för andra grejer öppna som man brukar (där nere) och jag kunde inte skriva in adressfält (där uppe). Men Lilla Karamellen fixade på en gång. Han är så himla bra. Han bara: F11. Ka-ching!

F11 mina damer och herrar. F11 is the shit när Internet ser mongo ut.

(F11 är en knapp på tangentbordet).

torsdag 16 oktober 2008

Påhopp!

Jäl skriver:

Femårsplanen:

Tänkte ge lite info om varför jag/vi behöver den. I dag kommer min mor hit och vi ska ha middag med både henne och Emsters päron, för att hinna med skulle vi förbereda maten igår.

Jag fick följande mail under dagen:

>>Carman kommer hem till mig ikväll vi ska käka te och varma mackor. Kan därför hjälpa lite med lasagnen<<

Vilket tydligen betyder:

Lämna tv:n en gång för att röra lite i grytan samt plocka ut formen ur ugnen när klockan ringde.


Påhopp! Jag tog ut dem ur ugnen och ställde även in dem i kylen när de hade svalnat eftersom Mister var ute och slarvade och drack öl igår och kom hem och luktade sprit!

Ingenting jag gör är bra. Aldrig! Bara skäll!

Dessutom har vi pub på jobbet idag som jag missar på grund av detta! Jäl får gå på sina öl men inte jag! Orättvist.

Får tröst av min kille

Jag: Jag förlorade PIPPIKLÄNNINGEN PÅ EBAY! Är så jävla ledsen!

Jäl: stackars...

Jag: Ja den är borta för alltid jag kommer att ångra det här hela mitt liv!

Jäl: Stackars dig med klänningen du får sätta högre pris nästa gång....ta 100. Du är rolig :) jag saknar dig nu

____________________________________

Snyft. Fy vad himla jobbigt allt är. Finanskris och balle-dollar och ingen Pippi-klänning! Skönt att man har världens bästa fästis... Hade inte pallat utan!

Min klänning är borta för alltid - jag kommer aldrig mer att le

Orkar inte längre. Sjunker djupare in i depressionen. Jag blev utbudad på ebay - på den häftigaste "Pippi-klänningen" ever. Bara för att jag var så in i helvete snål. Jag är så naiv - hur kunde jag tro att det skulle räcka!?!

Mitt liv har ingen mening längre. Allt är svart.



Pippi:

onsdag 15 oktober 2008

Tips

Någon som har varit på en bra restaurang i NY?

Ej för fancy pancy. Tänk New York steak och härlig stämning.

Tips emottages tacksamt.

Bajs

Jag upplever apati. Kan knappt jobba, hittar inget skojigt att fylla bloggen med heller. Det går inte. Allt är bajs.

Det är bajs att jag sitter som gisslan i ett projekt: börjar nästan grina för att jag tycker att det är orättvist. Det är bajs att ett annat projekts tidplan spricker hela tiden: börjar nästan grina för att jag blir så stressad. Det är bajs att äntligen när någon hör av sig om bilen så har vi ställt av den: börjar nästan grina för att timingen är så dålig! Och det är bajs att jag inte har råd att köpa mer kläder den här månaden: börjar nästan grina för att jag har BARA fula kläder.

Tur att Bajs-banken sänkte räntan idag i alla fall. Nu kanske man har råd att supa.

Teen?

Kollega Ingilajnen vill att jag ska bli interntränare. Hon tycker att jag är perfekt för det.

Jag håller inte med. Jag tycker att HON är perfekt! HON borde bli det!

"Jag har en tonåring hemma och en på jobbet." muttras det tillbaka...

tisdag 14 oktober 2008

CV

Kan efter dagens möten lägga till följande i mitt CV: "Smidig ångvält med högljutt skratt, kort stubin och viss vimsighet söker jobb inom marknad och kommunikation... OBS! Tidsoptimist."

måndag 13 oktober 2008

Boxen smashar!

Boxen skriver:
"Gå med i vår kundklubb SJ Prio. Just nu får du 2000 välkomstpoäng!"

Hahaha! Du är ju för rolig, Boxen.

Inte för alla poäng i hela världen.
I n t e f ö r a l l a p o ä n g i h e l a v ä r l d e n!

Men jag hajar ju att du var ironisk. Bra där!

Krävande

Jäl är så dominant. Jag får inte en lugn stund: måste packa upp min väska, sortera tvätt, lägga in mina tvättade kläder i garderoben, ta upp grejer från golvet, städa, tvätta och en massa massa grejer! Och jag har inget emot att göra alla de här sakerna. Verkligen inte. Men. Sen. Inte nu! Nu är jag på e-bay och spanar. Jäl har ingen som helst förståelse. Så visst, jag får väl gifta mig i jeans då!

Jäl tycker att jag ska ha en undersökning på bloggen. Han vill veta hur vanligt det är att killar hjälper sina tjejer att "sortera hela jävla garderoben". Och "laga nästan all mat". Men han gillar ju att laga mat. Jag gillar att se på tv.

söndag 12 oktober 2008

Jippie!

Hemma igen = jätteskönt.

Fast Göteborg var också bra. Längtar lite tillbaka till att bo där. Men bara pytte.

Falskt alarm

Det var inget shoppingcenter det var en ladugård.

Alltså, det här inlägget var ett skämt! Och det förra också. Här finns bara träd och rådjur.


(en ung kvinnas tankar när hon reser med u-landståg. 10 okt, 2008)

Lättnad

Åh, vi åkte precis förbi ett shoppingcenter. Nu måste civilisationen vara nära!

Filosofera på ett tåg

Jag har sett en massa djur. Rådjur och stora fåglar. Blir nästan lite rädd – de ser inte mig men jag ser dem. De har nog många fästingar de där rådjuren. Det är ett konstigt sken ute också. Jag blir orolig av det. Var är gatlyktorna och när ska de tändas?

(kladdanteckningar från en kvinna mitt i livet)

Papperspåse någon?

Vilka lustiga människor som åker andra klass. Nu är det en farbror som sitter nära som snarkar högt. Hans dåliga andedräkt känns ända hit.

Mamma! Jag vill hem!

(Kluddanteckningar, tänk "resejournal")

Konstigt

Det ligger en tjej brevid mig. Ja, hon ligger faktiskt. Hon har huvudet där man ska ställa brickan. Vantar som kudde. Det ser stört ut.

(nedkluddat i ett block, under en resa på ett u-landståg utan eluttag, någonstans i Sverige.)

16 % - countdown

Nu är klockan 17.21, fortfarande fredagen den 10 oktober. Om två timmar och elva minuter är jag framme i Göteborg. Om inte SJ är precis som psykopatkollegor och inte håller tidplanen. Skulle inte förvåna mig.

Nu är klockan 17.22 och det är 15 % batteri kvar i min dator.

Jag har jobbat fram till nu.

Det är tråkigt på SJ.

Mitt batteri i mobilen är också slut. Hoppas att Flåsa kommer ihåg när hon ska hämta mig. För nu kan jag inte kontakta henne. Åker U-landståg utan eluttag där man kan ladda. Jag vill ringa mobil! Jag vill wappa och kolla om ni kommenterar mina sagolika inlägg.

Det regnar i Göteborg. Det sa i alla fall Landis när jag ringde för att kolla om han inte kunde lägga in en sladd på sushistället mittemot kontoret (innan mobilen dog dårå). Men han hade redan åkt hem. Och nu har det ändå visat sig att det inte finns eluttag i u-landstågen. Ska aldrig mer åka u-landståg i andra klass dessutom. Står inte ut! Jag är van vid X2000 första klass.

Nu är klockan 17.24. Jag har 14 % kvar. Snart är allt över.

Hjälp, jag slumrade till en stund och nu är klockan 17.28 och det är endast 12 % kvar. Slutet är nära. Jag är rädd. Vad gör man utan mobil och dator? Hjälp. Hilfe!

Jag tänker stanna här till the bitter end. Jag fäller inte ned locket. Tänk om det verkligen är över? Tänk om detta fantastiska alster aldrig blir publicerat? Och om ingen läser det man skriver – finns man verkligen då? Och oh-herre-gud vem visste att jag var så filosofisk? Är helt uppe i mig själv, min smärta, rädsla, ensamhet. Jäl ringde och det bröts för inga batterier kvar i min usla mobil. Han är mitt i Stockholm City – elektricitet everywhere. Och jag är här. Med endast SJ som sällskap. Bortglömd, opublicerad, icke existerande.

Snyft.

Ge mig storstad! Inga mer träd!

10
9
8
7
6
5
4
3
2


Kära bloggen he…

(Nu bröts det. Allt är över. Tystnad. Mörker. Gonatt.)

Reser i panik - har panik

(Det här skrivs klockan 16.13 fredagen den 10 oktober. Jag vet inte när jag är i närheten av ett fungerande Internet igen och kan publicera. Förhoppningsvis är jag åter i cyber space långt innan det närmande psykbrytet slår ut och ni hittar mig liggande på järnvägsspåren, där jag i ren frustration och panik har lagt mig för att dö. Som en elefant som lommar iväg till Elefantkyrkogården. Lufs lufs lufs duns.

Tystnad.)


Det är inte sant. Jag har glömt sladden till datorn. Ni vet den som gör att man får ström inte måste gå på batteri. Och eftersom jobbet använder vidrigt dåliga IBM-datorer har jag batteritid som räcker i ungefär en kvart. Är desperat. Måste jobba nu och har inte tillräckligt med batteri för att kolla movies sen. Åh, jag som är så laddad för David Brent. Jagar sladd som en galning. I panik ringer jag Lilla Karamellen (IT-supporten). Han är inte där. Det är någon annan som svarar. Så himla typiskt. Meddelar den nya förmågan att då är det ingenting – jag får återkomma. Är inte Lilla Karamellen där få det vara. Nya killen framhärdar, kanske han kan hjälpa till? Nej, det tror jag inte. Jag undrar vad det kostar med en sladd till min dator och nu är det ju Lilla Karamellen som brukar hjälpa mig: han känner mig och min dator och vet liksom vad vi ska ha. Jag vill veta vad jag ska göra för att få tag på en sladd utanför företaget, vart man köper IBM-sladdar. Så nej, jag vet faktiskt inte om han kan hjälpa till. (Nya killen kanske är värsta blåbäret, vad vet jag?) Så är det. Nya killen har ingen aning om vad en sladd till min dator kostar eller var man kan tjacka en sån. Visste det. Saken är avgjord: från och med nu talar jag endast med Lilla Karamellen om min dator!

Men man får inte ge upp. Jag ger inte upp! Kommer på värsta bra planen. Landis som jobbar i Göteborg skulle kunna ta en sladd från kontoret i Göteborg och ge till Freitag som också jobbar i Göteborg (i samma företag men på ett lite mindre kontor). Hon skulle sedan ta hem den – och eftersom hon bor granne med Flåsa så kan jag bara gå förbi och hämta! Toppen. Sen kom jag på att Freitag är mammaledig. Hon är hemma med bebis och latar sig! Fan. Och nu ringde Jäl och sa att en kopiasladd kostar femhundra spänn. Inte klokt ju.

Nu är det bara 26 % kvar av batteriet. Måste fatta mig kort. Men visste ni att man numera måste checka in för att få åka på SJ-tåg? Har man inte gjort det kan de kasta av en från tåget. Gissa vem som glömde att checka in? Gissa vem som fick ringa sin kille och grina och böna och be att han skulle checka in åt henne och sedan cykla ner (i ilfart) till stationen och ge henne biljetten? Gissa också vilken kille som checkar in sin flickvän på hemresan och inte på utresan? Gissa vilken tjej som får spela helt sjukt dum blondin på tåget när de ska kolla biljetter? Gissa vilken tjej som fan är värd en Oscar?!?

Och en massa rödvin.

:-)

Lånad tid

Champagneklubb nu. Mitt i Götet. Inte tid att snacka. Har skrivit massor men får publicera senare!

Såg i kommentarer att A gillar amerikansk version av The Office före brittisk - grymt besviken...

Vi hörs imorgon kväll. Jäl - I miss you.

(Full)

// e

fredag 10 oktober 2008

Goa Götet here I come!

Nu är jag off till Gbg över helgen. Champagneklubben har oktobermöte på lördag hemma hos Slemma Y! Jag ska bo hos Flåsa i hennes flådiga hus och ikväll ska vi mysa, dricka vin, tända brasa, häckla Jihde och ha det så där flådigt som man har det hemma hos Flåsa i hennes flådiga villa. Hur perfekt får en fredag bli?

Åker det långsamma tåget ner - inte X2000. Det är en miss, men eftersom jag är extremt fattig (speciellt i finaskriser) så är det snigeltåg i andra klass som gäller. Usch, fy, blä! Har dock varit nere hos "Friskvårdsgruppen" och hämtat lite filmer så att jag överlever. Har laddat med United 93, Marie Antoinette och The Office hela första säsongen!

Men först ska jag jobba på tåget. För jag är så duktig och inte någon analfabet eller psykopat som vissa andra.

Pestera

När man jobbar med en psykopat som dessutom är analfabet, då är det inte som att välja mellan pest eller kolera. Man får båda två.

onsdag 8 oktober 2008

Vi på Kungsholmen

Jäl berättade att han såg Patrik Ekwall i morse. Han klev ur värsta pimpiga bilen och betedde sig precis som om han bodde här på Kungsholmen?!?

Hallå vad är det som händer egentligen?

Det är bara tre typer av människor som får bo på Kungsholmen - coola, hemlösa psykon eller pensionärer.

Vad gör Patrik Ekwall här liksom?

Get off my street, ho!

Vad vi pratar om på familjemiddagen...

Vi har varit hemma hos mamma och pappa på middag. Mamma (som är pensio) ska vicka imorgon och vill låna vår bil. Hon satt hela middagen och oroade sig för att hon inte kommer att få i backen... Hur gör man!?! Hon berättade att sist hon lånade vår bil fick hon verkligen inte i backen och fick "helt enkelt kliva ur bilen och be han den unga killen i bilen bakom att lägga i backen åt henne."

Eh... joråsatte.

Pappa satt och hetsade över "hon den där galna, högludda kvinnan som jag hatar när hon är med på teve. Jag blir tokig!" Det är Carolina Gynning han pratar om (de hade sett Stjärnor på is. Rena skiten enligt pappa).

Och om ni undrar så åt vi "Buff Borgjong".

Det var gott.

tisdag 7 oktober 2008

Suck

Jag skriver suck för ni hör ju inte att jag sitter här och suckar och ojar mig och har mig.

Men det finns inte så mycket att glädjas åt:

* Finanshelvetet fortsätter. Orkar inte längre. Jag är så trött på finanskriser och muppiga banker. Det är old news. Nu vill jag ha hög inflation och sänkta räntor. Fix it!

* Finanskrisen får hela presidentvalet att hamna i skymundan. Jag vill vältra mig i abortmotståndare och religiösa monster. Jag vill inte läsa om börsras och insättningsgarantier. Jag vill ha vulgoval a la americana!

* Först så skulle jag på maskerad den 1 november och det var ett jättebra datum men nu har de ändrat till 25 oktober. Och då ska jag göra Pirripirri-grejen tillsammans med Felicitas. Och hon Pirripirritjejen på Pirripirribolaget säger att man blir helt slut efter Pirriprirri. Det skiter jag i! Jag tänker klä ut mig och gå på kalas i alla fall.

* Jäl är helt städbesatt. Det är superjobbigt. Han går omkring med en min som säger ”Du hjälper aldrig till” och bara hetsar. Han säger att han har en femårsplan som går ut på att uppfostra mig och just nu ska jag lära mig att gå ut med soporna. I hate gå ut med soporna. Gå ut med soporna sucks!

* Jäls femårsplan i att uppfostra mig startade för fyra år sedan men igår sa han igen ”min femårsplan”. Nu är jag orolig att femårsplanen ska fortsätta i fem år till. Jag orkar inte! Det räcker nu. Jag är färdiguppfostrad.

* Vi är tre man kort på jobbet och snart går jag under.

* Barn svälter i Afrika medan jag måste vara tjock i Sverige. Det är orättvist. Ur ett globalt perspektiv alltså.

måndag 6 oktober 2008

Oooookej...

Nu pratar vi bara om faxar på den här bloggen. Ska döpa om den till Faxen - bloggen om en faxfixares vardag. Don't mind den tjuriga recensenten som hänger här hela tiden. Hon bara tjatar: tjat tjat.

Tjattjattjat!

Hit med Internet!

Jag fick nästan panik imorse när jag kom till jobbet och Internet låg nere. Först tänkte jag ”Åh nej, de har spärrat alla roliga sidor (Fejan och bloggar) för att jag surfar för mycket”. Intranätet fungerade nämligen så jag blev duktigt orolig. Sen tänkte jag ”Det vågar de inte. Jag skulle bli så jävla arg.” För är det någon som kan motivera surfing på arbetstid så är det jag! Det är omvärldsanalys mina damer och herrar. Jag måste veta vad allmänheten tycker. Har det bildats några hatgrupper på Fejan om mitt företag? Det är något som verkligen skulle kunna hända och om (när) det gör det måste vi kunna agera. Jag måste även hålla mig ajour med vad bloggarna tycker. Vilka argument biter på dem? Vilka leverantörer gillar de? Bloggas det om saker som rör mitt företag över huvudtaget? Såna saker. Bloggare är viktiga opinionsbildare idag. Faktiskt. Så hit med Internet liksom!

Var tvungen att ringa Lilla Karamellen (IT-supporten) och tjura. Jag ringer så ofta till honom att jag bara presenterar mig vid förnamn nu för tiden. Han känner igen mig på rösten. Lilla Karamellen lugnade mig. Jag har kvar Fejan och bloggarna. Och nej, ingen har ”tagit bort” min Outlook.

Nä, just det! Ni skulle bara våga!

Gästblogg: Jäl om faxen

Faxen är vidarekopplad. Det är helt osannolikt vad det tog lång tid.

I fredags svarade Peggy, på någon typ av support, att jag var tvungen att skicka ett webbuppdrag för att de ska kunna hjälpa mig (att koppla om ett telefonnummer). Jag gissar att anledningen är att någon måste ha betalt - man kan inte bara göra, man måste ju fakturera också!

Idag ringer en annan kvinna från samma avdelning och undrar vad jag menar med mitt uppdrag.

"Jag vill koppla om en fax, och jag har gjort precis som Peggy sa!!"

"Jaha nä då har det nog blivit fel vi kan inte göra den typen av uppdrag" får jag till svar, (ganska exakt här känner jag att Falling Down-grejen närmar sig med stormsteg).

"Fel? Fel!?! Hur kan det vara fel? Jag har ju snackat med Peggy samt supporten för de som håller på med att lägga upp nya fax-och mailboxar (ja, det finns två olika), båda säger att jag skall göra såhär!!!"

"Jaha blabla då får jag tala med Peggy dröj lite, (det börjar skvätta lite blod från min panna) neee alltså jag vet inte vi får nog återkomma."

"Men va är det frågan om det handlar ju bara om att vidarekoppla ett telefonnummer det KAN ju inte spela någon roll att det är en fax, det är ju ett telefonnummer HUR svårt kan det vara? Jag borde ju kunna göra det själv, hur vidarekopplar jag en vanlig telefon?"

"Mmmm det beror ju på hur det ligger upplagt, vi får återkomma om det här"

Här ser jag mig själv med faxen, supporten samt ett baseballträ på gärdet precis som i Office Space.

Men men jag får väl fixa skiten själv då!!! Går bort och börjar trycka på faxfan, inser snart att det är ganska lätt bara man vet vilken typ av # / * varianter man skall trycka. Leta leta på intranätet... YES där var den #22#telefonnummer *. Klart!!

När jag kommer tillbaka till datorn har jag fått mail från Gurra (på supporten):
"Vi har nu kopplat över den gamla faxen till den nya. Men vi skulle vilja att du testade så att det fungerade enligt önskemål sedan svara upp på detta mail. Så att vi kan stänga ärendet."

Jag testar, det funkar.

Fan! Nu fick jag inte vara hjälte.... Fan ta Gurra och hans tekniska kunskaper.

söndag 5 oktober 2008

Jobbångest

Jäl fick måndagsångest redan igår. Han är arg på en grej på sitt jobb så han vill absolut inte gå dit. Det är nåt med en fax. Den ska kopplas vidare och hans chef tycker att det är en typisk Jäluppgift. Det tycker inte Jäl. Fast vad göra när chefen gormar? Så som en snäll liten hjälpreda jobbar han nu frenetiskt med att vidarekoppla. Han har hamnat i en byråkratisk, administrativ mardröm. Det finns ingen blankett för hans önskan. Hmm. Hur går man vidare nu? Ingen vet. Är han säker på att han vill ha den omkopplad - inte ikopplad? Ja, han är säker. Den är redan ikopplad (kärringjävel)!

Han lugnade ner sig ett tag under helgen (efter några öl): "Jag skiter väl i faxen. Couldn't care less!". Fast nu grämer han sig igen. Han vill inte, vill inte, vill inte hålla på med faxhelvetet! Tänk om han flippar imorgon? Det är ovärdigt med faxomkopplingar!

Hehe.

Fast lite roligt...

lördag 4 oktober 2008

Inaktuellt

När jag gick i skolan var det ett enormt hot att Golfströmmen skulle vända och då blir det minsann istid i Sverige. Ingen verkar orolig längre. De var ju så säkra?

Kan det vara så att vi är helt övernitiska när det gäller klimathotet också?

Är det det som kallas erfarenhet? I wonder...

Den ekologiska konspirationen

Godis för 135 kronor kilot.

Ha ha ha ha!

Ja, jag är jobbig och störig. Vadårå?

Om det där inlägget. Jag skrev en massa kvinnonamn. Kvinnor jag tycker är bra. Det är en sak som jag vill säga kring det.

Det var tre killar som kommenterade och en tjej. Tjejen, Felicitas, tyckte att det är tragiskt att män och kvinnor inte blir värderade på samma grunder i dagens samhälle. Och det är tragiskt. Mycket tragiskt!

Men något som också är tråkigt. Och jag vet inte om det är typiskt, eller om det bara råkade bli så. Men killarna som kommenterade klankade på någon av kvinnorna på listan.

Varför måste man tycka att någon inte är värd? Det hade varit så mycket mer roligt och inspirerande om någon hade velat komplettera listan istället.

Alla de kvinnor som var med på listan var värda. Listan var bra. Jävligt bra till och med. Jag ville bara säga det. Plus att jag vill lägga till Anna Lindh.

Jäl tycker att jag ska göra en lista med män. För att se vad jag får för respons. Alla kan ju inte tycka som jag menar han. Och visst. Jag kan göra en lista med män. Och alla behöver inte tycka som jag.

Här är listan:

Janne Josefsson

fredag 3 oktober 2008

Yes!

De hånar Jihde i Fredag hela veckan!!

Fifan vad bra.

Tårarna sprutar.

Är Lars ett cp?

Jag vet att det är töntigt men jag måste Idola lite. Har några få reflektioner som måste ut annars finns det risk för att jag spräcker en ven, får hjärtinfarkt eller måste gå ut på balkongen och skrika ut min frustration över hela Kungsholmen. Och det regnar så helst inte.

Allvarligt. Jihde är fan årets mupp. När han ställer sig och pekar på idolerna och skriker deras namn så kräks jag lite i munnen. Han ställer sig alltså och och håller handen ovanför deltagarens huvud, pekar ner på denne och skriker namnet. Sådär utdraget som han tror att Ryan Seacrest skulle göra. Han gör det om och om igen så han måste ju tro at det är coolt. Jihde, du är hopplös. Och sluta med Härenstam-armarna. Det är pinsamt. Och Ryan Seacrest skulle aldrig. Han skulle a l d r i g.

For fuck's sake Jihde!

Från början tyckte jag att flummet Lars var en riktigt skön lirare. Värsta hippiebarnet. Men nu börjar jag undra om han inte är lite, lite efterbliven. Varför kan han inte bara svara på frågorna? Hur svårt kan det vara?

Nä, årets behållning är Loulou. Hon är härlig. Skulle jag se henne på stan skulle jag inte kunna hålla mig. Jag skulle gå fram, slå armarna om henne och aldrig släppa taget. Jag skulle krama henne för glatta livet och bara: Snälla Loulou sjung en sång!

Fredagsöl

Damerna på jobbet ska på ”öl” efter klockanfyramötet. Det är tydligen väldigt stort för det kluckskrattas redan och tjatas på alla andra tanter att de bara måste följa med. De har piffiga klänningar på sig och är lite extra sminkade idag. Det hela är väldigt sött. Jag och Cissi är inte tillfrågade. Vi är nog för unga. Men det är okej för vi brukar bli inbjudna på fredagsöl hos ”killarna”. Killarna (eller trettiofemårsmaffian) är förtryckta småbarnsföräldrar som inte vågar säga emot sina fruar, rediga karlar som tar beslut för miljoner på jobbet men som inte klarar av att ställa in glaset i diskmaskinen hemma. Fast de är väldigt roliga, på ett lite goofy sätt. Men just nu är jag sur på dem så jag kommer inte att gå på fredagsöl. Absolut inte. Förra gången jag var där slog nämligen deras totala nördighet igenom något så grymt: de är så nöjda med sina egna liv. De är analytiker, o vad svårt och krångligt, och åh-herre-gud vad smarta de är! Jag är ju bara någon pluttig liten marknadsförare, fniss fniss, jag vet ju ingenting om marknadsviktade index och företagets kreditexponering och bla bla, fniss fniss.

Töntar!

Så det blir ingen öl för mig idag, varken med damerna eller med trettiofemårsmaffian. För jag vill faktiskt inte. Och jag och min kille ska tvätta ikväll. Så det så!

torsdag 2 oktober 2008

Jobba Volvo

Nu när jag inte bor i Götet längre så hör jag verkligen hur mycket dialekt de pratar. Låter ju inte klokt!

onsdag 1 oktober 2008

Jag håller på att bli en katt

Det börjar gå till överdrift. Det här med att jag gillar katter. Jag gillar verkligen katter supermycket. De är mitt bästaste djur. I absolutely love cats.

På fritiden brukar jag öva på att jama. Jag har blivit rätt duktig faktiskt. Inte för att skryta men jag har faktiskt det! Jag kan få andra katter att mjaua tillbaka och få hundar att titta sig intresserat omkring.

När jag kommer hem från jobbet säger jag "miao!" till Jäl. Inte "hej". Och jag säger "miaooooo" på morgnarna när jag sträcker ut mig (som en katt). Ibland på dagarna går jag in på google och söker på "kattunge". Kollar på bilderna och skrattar lite. Jag pratar rätt mycket om Rasse fast det är typ fem år sedan han försvann. Alltid har jag en liten lustig historia om Rasse - världens roligaste katt - på lager. Pang, pang, jag kan ta fram dem utan förvarning!

Mitt roligaste som jag och Jäl gör tillsammans är när han härmar en katt. Det är skitroligt och jag skrattar så jag storknar. Får ont i magen så rolig är han. Och visst, jag erkänner, det är lite psycho. Men det är ändå under kontroll kan jag tycka.

Fast idag på jobbet. Jag tänkte mig inte för. Sitter på ett möte och luften tar slut i rummet så jag blir lite trött. Måste gäspa. Kan inte hålla inne gäspen. Jag sträcker på mig: kastar upp händerna i luften och vrider mig åt sidan.

Och mjauar.

Jag m j a u a d e på jobbet. På ett möte!

Det blev helt tyst. Jättejättejätteknäpp stämning. Gubbarna bara stirrar, fattar ingenting.

Panik!

"Hahahahaha" skrattar jag hysteriskt. "Det är det nya. Kidsen gör det hela tiden. Everybody wants to be a cat! Mjau, mjau."

Fortsatt gubbstirr.

Jag: Eh... skämta bara fattar ni väl!

(Fuck.)

Panik det är samlag på teven

Jag såg precis samlag på tv.

Jag visste inte att man fick visa riktigt samlag på tv. Men allt är okej bara för att man kallar det "drama" eller? Om det hade varit "action" hade det blivit värsta moralpanikskrik.

Äckligt!

Samlaget eller moralpaniken undrar ni.

Jag vet inte. Båda kanske.

Nu har det smällt

Eh, inte för att jag misstror er på något sätt. Men. Ni har väl inte glömt?

Se så. Inga "jag ska bara".

Nänä. Mig lurar ni inte.

Sätt igång!

Vem är jag?

Jag är kvinnan med temperamentet, med den korta stubinen, med det tunga rättvisepatoset. Jag är hon som spyr ut sitt förakt mot småborgerligheten, ignoransen, dumheten, okunskapen, oförståndet. Försök inte stoppa mig. Mitt vapen är mitt tangentbord och ingen, jag säger ingen, kan ta det ifrån mig. Jag kämpar för ingenting och det är större än att kämpa för allt. Jag kämpar för små saker och låter de stora vara. Jag slåss för din skull. Och den som inte hör mig skall aldrig mer höra. Han som inte ser mig skall aldrig mer se. Hon som inte läser mig skall aldrig mer läsa.

Ty jag är Emster; agitator, uppviglerska, bråkmakerska.

You wanna mess with me? I welcome you.