Okej, here goes nothing!

Jag fan gört. Jag lägger ut text här! Det här är alltså inlämningsuppgift 1. DEN FÖRSTA. Så jag är nybörjare och nervös kisse. Man får inte vara för hård i sin kritik mot en känslig konstnärssjäl, okej?

Den här texten ska vara skriven ur "barnets" perspektiv. Jag har valt en tjej, cirka 13 år. Hon var tänkt att va tuff från början men jag ändrade mig och gjorde henne lite mer "grå mus" (det är vi gråa möss som läser böcker va? De coola tjejerna är busy hångla upp killar på disco. Visst?).

Anyhoo. Det här är den värsta dagen ever. För både tjejen och mig.

Har haft den kanske värsta dagen ever. Började med att jag försov mig och missade bussen. Fick pulsa i hundrafemtioelva centimeter snö till skolan. Var dränkt katt när jag kom fram, jeansen blöta upp till knäna. Hade inte mössa på mig så håret var helt vansinnigt av allt snöande. Blev ännu mer sen för var tvungen att gå in på toa och ”snygga till mig”. Eh, det gick inte direkt jättebra. I alla fall. Kom in på lektionen och då hade Jan, vår historielärare, ett ”överraskningsprov”. Trodde överraskningar skulle vara trevliga grejer, men tydligen kan det vara mardrömmar också. Hade missat en hel halvtimme på lektionen så jag hade NOLL tid på mig. Kändes verkligen sjukt trist för jag är egentligen rätt duktig i historia. Men Jan vägrade låta mig sitta kvar. Där rök det betyget.

Hade håltimme efter det så jag gick och hängde utanför Markus klassrum. När han kom ut och såg mig var han rätt så dissig. Jag försökte krama honom men han var helt stel. ”Vad är det?”, frågade jag och han ba ”Inget”. Men jag märkte ju att det var något. Blev tjatig tjej, helt klängig. ”Jo men säg, jo-men-säg-säg-sääääg”. Då blev han ännu mer stel så jag sa ”Skit i det då!” och gick därifrån.

Efter det hände den kanske mest pinsamma grejen i mitt liv. Så extremt pinsamt att jag vill dö lite när jag tänker på det. Det här är vad som hände: Jag går förbi Jon och Philip. De är de snyggaste killarna på hela skolan och går två årskurser över mig. De vet ju såklart inte att jag existerar. Eller rättare sagt, de visste inte det innan idag. Anyway. Går förbi (försöker vara snygg, men är mer ’blöt katt’ som ni vet) och eftersom jeansen är våta hänger de ner så att jag liksom trampar på dem ibland. När jag är precis framför, jag skämtar inte, när jag är precis framför dem, fastnar jeansen under klacken på skon så att jag halkar till , trillar ner på golvet med världens DUNS och slår i rumpan. Måste sett ut som en flodhäst. Blir sittandes på golvet och har sjukt ont i höften. Vill grina av smärta (och pinsamhet) men håller mig. Tack gode gud för det! Märker att allt i min väska har åkt ut och jag ser hur en tampong liksom i slow motion rullar fram på golvet och studsar mot Jons fot! Jag flämtar till och blir helt stel av skräck. ”Det här händer inte” tänker jag. ”Det måste vara en evil dream!”. Men nej, det var så IN REAL LIFE det bara kan vara. Åååh, jag blir så arg att detta har hänt mig. De stod typ och flinade, sen sparkade Jon till tampongen och sa ”Glöm inte din blodpropp!” Åh, pinsamheten! Döden! Blev såklart helt blodröd i ansiktet. Plockade ihop mina grejer skitfort och ba ”Kul, killar!” Gick därifrån det snabbaste jag kunde utan att springa. ”Vad heter du?” ropade de efter mig men jag svarade såklart inte.

Nämen, de är ju bara de snyggaste killarna på hela skolan så det var väl inte hela världen. Vill dö!

För det första är det orättvist att jag ens har mens. Inte alla tjejer har fått det än. För det andra är det så sjukt taskigt att jag ska behöva tappa en tampong på dem så att jag kommer bli kallad ”menstjejen” eller något annat hemskt i resten av mitt liv. För det tredje… Ja, nu kommer jag inte på något tredje. Men de första två räcker för en livstid. Längtar tillbaka till tiden när Jon och Philip inte visste vem jag var. Ångrar att jag någonsin önskat att de ska lägga märke till mig.

På lunchen kom inte Markus och satte sig vid "vårt" bord som han brukar. Väntade hur länge som helst men han kom inte. Gick ut på skolgården och såg hur han följde med Lisa till skogsdungen bakom skolan. En del brukar röka där (Lisa röker). Det är så över nu. Jag vet det. Är dum på riktigt som trodde att han var kär. Lisa har skitstora tuttar, är populär och skrattar jättehögt. En grå mus som jag har INGENTING att sätta emot.

När jag kom hem var pappa redan hemma. Han kommer aldrig hem före åtta i vanliga fall. Han jobbar jämt över och ”förbereder viktiga möten”. Mamma och pappa satt vid köksbordet och såg allvarliga ut. Båda tittade helt ledsamt på mig. ”Gumman, kom och sätt dig en stund”, sa mamma. Gick dit och satte mig och då berättade mamma att de beslutat sig för att ”separera på prov”.

Great. Så nu blir man skilsmässobarn dessutom. Hata mitt liv, alltså. 
 
Eh... Vet inte om jag klarar kommentarer på det här inlägget. Nu går jag och lägger mig. Och dör stora  skämsdöden. Hej då.