har precis sett en film som gick på ettan med helen hunt och colin firth. bette middler va också med och jag är mkt tacksam att jäl inte var hemma för han tål inte bette och måste alltid berätta hur vidrig/äcklig/förfärlig han tycker att hon är. jag tycker väldigt mkt om helen hunt och colin firth och filmen var en böla ögona ur sig film och den var så fin och helen hunt så himla känslig och vacker och värd. hon ville ha en lillunge. gu vad jag förstår det. längtan efter en lycklig liten lillunge som ler med hela kroppen och älskar en. hon fick sin lillunge till slut. då lipade jag och var nära på att gå och väcka min egen härliga lillunge för jag ville krama och säga att jag älskar mest av allt i hela världen.
nu är jäl hemma från karaoke och det känns skönt. han spelar angry birds och är mkt koncentrerad. det är tycker jag är fint. nu ska vi gå och sova. tack för hemmakvällen bloggen.
2 kommentarer:
Jag tittade också för du sa åt mig. Hade aldrig sett den annars. Mycket fin film. Och verklig på något sätt. Inte så Hollywood-högtravande, utan liksom riktiga människor med fel och brister och "normala neuroser".
veronika: ja precis. det var mkt fint. jag är glad att vi kollade tillsammans.
Skicka en kommentar