den här låten får mig att tappa andan. jag hatar texten och känslan den ger mig och samtidigt är det så fantastiskt bra. tårarna bränner bakom ögonlocken, tänker på hur dåligt man har mått ibland och hur fint allting är nu och hur bräcklig lycka är och att man måste vara försiktig och varsam med kärlek. för mig är det här en riktig konsertlåt. stå längst bak och förlora sig i musiken och gråta. (givetvis med en öl i handen)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar