Livet på Karro

Asså jag visste att Truls skulle försöka vara uppmärksamhetsapa! Jag visste det! Jag trodde att han skulle göra det gnm att komma sent, dra ut på tiden. Hatten av till honom som lyckas med att vara både tidig och dra ut på tiden. Är sjukt trött på att vänta nu. Fatta hur vi skyndade oss hit i morse. Vi packade järnet och bara drog! När jag ringde BB Stockholm lät hon så bestämd: Ni måste åka in nu!

Vi fick inte komma till BB Sthlm. Det är tre dagar för tidigt för det. Om tre dagar blir det v 37+0, vilket räknas som "normalt" att föda. Nu är det bara 36+4 och därför blev vi skickade hit till KS.

Alla är mkt snälla.

Jag får mat. Jäl får inte mat. Han får kaffe och så, men inte mat. Maten är inte så god. Jäl har smitit iväg nu för att försöka hitta ngt glutenfritt. Truls ska ju ändå bara spela Allan och stanna där inne. Först ba "kolla på mig jag gör så att vattnet går" och sen är han mallgroda och kommer inte ut.

Visst, det är skönt att inte ha värkar. Men jag blir faktiskt lite stressad. Hinner tänka så mkt på hur ont det kommer att göra sen. När vi kom hit i morse tog de massa prover och gjorde undersökningar. Det gjorde sjukt ont att göra undersökning. En värk måste göra jätteont!

Truls rör sig inte så mkt. En av barnmorskorna har sagt åt mig att små barn också har rätt att vara trötta. Dessutom har han väldigt lite vatten där inne och då blir det trögt att röra sig. Han är himla gullig i magen. Vi har lyssnat på honom och han är så söt! Buffar till de där lyssningsgrejerna ibland och så går hans puls upp när jag får sammandragningar. Gulligt att han hänger med i hur jag mår, tycker jag! Jag har tydligen sammandragningar men jag känner dem inte så mkt.

Tänk, snart visar det sig om Truls är tjej eller kille. Jag är väldigt spänd. Har packat (rafsat ner) lite kläder till Truls men tror att jag råkade ta för stora storlekar. Jaja. Han bryr sig ändå inte. Vill inte vara töntig fashion victim.