En plats i solen

Samtidigt som jag köpte Oskar Linnros nya skiva köpte jag även Kents nya En plats i solen. Jag ångrar mig. Första gången jag försökte lyssna igenom skivan fick jag stänga av – för jag tröttnade. Så tråkig är den. Andra gången jag försökte lyssna igenom skivan fick jag stänga av – för jag glömde bort att lyssna. Så tråkig är den. Tredje gången jag försökte lyssna igenom skivan fick jag stänga av – för jag stod inte ut, allt lät likadant. Exakt så tråkig är den.

Men vad vet väl jag. Jag gillade inte alls Du och jag döden heller första gången jag hörde den. Nu skulle jag inte kunna leva utan den (det är en underbar, underbar, underbar skiva). En plats i solen känns så "Kent" och så ”blaha”. Jag saknar gitarrer, plink och hittar bara en enda liten U2-igenkänning. Jag är missnöjd! Men som sagt, vad vet väl jag. Andra tycker att den är uppriktig och pigg.