Exodus

Exodus av Leon Uris är en bok som fick mig att följa med Carman till Israel. Boken är magisk, underbar, spännande – ja, allt du kan tänka dig. Har du inte läst den så har du mycket bra läsning framför dig. Här är mina egna erfarenheter från Israel:

Jag har aldrig besök ett land som har berört mig så mycket. Allt är historia. Levande historia. Du kan inte förstå hur det är om du inte har varit där. Det börjar redan på flygplatsen. Jag och Carman flög till Tel Aviv. ”Bli inte arg nu Emster.” sa Carman när vi hade landat. ”Men det här kommer att ta tiiiid.”

”Inga prblem för mig”, tänkte jag, ”vi har ju semester”. Men det tog åtskilliga timmar innan vi var igenom alla kontroller, hade svarat på alla frågor och skrivit ner adresser där vi kunde nås. Eller rättare sagt, innan jag hade kommit igenom alla kontroller, svarat på alla frågor och skrivit ner adresser där jag kunde nås under min semester i Israel. Jag började faktiskt bli lite sur. Eftersom Carman hade varit där så många gånger vinkades hon liksom bara förbi. Jag fick bara en massa röda klistermärken i passet. De betydde att jag kanske var terrorist. Tips numero uno inför Israelresan: Packa mycket tålamod.

Vi tog en taxi från flygplatsen. Chaffisen körde som en galning. Jag trodde att min sista stund var kommen. Det yrde damm omkring oss och jag svär att jag hörde bromsarna gnissla, nästan ge upp. När vi var framme på vandrarhemmet så var det inte bara värmen som hade gjort mig svettig. Tips nummer två inför Israelresan: Ta med lugnande tabletter, eller i alla fall ”äventyrslusta”. Och extra deo.

Det jag upptäckte härnäst var att alla, och då menar jag alla, unga killar går omkring med vapen lite nonchalant slängt över axeln. Jag fick nästan panik. ”Jag kommer att dör här”, sa jag till Carman. Hon skrattade. Tips nummer tre: Ta med en väst, av typen kevlar (inte teflon som jag först skrev innan jag insåg att det såg konstigt ut).

British Airways hade slarvat bort Carmans väska så vi var tvungna att köpa lite nya kläder till henne. Vart vi än gick in så skulle vakten kolla våra väskor. Jag tyckte att de var sällsynt korkade som kollade våra väskor innan vi gick in i en butik. Om jag är en snattare så är väl liksom poängen att kolla mig när jag går ut tyckte jag. Då såg Carman faktiskt på mig som om jag var dum. På ritkigt. Hon förklarade, mycket noga och långsamt så att jag verkligen skulle förstå, att de inte brydde sig ett skit om jag var en tjuv. De tyckte liksom att det var lite mer av intresse att kolla om jag hade en bomb i väskan. Svettattack nummer två. Efter det visade jag upp min väska utan att de behövde be om det. ”Ni gör ett bra jobb”, mumlade jag. Tips fyra: Visa väskan!

När jag hade accepterat dessa skillnader i kultur så blev vistelsen i Israel helt underbar. Jag slappnade av. Njöt av att gå i Jesus fotspår, besöka klagomuren, bestiga Masadaberget, bada i Döda havet, äta falafel, besöka marknader, umgås med människor från hela världen, sola och gå på klubb. Det finns så mycket att se! En av mina överlägset bästa semestrar. Även om jag inte hade klarat det utan Carmans expertis. Tips fem: Stanna länge, länge, länge!