Jag minns exakt var jag var när jag fick höra om attacken på World Trade Center den 11 september 2001. Jag hade haft datalabb på Mälardalens Högskola, egentligen gjorde vi Excelövningar, men det kallades ändå datalabb. Eftersom jag och min labbkompis inte var så duktiga på just Excel så hade det tagit ganska lång tid. Jag var trött och ville hem. Vid den tidpunkten bodde jag tillsammans med min kompis Phille. Jag letade rätt på honom i biblioteket (det gamla innan de byggde om). Han undrade genast om jag hade hört vad som har hänt. När jag sa att jag inte hade hört, ”vadå vad är det som har hänt”, såg han ut som om jag var ett ufo.
Jag hade alltså varit i en datasal hela dagen och inte lyckats ta reda på att någon hade kört in med ett flygplan i World Trade Center?
Nej.
Jag ställde mig genast ganska tveksam till informationen, som enligt mig själv kom från en ganska opålitlig källa (Phlle). Jag gick in på en, hrm, mycket mer tillförlitlig källa, nämligen aftonbladet.se. Jag såg en bild, overklig. Av ett plan som åker rätt in i en av världens mest kända byggnader.
Någon hacker hade alltså kapat aftonbladets hemsida. Jag insåg att jag hade valt fel nättidning och fortsatte in på DN. Samma sak där. Oroväckande. Hade hackers tagit över Internet? Gick in på engelska och amerikanska sidor. Det verkade onekligen som om hackers verkligen hade hackat hela nätet. Jag talade om min teori för Phille. ”Vi går hem”, sa han. Vi gick. Tittade på CNN hela kvällen. Från halv fem till tolv på natten.
Vi såg bilder på planet som flög in i WTC oändligt många gånger. Vi fick liksom inte nog. Igen och igen. Aldrig såg vi bilder på det plan som störtade, det där terroristerna övermannades av heroiska amerikaner.
De första rapporterna på CNN sade att det planet hade följts av amerikanska plan. Att det hade skjutits ner. Sedan tystnad.
Länge.
När det togs upp igen ändrades storyn. Till den vi vet idag. Den om heroiska amerikaner som ringde hem och sade farväl.
På ren amerikanska: Cover up!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar