Vi intresserar oss för varandras hobbies

Efter fem år ihop har Jäl äntligen lärt sig skillnaden mellan kjol och klänning.

*stolt*

Mer böcker

Har bokreat en till kokbok idag, Paolo Robertos Mina fastrars mat. Paolo, sån himla gullig kille. Och maten sen. Ahhh, slurp.

På "Ackis" garvade jag rått åt alla blåbär som köpte deckare/thrillers på rea (losers). Typisk nybörjarmiss.

Jäl köpte en bok om faktoider (ointressant tycker jag men man måste ju få ha egna intressen). Och tillsammans köpte vi Lonely planets New York City guide book (romantiskt).

Vi har ju iofs gemensam ekonomi.

Så jag antar att vi köpte alla böcker ihop (dubbelromantiskt).

Okej, jag ska sluta larva mig nu. Sluta med mina nittiotalsironiska inlägg. Det är ju inte ens kul. Henrik Schyffert är ju bara så ute.

Som om nån överhuvudtaget bryr sig om bokrean... Skärpning Emster!

Ligger kvar i sängen

Hade bokat mig på Cykel blått pass. Men jag känner mig deppad och vill helst inte träffa hysteriskt käcka träningstöntar i fula cykelbyxor med inbyggd blöja.

Orka det liksom.

*orkar inte*

Den personliga bloggerskan

Jag handlar maten på Hemköp och passar på att gå lite på bokrean på Åhléns. Köper en bok om hur man kombinerar vin med mat (creddigt, mkt nöjd) och en bok om det svenska köket (också creddigt. Katching liksom). Inhandlar sedan allt som behövs till det här receptet (najs).

Precis när jag kommer ut från "Åhlles" kommer 69:an och jag har kvar på min remsa och kan åka med (hur gött är inte det liksom)!

Och sen piffar jag i hemmet så att det ska vara fint när päronen kommer (smör). Om en sekund ska jag ta första smutten vin (ahh!)

Oj.

Nu blev bloggen typ en sådan här "personlig blogg".

Man får passa sig!

Idolbild

Jag är på bra humör så här inför helgen så ni får en idolbild. For free. Den kan ni kanske skriva ut och ha i er plånis? Vad kulturella och medvetna ni kommer att verka i baren ikväll när ni bara "råkar" visa den för snyggingen bredvid!

Och så kan ni ju komma ihåg att jag önskar mig Det andra könet i trettioårspresent.

Det är dags för mig att läsa den.

*seriös* *alltså på riktigt*

Varför jag jobbar här!

Massa anledningar såklart, bra arbetstider, roliga människor, kul arbetsuppgifter yada yada yada. Såjällabrajobb. Eller nåt. Typ.

Men när the office assistant toppar årets lugnaste vecka med att baka kladdkaka till fredagsfikat - då kärar jag ner mig totalt och bara: I love you jobbet.

Jag mötte Lassie... not!

På väg till jobbet imorse gick jag förbi en farbror som var aslik Tage Danielsson. Jag, helt tokig, tänker mig inte för utan piper hej.

Han, helt förvirrad: hej hej du.

Jag: *kommer på att jag inte känner Tage Danielsson* *skäms*

Och sen: *kommer på att Tage Danielsson är ju död* *dör också* *röd i ansiktet*

Så jag, räddar sitautionen och ba: eh…hej då! *rusar därifrån*

Pinsamt. "Tage Danielsson, liksom"

Dagens i-landsproblem

Så jag håller på med en ny broschyr (eg. tre nya broschyrer men det här inlägget gäller bara en av dem). Har precis fått korr 2. Och när jag ska skriva ut mina gamla kommentarer för att jämföra och nitiskt kontrollera att de gjort alla mina ändringar så klickar jag på ”summarize comments” i Abode Acrobat och sen ”skriv ut”.

Då skriver den ut kommentarerna typ såhär:

Page 2. Subject: cross out.

Jag ba: hallå där lilla du, vad var det jag crossade out?

Adobe Acrobat ba: *jag är från nittiotalet, kan inte hjälpa dig*

Adobe Acrobat sux!

Gör vad du vill.

Nu när jag äntligen är klar med Twilight-serien har jag börjat på en riktig bok av en riktig författare. *pretto*

Jag läser Gör vad du vill av Erlend Loe. Och jag vet inte om jag bara är helt utsvulten på bra litteratur efter SM eller vad det är men redan på sidan 8 bestämde jag att det här kommer att bli en av tha best books eva!

För på sidan 8 garvade jag läppen av mig. Och sen igen på sidan 12. *gissar*

Loe är ett geni.

ETT GENI, FOLKET!

När Jäl kom in och ylade om att jag måste släcka för att han ska sova (pensio) så blev jag så arg att jag ba gjorde värsta drop kicken på honom.

Eller. Neeh.

Jag släckte.

Men jag låg och tänkte så mycket på den braiga boken att jag började fnissa igen och låg och guppade i sängen av tillbakahållet apflabb.

Jäl ba: Ligg still då! *grinig*.
Jag ba: *suck*

Så dagens bästa tips är att ni springer ner till Ackis (asså Akademibokhandeln, come on grandma) och trängs på rean!

Erlend Loe.

Don’t forget.

Prettobloggare där!

Jäl har en teori om att bloggare är lite präktigare än andra. Så jag tänkte att vi skulle göra en väldigt vetenskaplig undersökning för att se om det stämmer.

Det hela är mycket enkelt. Jag behöver bara veta en sak för att kunna göra en rättvis utvärdering.

Alla som röker säger "tuppen ja".

Alla som inte röker säger "tuppen nej".



(Riktigt rebelliska bloggare säger ingenting. De ba: fuck it! *drar och röker*)

Twilight Saga

Som vanligt när det gäller mina Twilightinlägg: har ni inte läst böckerna och planerar att göra så – läs inte detta. Om du däremot redan har läst böckerna eller överhuvudtaget inte är intresserad av att läsa ungdomsböcker om vampyrer - please proceed.

Under en period har jag alltså läst Twilightserien. Det är en saga om en ung tjej som blir förälskad i en kille som visar sig vara vampyr och typ hundra år gammal (värsta peddot). Böckerna handlar om deras kamp att vara tillsammans. Deras kärlek är förbjuden men de ska minsann övervinna alla hinder. För de bara måste vara ihop! *heja ungdomskärlek typ*

Och jag har läst och läst och läst. För det är långa böcker det här. Tjocka feta böcker.

Men igår tog äventyret slut för min del.

Och jag måste säga att jag är besviken.

Jag är besviken av två anledningar:
1. Jag kommer att sakna Kåt-Bella och Vampyr-Edward och
2. Jag tycker att det är fruktansvärt att små tonåringar världen över läser detta skräp!

Vad förvirrande tänker ni. Kan hon bestämma sig. Är de bra eller är de dåliga?

Jag ska förklara. Jag tycker att böckerna är gulliga och spännande. Själva grundhistorien, kärlekshistorien är härlig. Man blir glad och får en lite töntig men ack så mysig känsla i kroppen när man läser Twilight. Det är pinsamt men värt det.

Men det finns saker i boken jag stör mig på. Som den förlegade kvinnosynen (exempel: de enda som lagar mat, stryker, tvättar och städar i böckerna är kvinnor eller unga flickor). Eller vissa vridna, lite sektlika, kristna värderingar som smyger sig in med jämna mellanrum (exempel: att det i boken finns ett begrepp som kallas ”imprint”. Det innebär att en man (varulv) kan bli blixtförälskad i exempelvis en nyfödd bebis. Alla vet att det bästa för bebisen är att hon växer upp och gifter sig med mannen eftersom ingen kommer att älska henne lika mycket och han kommer att göra allt för att hon ska vara lycklig. Ingen mening för henne att försöka skapa sig en egen uppfattning alltså. En annan jobbig sak är hela "inget sex före äktenskapgrejen" och snack om förlorade själar. Och jag VET att vanliga troende inte är så här men det känns bara helt äcklish!). Jag stör mig också på att boken är sjukt utseendefixerad (alla är jättesnygga och det tjatas till förbannelse om hur snygga de är).

Anledningen till att jag stör mig är att bokens målgrupp är unga tjejer i tonåren. Tjejer som kanske inte läser med sina ”kritiska glasögon” på (även om jag vet att DU Nea är en klok tjej som HAR reagerat). Men jag tror att det finns miljardes unga tjejer som kommer att bli ännu mer "duktig flicka" efter att ha läst det här. Och it makes me wanna puke.

Jag tycker att Stephanie Meyer har en förlegad kvinnosyn och jag tycker att hon borde skärpa till sig!

Men snälla Felicitas (och andra galna Twilightfans) gå inte i taket nu. Jag tycker att böckerna är härliga. Men SM verkar hjärntvättad och knäpp!

Anhörig

Jag var hemma hos föräldrarna igår för lite "myspys" = jag och pappa proppar i oss räkor och mamma far upp och ner för att ”oj, vattna blommorna” och ”oj, titta utsikten” eftersom middagen råkar sammanfalla med Glamour (mammas avkoppling). Det var ett extra spännande avsnitt igår eftersom en gubbe vaknade upp ur sin koma och det ställde till det lite för de andra i serien.

Efter middagen "umgicks" jag och mamma = jag ligger i soffan och kollar på Vänner och mamma ligger i andra soffan och löser Suduko som har blivit ”lite av en drog”. Hon löser fyra Suduko under Vänner – två lätta och två svåra. Efter det börjar Semestersvenskar och mamma går igång stenhårt. Hon förklarar vilka alla är, vilka vi gillar och vilka vi dissar. Jag tröttnar efter halva Semestersvenskar och ber att få bli hemkörd. Då kommer pappa ut och ska säga hej då. Han är helt vriden och sned i överkroppen så jag frågar om han har ont i ryggen. Då ler pappa stort och säger att ja, han har så ont i halsen. Jag ba: asså ryggen pappa! Har du ont i ryggen? Pappa svarar att vi nog inte ska kramas och jag ba *ger upp*.

På vägen hem kör mamma över helstreckat tre gånger och mot rött en gång. Hon säger att det aldrig blir så när hon är ensam i bilen. Sedan glömmer hon var jag bor och missar att svänga av till min gata.

Hjääälp!

Mina föräldrar har fått Alzheimers!

Back to basics

Ikväll ska jag fanimej läsa ut den sista boken i Twilight-serien. Det innebär att jag imorgon kommer att ägna mig åt bloggens kärnverksamhet: recensioner.

Grääääjs

Jag tar tillbaka. Jag trodde att Grey's Anatomy var värsta imbecilla no brainer tv-programmet. Men jag fattar fan iiingenting. Kan någon förklara? Är inte han död och var inte hon ihop med honom och var inte han gift med henne och...?

Que?

*fattarnada*

Bapelsin gubbjävel!

Jag ska hem till mamma. Vi ska äta räkor. Mamma handlar räkorna på Melanders* (klåpare) som säger till henne att hon INTE ska köpa med citron och dill hem och absolut inte aioli för då tar man bort smaken på räkorna.

Oj oj oj då.

Jag hatar, nej förlåt, jag h a t a r – HATAR – absolutely friggin hate ”finsmakare” som ska pracka på en sina regler för vad och hur man ska äta saker.

Skit i det du gubbjävel. I hope you die alone!



*Uppdatering: Visade sig att Melanders är oskyldiga. Räkorna var införskaffade från en fiskbutik i Tyresö C som "också hette nåt på M". Där fick mamma det finfina tipset att istället för att "förstöra" räkorna med en liten skvätt citron och lite dill så borde mamma köpa KELDAS THAISOPPA. Okej lille mannen, vi handlar aldrig mer räkor hos dig...

Bästa paret ever!

Par som precis ska gifta sig, ni vet. Ska bara hålla på och gulla och kladda på varandra hela tiden.

Som jag och Jäl igår. Jag bloggar och ser på tv medan Jäl spelar snowboardspel på min mobil. I tre timmar. Sen går vi och lägger oss. Och när jag kryper upp nära säger han till på skarpen. Jag får ligga precis hur jag vill . Bara jag inte nuddar.

Ni skulle bli så avundsjuka om ni såg oss ihop. Ni skulle bara: Get a room. Och vi skulle bara: har inte tid! *hånglar*

Ett inresetillstånd

På fredag kommer mamma och pappa över på middag. Vi ska hjälpa dem att ”elektroniskt” anmäla att de ska resa till USA. (De ska resa till USA för att mammas ”dåutör is gätti märrid in Nju Jårk”. Så har mamma i alla fall förklarat det för klasskompisarna på engelskakursen i ABF-huset).

Jag började med att försöka skicka länken där man ansöker om inresetillstånd. Totalt lönlöst. De hajade ingenting. Då erbjöd sig Jäl att låna deras pass och fylla i uppgifterna åt dem. Det tyckte pappa var en alldeles utmärkt idé. Men mamma sa blankt nej. Ifall jag och Jäl skulle ha sönder passen.

Obs!

Inte slarva bort dem.

Ha sönder dem.

Träningsblogg

Min kille har börjat träna. Typ trettioårskris - ska springa milen under 45 minuter om en månad. Han gnäller över att han väger över åttio kilo och känner sig fet. Han är 1,85 meter lång så alla med en hjärna kan räkna ut att han inte alls är fet. Han säger bara så för att vara elak mot mig som är tjockis for real!

Min kille har minne guldfisk så han börjar träna på samma sätt som han gjorde förra gången han ”började träna”. Och han har samma argument nu som då för sin strategi. Han ska löpa sig smal och sedan bygga muskler. Det är det mest effektiva sättet. Förra gången sprang han varje dag i två veckors tid. Sedan fick han någon slags inflammation i benen och var tvungen att vila. Då återgick han till soffan och pizza, öl, chips, dåliga sit coms och fotboll. Sedan blev han vinterkräksjuk och gick ner några kilo. För det var han mäkta stolt. Vägde han under 80 kilo igen. (Yes!) Men nu är det alltså dags igen. Min kille springer måndag, springer tisdag och säger ”jag ska nog springa imorgon”. Och jag ba: hallå eller, r’member i somras? Och han ba: nä. Och ja ba: åmä guu varu e pinsam! Och han ba: va snackaru om? Är det nån som kan det här med träna effektivt så äreväl jag? Och jag ba: suck! Du kanske ska variera din träning lite. Och han ba: nä, jag ska springa mig smal. Och jag ba: hallå eller, minns du vad som hände i somras? Och han ba: nä!

Och så håller vi på sådär i evigheters evighet.

Men jag kommer att få rätt. I tell you all! Minns var ni hörde det först.

Ja, älskling. Jag snackar skit om dig på bloggen "nu igen".

Bu-fucking-hu!

Mer vansinne...

Även Gudrun blev glad över "nyheten":

ÄNTLIGEN! Något att glädja sig åt mitt i finanskrisen. När jag fick höra nyheten hoppade jag högt och skrek rätt ut av glädje. Gudrun L, Örebro.

Joråsatte...

Hjälp alltså

Faxat till Svensk damtidnings redaktion:
Daniel & Victoria Kungahusets Romeo & Julia Nya tider Ny historia Ä N T LI G E N Daniel får sin Victoria Många år av längtan vånda snart ska deras bröllop stånda

Eh?

På riktigt. Jag hittade det på svenskdamtidnings hemsida (fantastik hemsida). EN RIKTIG MÄNNISKA HAR FAXAT IN OVANSTÅENDE MEDDELANDE.

Hjääääälp!

Woteva!

Nu alla rojalister kan ni vara lika pinsamma som övriga folket och gå in här och skriva er hälsning till det lyckliga brudparet. Är ni extra glada för det stundande bröllopet kan ni göra som signaturen Pontus och skicka er hälsning fyra gånger.

En svikare!

Imorse hörde jag ryktas om att Vickan och Daniel ska förlova sig idag. Har nog aldrig varit så besviken i hela mitt liv. Jag är mer besviken än den där gången när jag inte fick Barbiebilen i julklapp och jag grät okontrollerat i en hel timme…

Jag trodde att jag och Vickan hade en pakt. Hon skulle aldrig gifta sig. Som ett tyst rebelliskt motstånd till vårt omoderna statsskick skulle hon offra sitt bröllis. Hennes kille skulle aldrig få sitta brevid henne på Öland under de tv-sända födelsedagskalasen. Så skulle det bara dö ut… hela jävla monarkin. In your fula face svenska folket!

Men nej, man kan inte lita på någon. Apanaget lockar väl alldeles för mycket.

Jävla Svikar-Vickan. Du blir aldrig en Svensson!

Latfeminism

Jag får en del skit. Varför då undrar ni? Jag som är så snäll? En go tjej. Ja, men jag lever mitt på femtiotalet, bland en massa jävla mähän. Så det är inte mitt fel att jag är förbannad. Jag kan inte hjälpa att folk är efterblivna.

De frågar: Jaha och vad ska du heta när du gifter dig då?
Jag svarar: Emster Emstersson (mitt nuvarande namn).
De (förfärat): Meeeen, ska ni inte heta samma namn? Vad heter Jäl?
Jag: Jälström.
De (förvirrat): Men vill du inte heta det? Det var väl fint? Så slipper du –sson?
Jag: Jag tycker att –ssonnamnen är ett svenskt kulturarv. Jag kommer från en jordbrukarfamilj och det hörs på mitt namn. Plus att jag precis har gjort nytt körkort så jag orkar inte byta…
De: Jamen. Om ni får barn då? Vad ska barnen heta?
Jag: Vet inte. Vi har ju inga barn så det känns som ett senare problem.
De: Det kommer bara att bli så himla opraktiskt på dagis om du inte heter som barnen. Dagisfröknarna kommer inte tro att du är mamman. Så blir det skvaller vet du.
Jag: Jag skiter väl i om dagisfröknarna är dumma i huvudet! Jag gifter mig inte för att bli försörjd hemmafru. Det är inte viktigt att jag och Jälen har samma namn. Det är inte som förr i tiden när det kanske fanns ett syfte med att ha det. Att det var lite som ett ”kreditkort” eftersom kvinnor inte arbetade. Men eftersom det var ”Fru Jälström” som shoppade loss så visste de i butikerna att det fanns pengar! Så är det inte längre. Jag har en egen inkomst. Jag är väl för i helvete självständig?!? Och nu har jag lyckats få ett körkort med ett asbra foto! Ta inte det ifrån mig!

Nu måste jag gå och andas ett tag.

Samvete

Pappa ringde häromdagen. Jag hör direkt när pappa ringer av egen fri vilja eller när han ringer för att mamma vill ringa men inte vågar för att hon redan har ringt så mycket och hon vet att jag gnisslar tänder av ilska när hon är sådär äckligt påträngande. Då tvingar hon pappa att ringa istället. Och sedan sitter hon bredvid honom hela samtalet och berättar vad han ska säga och ställer en massa frågor. Häromdagen när pappa ringde var en sådan gång. Jag hör mamma jamsa i bakgrunden och jag lackar till på en nanosekund. Jag kan själv göra liknande grejer när Jäl pratar i telefon. Men det är skillnad. För när jag gör det är det knasigt och charmigt. När mamma gör det är det sjukt oförskämt och irriterande. Men den här gången blir jag faktiskt lite rädd. Jamset är en fråga: har Jäl varit kräksjuk?

Hur fan vet hon det hinner jag tänka.

Mamma såg det på webben säger pappa.

VA!

Vadå. Hur har hon sett det paniktänker jag?

Har mamma facebook?

Jag inser det absurda i min tanke. Min lilla 60 åriga tantmamma skulle aldrig klara av att facebooka. Hon skulle aldrig fatta hur man gör och när hon väl kommer på det skulle hon bara poka ihjäl folk och bli avstängd från facebook för att hon skulle få för mycket klagomål från folk som har ledsnat på hennes ständiga pokande.

Så det kan inte vara på Fejan. Har hon varit inne på bloggen? Jag vet ju att hon går in på Felicitas blogg ibland. Och Felicitas länkar hit lite då och då. Men jag har kallt räknat med att min mamma inte vet hur man klickar på en länk. Hon har precis upptäckt sms så jag har liksom trott att det är safe. (Mamma tycker att det är så fantastiskt med sms att hon har blivit en sms-spammare. Det är olidligt. Jag orkar inte ens kolla min telefon när den piper till längre eftersom jag vet att det är mamma. Och av princip svarar jag inte på hennes sms längre.).

För om mamma hittar hit... Alltså hjälp. Jag dissar min mamma här på bloggen ibland. Och om hon börjar skräpa runt här inne och snoka så måste jag ta bort en del inlägg. Annars får jag samvete. Och det orkar jag inte. Hon skulle få tårar i ögonen och köra hela harangen om att ingenting hon gör är bra och aldrig är det någon som uppskattar och hon vill ju bara väl men vad har hon för det och tänk när jag var liten då blev jag minsann glad när hon ringde men nu fräser jag bara och hon vet inte vad hon har gjort för fel så var det inte när jag var liten och snäll. Och fucking snyft.

Sen inser jag att jag har ju en gullenussipluttblogg för släkt och vänner där jag skriver söta rosa inlägg om mitt och Jäls kommande bröllis. Jag har givetvis skrivit det där.

Puh!

Dubbelpuh.

Fast jag hann ju ändå få samvete.

Så…

Bara så ni vet så är min mamma den bästa mamman ever! Så jävla snäll och omtänksam så det hajar ni inte. Ni kan ta era mammor och stoppa upp. Min mamma rular. Värsta söta gossemamma nummer ett.

Okej nu känns det bättre.

Ett liv utan dig är inte ett liv värt leva

Kaffemaskin down.

Jag repeterar.

Kaffemaskin down.

Mayday, mayday.

Tha calm crazy bitch

Okej okej okej. Det här kommer låta lite pretto. Nästan lite sjukt. Som att jag är ett sjuk-i-huvudet-pretto.

Men idag på yogan. Så himla fin upplevelse. När jag låg där i avslappningen och koncentrerade mig på min ujjayiandning så kände jag det som att hela min bröstkorg var ett hav. Vågorna rullade genom min kropp och det var en så lugnande och befriande känsla. Jag fick sådan lust att börja gråta för det var så skönt. Jag fick hålla tillbaka tårarna. Sedan fick jag en varm känsla i hela kroppen, den började i bäckenet och spred sig sedan ut i kroppen.

Typ värsta andliga känslan. Helt sjukt. Alltså jag skäms för jag är egentligen inte alls så här. Det är så inte jag! Jag hatar pretto. Hate hate hate.

Fan.

Min kille kommer göra slut. I alla fall kommer han att tvinga mig att sluta med yogan. Bring an end to the madness. Och jag förstår honom. Hade det varit han som kom hem från ett yogapass och började stamma fram meningar om att "det kändes som ett tusenårigt lugnt hav som flödade genom min kropp" hade jag också gjort slut. Jag hade bara "asså det här funkar inte längre. Du är inte den jag lärde känna...".

Åh snälla, fina Jäl, don't do it! Jag lovar, från och med nu ska jag yoga i hemlighet. Jag ska smussla och aldrig nämna yoga högt igen. Det blir vår lilla hemlighet. Ingen ska någonsin få veta.

Okej?

Please?

Namaste.

Ett dagisbarn

Ibland märker man att jag är dotter till en dagisfröken. Som till exempel igår när jag, Ia och EJ skulle på Laleh. Jag möter upp dem utanför Åhléns. De ser nästan identiska ut: svart tunn kappa, mörkt uppsatt hår, diskret make up, tighta jeans, ingen halsduk, ingen mössa, endast tunna små skinnhandskar.

And it was fkn freezing.

Jag kommer i min stora fjällrävenjacka, mössan långt neddragen över öronen, tjocka varma vantar och halsduk. Jag ser ut som en liten tomte. Som en mupp som verkligen har gått på myten om att "det finns inga dåliga väder det finns bara dåliga kläder". Ett litet dagisbarn som går till Åhléns eftersom det är "onödigt" att ta bussen. Det är friskt med en promenad.

Så jävla präktigt.

Dumma mamma som har gjort mig till en påbylsad tönt!

Jag är alltså en tönt. En 1,6 meter kort tönt som måste titta upp på alla hon pratar med. Som måste hoppa runt på Lalehkonserten och byta plats hela tiden för att hon inte ser ett smack. Som bara vill peta på alla män (2,10 långa. Av någon obegriplig anledning hamnar de alltid precis framför mig) och fråga snälla goa herrn om lilla jag möjligtvis skulle kunna få stå framför? Men man kan inte göra det när man snart är trettio. Man får inse att man är en liten plutt som numera är hänvisad till sittplats.

Och som för att ytterligare spä på min egen töntighet dricker jag cola hela kvällen medan de andra dricker vin.

Emster - mesarnas übermes. Ett dagisbarn.

Laleh

Och jag stör mig på alla gullande par. Ni vet, killen omfamnar tjejen bakifrån och så vaggar de med i låtarna och ser så där falskt kära ut. Nästa naturliga steg är att köpa likadana wct-overaller och åka på husvagnssemester. Lalehplåtar måste ha varit årets alla hjärtans dagpresent för det kryllar av den här typen av rara par. Makes me sick.

Men Laleh är givetvis bra. Knäpp men härlig.

Hej LC

Åh yes, det är The Hills på tv! Perfekt. Bästa bakis-tvn är att se andra bråka...

Törst

Jag dricker de första klunkarna saft girigt, girigt. Tänker att saft är godare än vin. Hur kunde jag få för mig att vin är godare igår? Och varför så mycket - jag var väl inte ens törstig?

På väg hem

Det snurrar...

Tjejmiddag

Ikväll ska jag på tjejmiddag med min "sorority" från högskolan. Woaaa, party oooon.

FKSS heter vi.

FKSS är en fusion av de två systerföreningarna Fritidsklubben (bestående av Ganja Barnarövaren, Fat Jul aka Svettlana och Miss Raggamuffin) och Sällskapet (bestående av Farmor, Copine (Ia) och jag själv som på den tiden kallades "Skejtar-emster". Läjert namn va? Man har ju alltid varit lite av en kooling). FKSS bildades som en motreaktion (så jälla ironiska, asså fatta skämtet liksom) till den käcka sororityn "Eliten" (bestående av några übergulliga student-spexar-vi-jobbar-på-kåren-och-tycker-att-sittningar-är-det-roligaste-som-finns-och-vi-har-på-oss-glittriga-linnen-och-dansar-i-ring-runt-våra-handväskor-tjejer). Fatta pinsamt, deras lilla "förening" var typ på riktigt. Hallå eller.

Vi skojar ju bara. Då är det helt annorlunda. Ungefär som att det är roligt när Henrik Schyffert säger bajs men det är pinsamt när Stefan och Krister gör det.

Yeah yeah, värsta kuliga tjejerna. Så himla tokiga!

Så nu är det bara att ta på sig partyhatten och låtsas att man är 22 igen.

Hjälp, mamma! Jag vet inte om jag orkar leka ungdom! (ångest)

I am da shit!

Jag måste erkänna. Jag tycker att det är fantastiskt spännande med FRA-lagar och Pirate Bay-rättegångar och Spotifyinskränkningar och SAAB-rekonstruktioner. I det sistnämnda fallet tycker jag att det är särskilt spännande att hela svenska folket blir så tokigt engagerade när folk i bilindustrin kan förlora jobbet. Men när Karolinska meddelar att de avskedar 900 personer lyfter folk knappt på ögonbrynet. Är det för att det är en större andel män som arbetar på SAAB (och på Volvo också för den delen) än vad det gör på Karolinska? Är det viktigare att vi producerar bilar som ingen vill köpa än att vi vårdar människor som är sjuka? Jag finner även en viss pervers tillfredsställelse i att SAAB kanske går under mycket på grund av att man inte har vårdat varumärket. Kan alla bara haja nu! Folket, buga inför min kompetens. Lägg er på knä framför mig och sjung mantrat att mitt jobb inte är något jävla lall-lall! Sjung att marknadsföring is da shit. Da shit, da shit! Gör det people!

Sorry.

Got a bit carried away.

Nåväl.

Det är också spännande att se två små gubbar och en liten tant sitta i Gomorron Sverige och tycka till om Pirate Bay-rättegången. Snacka om icke trovärdig panel. Göran Hägg (en av gubbarna) är så upprörd att han har problem att få ihop en sammanhängande mening. Han menar att han har gått miste om säkert 80 000 kronor i intäkter förra året på grund av de här skurkarna (spottar fram det sista ordet). Göran hakar så mycket på det här med ljudböcker att jag och Jäl faktiskt börjar skratta. Tanten erkänner däremot villigt att hon inte har någon som helst koll på det här med olaglig nedladdning. Men nog borde musikindustrin följa med bättre i den tekniska utvecklingen? Då får Göran nästan en hjärtinfarkt och programledaren får gå in och bryta för att lugna panelen. Den enda som faktiskt är luttrad nog att fälla en och annan kommentar som inte är helt imbecill är Mr Fittstim himself.”Om vi stänger ner en server här öppnar de bara en på någon liten paradisö – det här löser inte problemet”.

Kompisar. Jag behöver inte predika för er vad jag tycker. För det jag tycker kommer inte att kväsas. Jag behöver inte predika för er vad jag tycker. För det jag tycker kommer att fortsätta utvecklas. Jag behöver inte predika för er vad jag tycker. Det jag tycker kommer hitta sin form. Det jag tycker kommer att vara!
(Märker ni retoriken här? Jorå jorå...)

Idag läser jag det här blogginlägget. För det var lite kul. Och kommentarerna med.

Dagens ungdomar

På jobbet har vi pratat om ungdomar och deras vanor. Om bloggar och sms och lunarstorm och rss-flöden och flashspel och facebook och tv-spel och datorspel och bilddagboken och bla bla bla allt.

Vi har utvecklat två läger.

Det är nästan en konflikt. A fucking fight.

Det är en sida som tycker att dagens ungdomar inte lever på riktigt, de sitter ju bara och chattar och bloggar och spelar tv-spel och skickar sms till varandra. Och det är inget liv. Ungdomarna borde sluta med det och gå ut på en promenad eller spela en trudelutt på pianot istället. (Det här är personer som inte har facebook eller så skaffade de facebook förra veckan men ”hajar inte grejen, varför vill man lämna ut sitt ”liv” på internet?”).

Den andra sidan tycker också att dagens ungdomar chattar och bloggar och spelar tv-spel och skickar sms till varandra jävligt mycket. Det är bara att inse att så är det. Den som hänger på ungdomarna vinner!

Sidorna nästan bråkar med varandra. Den första sidan tycker att den andra sidan har en besatthet av ungdomar. Att den andra sidan inte borde lägga för stor vikt vid vad som händer på ”nätet”. Visst , ungdomarna är viktiga men... There are other things också, other Målgrupps, rikare Målgrupps.

Den andra sidan tycker att den första sidan är bakåtsträvande, verklighetsfrånseende och gammeldags. Häng med lite liksom. Sure, det kanske finns rikare Målgrupper men det finns trendsättande och beteendeskapande Målgrupper också!

Alltså, den första sidan vet inte ens vad Google Reader är. När jag är inloggad på min iGoogle går de förbi och undrar vad det är för fel på min Gåggel, den ser så konstig ut. Den första sidan består av personer som fäller kommentaren att ”en mobil har man för att kunna ringa med”. Hillu grandma typ.

Så nu pratar vi inte med varandra, den första sidan och jag.

Gröna vågen 2.0

Jäl har också lite trettioårskris. Han tycker att vi ska överge vår innerstadslya och karriärliv för ett "Gröna vågen 2.0". Bara sticka. Köpa hus i Dalarna ihop med en sisådär femton andra friluftsmänniskor eller nåt . Där ska jag freebirtha fram lite kids och Jäl ska odla linser (odlar man linser?) och laga linssoppa varje dag. Så jävla nyttiga och frilufsiga ska vi vara. Vi ska ha på oss ekologiska kläder och våra barn ska bli hemskolade av mig. Jag ska lära dem om naturens kretslopp, hur allt hänger ihop och att om man lyssnar riktigt, riktigt noga kan man höra träden växa, man kan höra vinden viska till den lilla sorken ute på åkern. Där ute i bushen ska jag skriva böcker (på skrivmaskin, vi ska inte ha el i kollektivet). Jäl ska leta skrot och bygga grejer av det. Sedan åker han in till staden och säljer grejerna på den lokala marknaden. Vi andra åker inte med för vi vill inte vara en del av det hetsiga konsumtionssamhället. Vi vill skydda våra små naturbarn från det. Så himla fint.

Jag tänker att efter ungefär sju år börjar vi spåra ur. Ni vet, efter sju goda år kommer sju dåliga. Jäl utvecklar en smiskfetish (tänk Hans Sheike) och börjar maniskt samla björkris. Jag får en knäpp och tror att jag är Kristi brud (tänk Kristi brud) och lämnar Jäl för att spela in en skiva med Carola. Våra ungar blir förkrossade över skilsmässan, blir kära i varandra och småhånglar i något dike.

Eller så lever vi lyckliga i alla våra dagar. Trivs skitbra. Vad vet jag? Vem är jag att döma? Jag kanske till och med kan få ha en katt i Dalarna. Fan vad fint. Det verkar najs i Dalarna. Avspänt liksom. Och vad spelar det för roll om ungarna hånglar lite...

Kärringslem

På väg hem från jobbet tänkte jag att jag skulle skriva ett inlägg om att Måns är så söt och att hans lilla oufit var totalt adorable i lördags. En riktig liten karamell. Precis vad en soon-to-be-trettiotaggare som jag uppskattar. Men sen kom jag på att det är lite varning på den. Lite äcklish faktiskt. Folk kan ju få för sig att jag är kärringslem!

Jag ska sluta kolla på schlager.

Eller va fan.

Det är dags att börja anpassa sig till livet efter "strecket". Då finns det bara schlager, tråkiga Discovery Channel. Kunskapskanalen... Då längtar man till Rakt på med KG Bergström. Man måste läsa pretantiösa morgontidningar (tryckta, inte nätupplaga). Och bli lite lätt panikslagen när man missar Rapport. Kalla tvn för "dumburken". Det är sådant man gör när man är trettio. Det är inte lång tid kvar nu. Det är hög tid att jag börjar anpassa mig...

Ligga, gifta, döda

Läste precis ett inlägg hos Bloggfrossamannen där han lekte pest eller kolera. Jäl har en liknande lek, en gammal goding, som vi kör ibland. Den heter ”ligga, gifta, döda”. Den går ut på att man får tre personer och så måste man välja vem man ligger med, vem man gifter sig med och vem man dödar.

Så jag tänkte att vi kunde leka. Här har ni tre finingar. Gör era val!

Jan Guillou
Linda Rosing
Kungen

Uppvaknande

Vi är på månadsmöte med jobbet. Försäljningssiffror, flöden, meddelanden från koncernledningen yada yada yada. En av alla chefer håller i presentationen. Jag vet inte riktigt vad han är chef över - vi har så många chefer att det är omöjligt att hålla reda på vem som är chef över vem och vad. I alla fall. Den här chefen är en så kallad ”mumlare”, totalt oinspirerad. Här är hans dragning, något förkortat för att ni inte ska dö av tristess:

Och så här i finanskristider går det ganska bra för oss. Man kan kanske inte riktigt säga att det är en ny trend än. Men det är en bra start på året… Är det inte värt en applåd? (spridda, lite trötta applåder i salen). Ja och se här vi har 80 procent value added till kund. Det är väl bra? Toppen… (total tystnad i salen) Är inte det värt en applåd? (Folk skruvar lite på sig, några klappar i händerna, med viss tveksamhet bör tilläggas). Ja och se här fortsätter mummelchefen, byter till ny fullproppad power point bild där texten är så liten att det är omöjligt att se vad det står. Vår marknadsandel för januari är 40 procent. Så bra har det aldrig varit. Ställ er upp. Applådera. (Vi tittar lite förvirrat på varandra. Menar han allvar? Ska vi ställa oss upp? Han menar alltså att vi ska vi ställa oss upp och applådera? Öh, har jag missat något här? Bör inte sådant komma lite mer spontant...) STÄLL ER UPP hojtar mummelchefen och viftar med armarna, den tjocka lilla kroppen vaggar till, mycket pingvinlikt. (Folk börjar ställa sig upp och applådera. Jag håller tillbaka spyan. ”JAG DÖR!” väser jag till Cissi. Hon tar mig lugnande på armen och efter ett tag får vi sätta oss ner igen).

Det är en liten bit av min värdighet som jag aldrig får tillbaka! Det här minnet måste jag bära med mig hela livet. Jag känner mig kränkt, skändad.

Sedan är det lite hedersomnämnanden, folk som har utmärkt sig och så presenteras månadens prestation (btw så är alla som nämns och utnämns män).

Folket. Dagens möte var ett uppvaknande. Nu fattar jag. Jag lever i The Office, den amerikanska varianten. Jag som trodde att det var den engelska … Silly me!

Bakis?

Klockan är tio på kvällen och Jäl har nu kräkits ungefär en gång i timmen sedan han vaknade i förmiddags. Shit vad bakis han är tänkte jag då och mobbade lite. Struttade omkring och var extra pigg. Då började Jäl kallsvettas och skaka.

Jäl kräks verkligen högljutt. Det är helt sjukt. Jag blir både superäcklad och börjar skratta på samma gång. För att det låter så abnormt mycket. Och så kan han inte ligga ner. Han halvsittligger i soffan och piper lite. Jag har aldrig sett honom så ynklig.

Jävla bakfylla att hålla i sa jag glatt när jag kom hem från yogan. Då blängde Jäl på mig och sa att han faktiskt har fått "åt andra hållet med" nu. Så okej då. Det kan vara vinterkräksjukan.

Lite blek? Ingen fara... Nu kan du sola framför datorskärmen!

Jag ÄLSKAR skrämselkampanjer!

Klicka här för bästa brännan.

Ville bara säga det...

I love Måns.

Vem är bakis?

Vi hade gäster över igår. De gick vid halv tre. Då var det läääänge sen jag hade slutat dricka. För jag var så sjukt trött. Och så vill jag ju vara i fin form på yogan (I love you flow). Men Jäl drack massor heeela tiden: vin, öl, whiskey, slurp slurp. Och obligatorisk diskussion. Jag tyckte väl till sådär lite lagom ibland. Inte så mycket. För en gångs skull satt jag mest tyst. Det var helt weird att inte vara den som tyckte. De andra diskuterade barn och sånt. Jäl blir så knäpp när han ska diskutera så helt plötsligt var han totalt "det finns INGA anledningar att vänta med att skaffa barn, det är bara att sätta igång, ur samhällsperspektiv, ekonomisk synvinkel och bla bla". Så brukar det ju inte låta när han är nykter om man säger så...

Idag är jag pigg som en mört. Frisk som en nötkärna. Livet är finemang! Pow pow! Snart yogatajm. Tjoho. Jäl är däremot blek som en fjälltopp och ligger ihoprullad i soffan skakar i hela kroppen. Nä men så kan det gå liksom!

Jag är så vuxen! All grown up.

Det där med hjärnor igen...

På en kollegas arbetsplats ligger det en bok som heter Varför kvinnor alltid kommer ihåg och varför män alltid glömmer. Den är skriven av en av ”världens främsta forskare”. Hon menar att anledningen till att män alltid glömmer saker medan kvinnor kommer ihåg har med stora strukturella skillnader i våra hjärnor att göra. Hjärnan har ett kön. Det är alltså mannens hjärna som inte vill fråga om vägen.

Till exempel.

Menar Marianne.

Författaren.

Den. Stora. Forskaren.

Åh Marianne… Ma-ri-anne. Jag skakar på mitt huvud, lägger det på sned och gör ett litet ljud: ”tssss”. Så låter jag. Suck suck sucksucksuck. You make me so tired Marianne. Snälla Marianne. Pö-liiiis, Marianne!

Förr trodde man att svarta var idioter som inte klarade någonting utom att möjligtvis skura golv och hugga ved. Man forskade och hittade ”bevis” för att så var fallet. Idag är en svart människa president i världens mäktigaste land. Och jag tror att det är ytterst få som menar att han är ett undantag, att den svarta rasen egentligen inte alls är lika intelligent som den vita. Om tjugo år kommer hela världen att tycka att din forskning är precis lika pinsam. Du kan gömma dig bakom meningar som ”jag säger inte att den ena eller andra hjärnan är bättre eller sämre – de är bara olika”. Men jag fortätter att skaka på mitt huvud. För de individuella skillnaderna är större, de överstiger med råge de könsrelaterade likheterna. Det du gör är att du spär på fördomar. Du drar slutsatser som inte finns. Du ser samband som inte är där.

Jag tycker att vi tar upp frågan igen om tjugo år. Så får vi se om ens du, Marianne, fortfarande tror på dina egna resultat…

Missat samtal från mamma

Apstressig dag på jobbet. Möten hela tiden och full mailbox efter att ha varit på kursen i två dagar. Mobilen lyser ilsket rött. Har ett missat samtal från mamma. Har absolut inte tid men eftersom jag är uppfostrad av en martyr är jag lydig, väluppfostrad dotter och ringer upp.

"Åh hej såg du att jag hade ringt? Vad bra. Jaaa, jo du vet jag är hos Majsan. Ja vi sitter här och fikar. Vasaru? Va Majsan vasaru? Ja, det ska jag. Majsan hälsar. Ullis har fått en liten son och nu tittar vi på kort och dricker lite kaffe. Han är så söt den lille krabaten. Och jäääättegott kaffe, nån ny sort Majsan har hittat! Hon är så duktig och piffig så där. Jaa, du vet jag var inne på "nätet" förut och det var en tävling där och de frågade om vem som spelade Harry Potter och jag tänkte att det vet säkert du. Men sen gick vi in på "Gåggel" och fick fram det där så det gick bra... Och Jäl skulle på landbandy (innebandy, min översättning) ikväll va? Då blir du ensam, men jaja, det klarar ju du. Nästan trettio år, tänk va! Men du gumman det var bara det vi kan ju höras lite senare..."

Åh, vilken TUR att jag ringde upp! Tänk om det hade varit något oviktigt!

Hillu there

Idag var jag "tränare/handledare" på den där kursen jag har försökt att dodga. Men det gick bra. Jag ba hej hej säljteknik och fördjupad produktkunskap är kuuuul och alla ba okej då och sen kom det lite specialister och berättade mera och alla ba lyssnade flitigt och sen åt vi lunch och efter det gelehallon. På eftermiddagen blev jag jättetrött efter att ha lett krampaktigt i sex timmar och nickat uppmuntrande mot alla nyanställda. Och en kille sa att han tyckte att mitt jobb verkade vara världens bästa. Han hade också pluggat marknadsföring då blev jag lite glad för det är ett kul jobb. Sen fikade vi lite och hade grupparbeten (inga rollspel för det var de jätterädda för). När vi var klara gick jag och hämtade ut mitt nya körkort på posten och han i kassan sa att mitt kort var jättefint och att jag skulle vara nöjd. Åh tack pep jag och sen gick jag hem och lagade hemmagjord chili con carne till my man och han ba kryddade med tomatpuré efteråt. Sjukt konstigt men det var väl en pik och så gick jag in i badrummet och speglade mig och drog in magen jättemycket och tänkte att jag nog har gått ner lite i vikt och sedan tog jag ett supervarmt bad och läste lite Twilight. Så jälla varmt, var tvungen att gå ut på balkongen i bara handduk och kyla ned mig. Stod där ute i säkert fem minuter. Jaha och sen tvättade jag håret och drack ett glas saft och läste bloggar. Ni är så roliga alla bloggare och sen ville Jäl kramas så han fick en kram och nu bloggar jag.

Hej då.

OMGOMGOMG!

!

Det där är värsta fetingutropet.

För det här är jag:

?

Och nu ska jag iväg och vara helt:

Yeaaaah yeeeeah, woaaa, hey hey heeeey!

Idag ska jag vara interntränare. Har ni hört något så löjligt?

Gulp!

I natt drömde jag att jag fick sparken. Überchefen tog upp mig på en stor scen bara för att säga det. På scenen fick jag ett kuvert med ett litet brev i. Det skulle jag ”läsa på vägen hem”. Jag hade ingen uppsägningstid och det fanns heller ingen tid för mig att gå tillbaka till min plats och hämta Glenn (min nalle) eller mina kavajer och klackisar, extra sminkväska, reservhandväskor och min termokaffemugg. Och alla blev obekväma till mods av att vara i närheten av mig för jag liksom stank av misslyckande och fiasko. Jag skulle aldrig få ett nytt jobb tänkte de. Jag vill ändå byta bransch skrek jag och alla bara vände bort sina ansikten och skakade lite ledsamt på huvudet. Inte ens chefstrategen som en gång i tiden har sagt att han har ”kontakter” och kan hooka up mig med folk i den bransch jag sneglar lite på ville se mig i ögonen. Nä. Jag fick ta bussen hem och läsa ett litet handskrivet brev om mina förbättringsområden.

Mamma hjääälp! Det kändes så verkligt.

Till kollegorna: Blond nummer 7

Jo. Jag har färgat håret. Men det kanske inte syns. Tydligen är det en ganska liten detalj när någon går från att vara blondin till brunett! Vad vet jag, du kanske bara tittar på mina tuttar dagarna i ända? Lyft blicken, assface! Jag har faktiskt färgat håret!

Dissar du min kommu eller!?!

Jebus Christ! Har precis fått ett utskick från en konkurrent i min hand. I mock you little utskick. You is a skämt! Min kommunikation är much better. I can’t belieeeve alla rykten och statistik att people väljer ditt erbjudande framför mitt. Livet är så orättvist! *surar*

En liten hundbaja

Utanför Fria Teatern ligger en lös liten hundbaja. Den ligger där och är ljusbrun och rinnig. En liten, äcklig hunddiarrébaja mitt på trottoaren. Jag ser den precis när jag ska sätta foten i den och får stanna upp i steget, hoppa till, parera med armar och ben. Jag snubblar till på ett högst ograciöst sätt, hinner tänka tanken att nu kommer tandläkarkostnaderna bli enorma och jag får skjuta på bröllopet för jag tänker inte gifta mig med utslagna tänder. Det drar till lite i sidan när jag halkar: jag parerar allt jag har. Svettattacken är våldsam och omedelbar. Jag förstår att det här är varför jag tränar som en dåre. Att det här är själva slutmålet, anledningen till varför jag vaggar fram som en pingvin dagarna efter Rebeckas muskelpass. Jag hinner också tänka att hundjäkeln nog bor precis här och jag undrar om det här är den första rinniga bajan eller om ägaren har fått torka parkett? Tänker på hur mycket den säkert luktar, den lilla pölen med bajs. Jag får tvinga tillbaka kräkreflexen.

Fy fan.

Jag tar tillbaka allt jag någonsin sagt om att det är mysigt med dogs. I take it all back. Om jag börjar surra om att skaffa hund igen: just shoot me!

Endast nödsamtal

Svenska folket fattar ingenting! Hallå Emilia liksom. När spejsade Caroline af Ugglas smärtade genom tv-rutan och var FANTASTISK.

Man borde omyndigförklara hela dumma svenska folket. Korkade svenskar. Det är inte klokt att de ska få rösta nästa vecka igen. Telia borde ta sitt ansvar och stänga av dumma svenskars telefoner nästa lördag kväll.

Ner med demokratin!

Endast nödsamtal.

Sjätte bilden i sjätte mappen

Felicitas tycker att jag ska visa er den sjätte bilden som jag har i min sjätte mapp på datorn.

Kan jag väl.

Har massa ställen där jag har mappar och jag har räknat på lite olika sätt för att det ska bli så bra som möjligt.

Och det här är sjunde bilden i den första av de sjätte mapparna. Bild sex var så ful och så vill jag passa på att ge igen. För personen på bilden behöver straffas för att hon alltid, typ HELA TIDEN, tar kort på MIG!



Och det här är också nästan den sjätte bilden i den sjätte mappen om man räknar från ett lite annorlunda håll:


Det är min kompis Påsen. Han var jättefull när kortet togs och trillade sedan ner för en slänt. Kommer ni ihåg när Påsen gjorde Europas vurpa brukar vi säga.

Och om man inte räknar med vissa undermappar, så är det här den sjätte bilden:



Ocochoh dodetot äror jojagog!

Sanna

Ah men hallå. Igår var Sanna Bråding på tv. Jag har verkligen spytt på henne innan. Så jävla jobbig tjej. Gap och skrik och värsta töntig. Men igår på ”Du är vad du äter” kände jag med Sanna. Alltså Sanna har en missbrukarpersonlighet. Hon kan inte göra saker på ett normalt sätt. Hon fattar inte hur man gör. Jag kan verkligen relatera till det. Alltså verkligen. Know the feeling, Sanna.

Så stackars Sanna måste sitta där med Världens Jobbigaste Kvinna (Anna Skipper) och trycka i sig äckliga alger och tvingas sluta dricka vin. Jag skulle dööö om jag var tvungen att sluta med vin! Fatta ovärdigt liv utan ett glas rött på fredagskvällen framför "På spåret". Och jobbiga Anna tar Sannas mat och mular ner cigg i den och säger att "det här har du ätit på en vecka". Sanna ba "eh, fast jag tror faktiskt inte det". Och så berättar Sanna om hur hon överdrev hela tiden när hon skulle göra något. Skulle hon skapa ordning i livet blev hon strukturfascist och gjorde upp nazischeman und so weiter. Jag kände igen mig så himla mycket (jag och mina listor liksom). Kände igen mig sååå himla mycket (förutom knarket och klädstilen och bullemin och så dårå)!

Och när Sanna började med Yoga grät jag. Jag grinade, folket! Jag såg Sanna stå där i hunden (älskade hund) och i krigaren (älskade krigare) och jag bara: allt kommer lööösa sig nu Sanna. Och Sanna bara fattade grejen så totalt. Jag såg det på henne. Hon hittade flow.

Hallå tanten!

Eh... VEM har tid/ork/lust/kommer ens på tanken att VÄGA PÅSEN och räkorna för att kontrollera att kilopriset är rätt?!?

Hur muppig får man bli?

Skaffa ett liv tanten!

En liten update: ugnhelvetet

Idag ringde reparatören från IKEA. Han frågade om jordfelsbrytaren (eller nåt sånt) gick när man använde ugnen.

Ingen aning svarade jag, men det blir svart i hela lägenheten när man sätter på ugnen.

Då är det jordefelsbrytaren sa reparatören (så där självklart som bara hantverkare kan). Det är ett element i ugnen som har gått sönder upplyste han mig om.

Jag tror dig svarade jag.

Sen sa reparatörgubben att han kommer någon gång i nästa vecka. Vad står det på dörren; "Simon" eller "efternamnet"?

Så jag fick panik och sa att det står ”Simon”.

Varför sa jag deeeet? Nu måste jag hem och göra en ny dörrskylt så att reparatören hittar rätt. Jag blir så trött på mig själv. Varför sa jag inte att det står MITT NAMN? Jag och Simon hade väl kunnat vara lovers utan att vara gifta?! Som jag och Jälen.

Fucking snark!

Överlevare

Jaha. Jaha. Då har man varit på cykel BLÅTT PASS. Easy peasy lemon squeezy! Eller nej det var det faktiskt inte. Det var fruktansvärt jobbigt. Så jobbigt att jag svettades in i mitt öga och det sved jättemycket och när jag skulle torka bort svettdroppen med handen så var äckelhanden minst lika svettig och gjorde det hela ännu värre. Jag typ dog!

Inte var jag ensam på passet heller utan hade fri utsikt över den här mannen som också svettades ymnigt. Jag kände verkligen att vi hade något gemensamt. En grund att stå på. Vi connectade helt enkelt - jag och Chrille.

Jag vill tacka livet som har givit mig så mycket!

Imorgon ska jag träna Cykel BLÅTT PASS på Sats. Blåa pass är typ jättejättejättefarliga.

Man kan dö!

Så jobbiga är de.

Och min ringa erfarenhet av det här spinningspektaklet är a) ett pass på nittiotalet och b) ett pass i början av det nya årtusendet och så c) trettio minuter GULT PASS förra måndagen. (Det var då när jag träffade Mela på gymmet och hon ba ”Ah, men jag ska gå på Kineeeesis". Och jag ba fattade inte ens vad Kinesis är!)

Och imorgon så tvingar Nita mig i alla fall att gå på BLÅTT PASS.

Så jag passar på att säga det nu: jättekul att lära känna er allihopa. Verkligen. Super. Jag vill även tacka min mamma och pappa för all stöttning och skjutsande fram och tillbaka till simhallar och ishallar och dansklasser. Ett special thanks till mamma för att hon lärt mig allt vad "martyr" heter. Och Jäl - I love you – du är den bästa fästisen ever genom alla tider. Synd att vi inte hann gifta oss.

Good bye ya’ll.

"Din morsa jobbar inte här"

Jag och Jäl börjar bli sådant surpar. Vi går omkring i huset och ser ut som att vi har svalt varsin citron. Gnäller över ljudnivån och förbannar vem det nu är som röker under fläkten så att det luktar apa i hela lägenheten. Vi är maaaaad. Helt galna.

Men Jäl är värst.

Äkta surgubbe.

Har. Satt. Upp. Arg. Lapp.

It’s true!

Lappen innehåller fraser som ”soppåsen skall med lätthet gå att stoppa ner i sopnedkastet”, ”PET-flaskor kan med fördel tas med och pantas”, ”kartonger skall sorteras!! Återvinningsstation finns 100 meter längre upp i backen!!!” och ”oacceptabelt att ställa påsen i porten i hopp om att någon annan ska ta hand om den”.

Jag är typ rädd för den här nya, småborgerliga Jäl. (Var är gråsossen!? Eller är det här en gråsosse?)

Om vi köper hus kommer ungarna i kvarteret kalla Jäl för "Sura Gubben"! Flämt! Vad pinsamt.

Bröllopsbestyr

Heeeeeeeeeeeej! Är DU här? Vad kuuuuuul! Jag vet, jag är lite disträ och frånvarande nu, men det är bråda dagar för en blivande brud. Och jag är ju så tokig, bara flyger fram mellan webbsidorna ”flax, flax” och kollar in wedding stuff.

(Och det är inte lätt att flyga - har apmycket träningsvärk från yogan).

Wooooaaa – bröllop! Så många val! I don’t know what to do. Så svårt. Hilfe!

Jag letar efter klänning (hittar ingen – alla är fuuuula!). Jag letar efter ring (hittar ingen, vill knappt ens ha en – alla är vräääääkiga!). Jag letar efter restaurang i NY (hur ska man veta? Det är unmöglisch people!). Jag funderar över saker som bukett, hår, make, naglar. Ska jag, ska jag inte (dagens i-landsproblem – oh stackars lilla söta mig!).

Panik! Det är ju bara fyra månader kvar. OMG typ.

Och så bloggar jag mest på min bröllopsblogg nu. Jag har ju så många frågor att reda uuuut! Bridezilla Gigante liksom...