Man uppdaterar

Hej bloggen. Jag vet att det var länge sen jag skrev och att ni kanske blir besvikna nu och ba "jaha, så du kan inte skriva när du är nykter utan när du tar kontakt igen är det på fyllan" och HELT ÄRLIGT jag hade skrivit ändå. Men det är ju lätt att säga nu osv.

För det första måste jag meddela att min man och mitt barn har åkt till Kreta!! Förra helgen - efter min första arbetsvecka, mind you - drog de till Götet och nu ba "nä men vi tar en restresa". Känner mig mkt övergiven. Eller eg är jag stark, independent woman som har varit ute på AW och druckit öl. OMG (!!) vad mkt billigare det är med öl jfr vin. Det är ju helt otroligt. Typ halva pris! DOCK att det ff är för dyrt.

Alla ni som inte bor i Sthlm och ska hit på semester/mini weekend etc: GÅ INTE TILL STUREPLAN. Man blir bara lurad. En mellanöl ska inte kosta 62 kronor.

För det andra (visst trodde ni att jag hade tappat tråden, men shame on you) så har jag börjat jobba igen dårå och alltså: har jag ens varit därifrån? Det känns märkligt att samma projekt ff pågår. När man jobbar tycker man att det händer så mkt men när man har varit borta och kommer tillbaka ba "men jobbade inte du med det när jag gick hem FRÅGETECKEN" och folk ba "jo" *blank face*.

Har tyckt att det har varit ganska svårt att komma in i det igen. Känner mig lite "vid sidan av". Har även drömt mardrömmar varje natt. Typiska drömmar:

jag bor i ett hus vid vattnet. bor på nedersta våningen och det kommer en tsunami. Måste kämpa mig ut ur vattenkaoset.

jag letar efter ett hus, kör bil. det är väldigt svårt att hålla ögonen på vägen samtidigt som man ska hitta rätt hus.

jag är på semester vid medelhavet. allt är kargt, arga vassa klippor, bränd jord. Ingenting kan växa där. På hotellet bor norska tjejer som hotellägaren har drogat. de kan inte ta sig därifrån. för att komma till stranden måste man klättra ner för klipporna. man rispar sig, får blodiga sår. allt är jobbigt.

är jagad och ställer mig framför bil för att "åka snålskjuts". I bilen sitter kriminella. Måste ducka så de inte ser mig.

blir kidnappad och måste försöka få dem att förstå att ingen människa har råd att betala lösen för mig. måste hoppa över vattenhinder. kan inte och hoppar i vattnet i stället. då säger kidnapparna att allt är en tv-show. jag litar ej på info. är rädd att mamma och pappa ska bli ledsna om jag blir mördad av kidnapparna.

Ni fattar ju. Det är en turbulent tid.

Mer:
Imorse gick jag upp kl 4 och skjutsade daniel och daisy till arlanda (har jag sagt det?). Lyckades hålla mig från att gråta när jag sa hej då. men det var på håret. det var en jättestressad mamma som tappade sitt barn på arlanda. jag tyckte så synd om henne. hon var så ledsen. känns som att det var hundra år sen. men det var ju faktiskt idag. lilla barnet grät. STACKARS ALLA I HELA VÄRLDEN!

Sen vill jag bara säga att jag tycker att det är så hemskt det här med "afrikas horn". En fråga, är jag den enda som inte hade hört talas om "afrikas horn" som begrepp innan massiv marknadsföring?

Kanske sorgligt fylleinlägg. Jag saknar mina små korvar (daniel, daisy). Blir sentimental.

puss från kisse