måndag 9 februari 2009

Gulp!

I natt drömde jag att jag fick sparken. Überchefen tog upp mig på en stor scen bara för att säga det. På scenen fick jag ett kuvert med ett litet brev i. Det skulle jag ”läsa på vägen hem”. Jag hade ingen uppsägningstid och det fanns heller ingen tid för mig att gå tillbaka till min plats och hämta Glenn (min nalle) eller mina kavajer och klackisar, extra sminkväska, reservhandväskor och min termokaffemugg. Och alla blev obekväma till mods av att vara i närheten av mig för jag liksom stank av misslyckande och fiasko. Jag skulle aldrig få ett nytt jobb tänkte de. Jag vill ändå byta bransch skrek jag och alla bara vände bort sina ansikten och skakade lite ledsamt på huvudet. Inte ens chefstrategen som en gång i tiden har sagt att han har ”kontakter” och kan hooka up mig med folk i den bransch jag sneglar lite på ville se mig i ögonen. Nä. Jag fick ta bussen hem och läsa ett litet handskrivet brev om mina förbättringsområden.

Mamma hjääälp! Det kändes så verkligt.

7 kommentarer:

Peppe sa...

jag hade ungefär samma dröm förra veckan. Sannerligen ångestfyllt.

Jäl sa...

För mig hade det varit en önskedröm...

Ninde sa...

Ha ha men jisses! Värsta Robinson-ö-råds-takterna! Fast sägs ju att man ska berätta drömmar man inte vill ska slå in för alla inblandade..

S sa...

Jag drömmer alltid att jag glömt akten. Eller att det plötsligt ligger någon handling i den som jag missat.

emster sa...

Peppe: Ja mycket ångestframkallande ideed!

Jäl: you wish... snark

Ninde: Ska man?!? Åh neeeeeej!

S: usch vad hemskt! men lugn, andas: det är bara en ond ond dröm!

S sa...

En vacker dag blir det verklighet.

emster sa...

Neeeeej då!