måndag 9 februari 2009

En liten hundbaja

Utanför Fria Teatern ligger en lös liten hundbaja. Den ligger där och är ljusbrun och rinnig. En liten, äcklig hunddiarrébaja mitt på trottoaren. Jag ser den precis när jag ska sätta foten i den och får stanna upp i steget, hoppa till, parera med armar och ben. Jag snubblar till på ett högst ograciöst sätt, hinner tänka tanken att nu kommer tandläkarkostnaderna bli enorma och jag får skjuta på bröllopet för jag tänker inte gifta mig med utslagna tänder. Det drar till lite i sidan när jag halkar: jag parerar allt jag har. Svettattacken är våldsam och omedelbar. Jag förstår att det här är varför jag tränar som en dåre. Att det här är själva slutmålet, anledningen till varför jag vaggar fram som en pingvin dagarna efter Rebeckas muskelpass. Jag hinner också tänka att hundjäkeln nog bor precis här och jag undrar om det här är den första rinniga bajan eller om ägaren har fått torka parkett? Tänker på hur mycket den säkert luktar, den lilla pölen med bajs. Jag får tvinga tillbaka kräkreflexen.

Fy fan.

Jag tar tillbaka allt jag någonsin sagt om att det är mysigt med dogs. I take it all back. Om jag börjar surra om att skaffa hund igen: just shoot me!

5 kommentarer:

Miss Baglady sa...

Nä hundar går bort av typ varenda anledning till att folk skaffar hund.

Jobbbigt att passa , jobbigt att plocka bajs, jobbigt att plocka hår..

Jäl sa...

Äntligen har du insett hur äckliga djur är, inte ens gå på toa...pff

emster sa...

Miss BL: Ja verkligen superjobbigt med bajs. Katter är mycket bättre - de bajsar ju inte!

JäL: mjaaaaaaaaaaauuuuuuu?

Sofy sa...

www.retrievertraning.blogspot.com

kika på valfri bild. Hunddiarré har sen aldrig känts så främmande och långt bort.

emster sa...

Får kolla in...