Tandlös

Jag orkar inte gå med ut. Det är någon slags konsert på Mosebacke som Wacko gärna vill gå på och jag har i min enfald sagt att jag gärna går med. Så jag tvingar i mig ett glas vin med förhoppningen om att jag ska ”komma igång”. Det gör jag inte. Såklart.

Jag stannar hemma och börjar läsa Breaking Dawn, den fjärde boken om vampyr-Edward och Kåt-Bella, eftersom vårt mobila bredband har kukat ur och vägrar fungera, så jag kan inte blogga. Hade så många roliga saker jag skulle blogga om. Men nu blir det inte så. Jag missar hela Dr House på grund av att jag försöker laga bredbandet. När Dr House är slut skriker jag åt bredbandet att det är ”fult och tjockt”, de värsta skällsorden jag kan, och går istället och lägger mig och läser ungdomsbok. Ska. Koppla. Av.

Så jag är hemma. Och ligger i sängen och läser. Frid och fröjd. Klockan är väl sisådär strax före elva när jag släcker lampan och somnar. Mm. Härligt.

Jag minns att min sista tanke innan jag somnar är att jag hoppas att Kling och Klang kommer ihåg att vara tysta när de kommer hem.

Det är de inte.

De kommer hem, högljutt diskuterandes. Wacko babblar Big bang-teorier och Intelligent design. Jäl predikar inga skillnader mellan män och kvinnors hjärnor.

Det här är diskussioner som de har haft förut.

Och det är egentligen inte en diskussion. De tycker exakt lika. Lite klubb för inbördes beundran skulle man kunna säga.

Så. Jag. Vaknar.

Orka!

TyyyYYYYYyyyyYYYYYssssst!

Jäl trippar in och ger mig en ölstinkande puss på pannan. Gull gull.

Vad fan är klockan kräver jag.

Vet inte mumlar Jäl.

Jag kollar min klocka. (Den är halv tre!)

Klockan är ju fan halv tre gnäller jag.

Ja, jag sa ju det, tjugo över två, svarar Jäl.

What!?!

När de båda har somnat ligger jag fortfarande klarvaken. Wacko andas lika högt som en krystande kvinna och Jäls andedräkt skulle kunna få en bebis att dö av alkoholförgiftning.

Får vansinnesattack. Så extremt synd om mig. Här har jag varit duktig och stannat hemma och så kommer de och väcker mig och har dessutom fräckheten att somna före jag hinner somna om! Och så håller jag nog på att bli sjuk. Fy fan vad orättvist allt är.

När jag väl somnar drömmer jag att jag tappar alla mina tänder. Jag går omkring och spottar ut tänder: hela tänder, blodiga tänder, krossade tänder, halva tänder. I drömmen tänker jag ”det här måste vara en dröm… men eftersom jag tänker det så måste det vara verklighet”. Vaknar helt kallsvettig.

Är. Helt. Slut.

Det där yogalägret blir bara mer och mer lockande…