Arbetsmiljörond på jobbet. Sitter inklämd på före före detta chefisens rum och svarar på frågor om den fysiska och psykiska miljön på jobbet.
Som alltid på dylika möten får jag ett enormt behov av att klaga. Så jag börjar försiktigt och klagar på min lampa. Det är alldeles för starkt ljus. Jag vill ha glödlampa inte lysrör. Lampan faktiskt sju-hukt dålig nu när jag tänker efter. Jag har ju opererat ögonen; är ljuskänslig. Jag måste ha en ny lampa. De i förrådet funkar inte.
Sedan frågar ffd chefisen mig om jämställdhet och jag säger att jag inte tycker att vi har någon. Paniken sprider sig i det lilla, instängda rummet och det blir genast svettigt:
Hur menar jag? Exempel, exempel! För Guds skull kvinna ge ett exempel!
Så jag exemplifierar. Och exemplifierar. Och se där – en ljusning i den annars så mörka tunneln: efter ett antal exempel kommer han på ett själv. Ett projekt som har drivits av en kvinna, och där nästan alla projektdeltagare har varit kvinnor, har fallit väldigt väl ut. Men inga prestationer har lyfts. Jämför man med det där andra projektet som har drivits av en man så är det ganska tydligt att där har de individuella (manliga) prestationerna lyfts på flertalet möten*.
Ny lampa till mig och tänd lampa hos ffd chefisen – det får jag anse vara en lyckad dag.
*De har lyfts som hjältar, kämpar, klippor, värda bragdguldet, vilka fighters bla bla bla i all oändlighet om och om igen. De kvinnor som har deltagit i de projektet har dock inte lyfts.
3 kommentarer:
Jag vill också klaga på min skrivbordslampa! Det är något glapp i den.
Well done! Och glödlampor slår lysrör anytime..;)
S: Du är VÄRD en ny lampa!
Ninde: Eller hur! Och man gör ju vad man kan... :-)
Skicka en kommentar