Gu va synd det är om mig. Alla bara litar på att jag ska prata hela tiden.
Alltså jag orkar inte. Jag har inget att säga.
Och jag orkar inte bli stressad över tystnad längre. Det får väl vara tyst och tråkigt då, det är inte mitt ansvar. Vem utsåg mig till chef för Prat här i världen? Ingen frågar mig! Inte mer än ”hur är det?”. Jag svarar alltid ”bra”, sen blir det tyst igen och jag måste sätta igång och Prata och Fråga eftersom inte en jävel klarar av det. Jag känner mig som fricking Oprah!
Och sen det här med ugnen och Ikea (motherfuckers). Jag pallar inte. Nu har Jäl ringt och låtsas vara Simon men Ikea vet ändå inte hur de ska göra.
Dessutom, i fredags när jag var ute, så drog cp-restaurangen DUBBELT på kortet. Och nu svarar de inte i telefon när jag ringer och vill skälla, skälla, skälla. Ska verkligen aldrig gå ut på Söder igen. På söder bor bara massa knarkare och folk med konstiga kläder som tror att de är creddiga för att de ”jobbar med media”.
Plus, idag när jag lunchade med mamma så tvingade hon mig att prova en klänning från Tiger och, påträngande som hon är, klev hon in i omklädningsrummet och ”hjälpte till”. När jag sedan tog av mig klänningen, som jag provade utan bh, tyckte mamma att det var en bra idé för henne att gå ut ur omklädningsrummet. Och där stod jag helt topless med en klänning nere vid fötterna och flashade hela NK. Tack mamma. Nä men jag menar det, verkligen, tack som fan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar