fredag 30 januari 2009

Missbrukarpersonligheten – nya drogen

Jag kan inte hjälpa det , det är bara så jag är, jag har två lägen: av eller på. Jag älskar eller hatar. Och det finns inga färgskalor: världen är helt enkelt svart eller vit.

Så när jag går in för något – då gör jag det hela vägen. Jag skulle bli en usel pokerspelare. Jag skulle bara: I like these cards. ALL IN!

Eller så skulle jag bara: Jävlamotherfuckingskitkort. JAG LÄGGER MIG!

Så poker går fetbort. Orka det liksom.

Plus att jag har kommit på att när man tränar (mycket) så får man endorfinkickar. Och jag har blivit beroende. Endorfin är najs. När jag var yngre tränade jag hur mycket som helst och tävlade en massa och när jag slutade med det var det så himla kul att inte träna. Helt plötsligt kunde jag göra det som alla andra kidsen hade gjort hela tiden; gå ut och klubbhoppa och dricka ööööl, woho. Så jag tränade inte så mycket då. Jag tränade normalt. Typ kanske två, tre gånger i veckan. Var lite av en periodare. Kunde lägga av med att träna i ett par månader för att träna regelbundet ett tag und so weiter. Rätt normalt.

Normalt är inte min grej.

Normalt är boring.

Neh, fuck normalt.

Så nu tränar jag lite mer än normalt. Jag tränar kondition eller styrka fem gånger i veckan. Det är ju bra. Oj, vad duktig du är säger de på jobbet.

Jag tycker inte att jag är duktig.

Jag vill bara ha min fix. Min endorfinfix.

För den är najs and I like it.

Men nu har jag hittat en ny grej. Det är på chefens initiativ. Eftersom jag inte kan andas och får panikångest och trillar ihop i små pölar på jobbet ibland.

Så jag har börjat på yoga.

Och i början var jag så här: Ja men yoga är ju schyrrans, det är något jag gör som inte går i samma tempo som övriga livet. Omväxling.

Men NU.

Nu har jag hittat flow. Yoga är flow. Och flow är da shit. Jag längtar efter flow hela tiden. Det är nästan det enda jag tänker på.

”Jävla missbrukare” gnäller Jäl eftersom jag inte vill ge upp något av mina normala fem pass i veckan. JAG VILL INTE!

Så jag har bestämt att träning är träning och yoga är yoga. Och yoga är en hobby. En hobby jag ska försöka hinna med tre gånger i veckan.

Min nya fix. Min underbara, fantastiska fix.

Allt annat än normalt kanske. Men I don’t care.

Jag vill åka på yogaläger!

11 kommentarer:

Felicitas sa...

VI kan åka på yogaläger!!

emster sa...

JAAAA!!! Jag vill superduperdupergärna!

I LOVE YOGA!

Miss Baglady sa...

OMG du verkar helt galen;) Hur hinner du med allt?

Jag får kämpa för att få in tre pass i veckan.. men sen är ju vissa bättre på det där med tidsplanering också... och orka!!! :)

emster sa...

Jag vet inte. Jag bara gör det. Jag vet inte riktigt hur det går till... Öh. Har inte funderat så mycket på det... Ehm, jo jag hajar ju att det är lite weird men...

Jag vet inte vad jag ska säga.

Jag är oxe, en njutningsmänniska. Ständigt på jakt efter en ny njutning.

Typ?

Inte galen väl?

Miss Baglady sa...

Haha, nej inte galen i nån negativ bemärkelse. Det mesta jag säger har en positiv underton. Fast det framkommer kanske inte alltid:)

Jag ska bli som du. Bara göra det. Just do it , liksom!!

och njuta mer...

emster sa...

Mmm, tänk på Boot camp. Vi kommer att vara såå tuffa! (Just do it, pow pow)

Hur ska jag känna igen dig där? Vi måste ha ett kodord!

Miss Baglady sa...

Vi kommer rocka!

Och ja, kodord måste vi skaffa:)

Ska fundera lite...

Sofy sa...

Jag önskar jag kunde känna flow. Jag känner:
1) det stramar
2) det mer än stramar, det gör ont!
3) undrar om man kan eller inte kan per definition, eller om man kan börja kunna. Jag hatar att inte kunna.
4) Vad gör de nu?
5) har jag verkligen en sån där kroppsdel?
6) Kan kroppsdelen, om jag hittar den, verkligen böjas åt det där hållet?
7) inte flow, hopplöshet.

emster sa...

SOFY! hahaha, du är så rolig!

Béatrice Karjalainen sa...

Du låter som mig, jag upptäckte inte ren yoga men väl BodyBalancepassen mitt emellan all annan träning och då var ma nju bara tvungen att klämma in det. sen kom magdansen och det var ju inte heller direkt träning och det mååååste bara in i schemat och vips hade jag dubbla pass flera dagar i veckan och knappt träningsfritt lördagar.

emster sa...

Bea: I know. Man måste lära sig att säga nej, eller prioritera. Men hur kul är det??